Clara Borselius
Orden kan överfalla henne när som helst. På bussen, i skolan eller mitt på gatan. När hon känner sig deppig eller när det inte har hänt något särskilt alls.
Känslorna måste ut
– Jag tycker om att vara lite anonym, säger Clara. Men ändå är dikterna på sätt och vis jag.
Hon tittar på mig och tar sedan en stor tugga på ostfrallan. Clara har långt ljust hår med färgade röda strimmor. Jag tycker att hon verkar blyg men samtidigt bestämd och lite modig. Hon har flugit från Kristianstad till Stockholm för att jag ska få intervjua henne, fast hon inte känner någon här och bara varit i Stockholm en enda gång. Clara berättar att det var när hon träffade en kille i vintras som hon började skriva på allvar. Mötet med honom och hans personlighet drog igång alla känslorna. Men när jag frågar vad som hände vill hon inte prata så mycket mer om det. Kanske spelar det inte heller så stor roll. Alla känslorna finns ju där, i hennes kärleksdikter. Man kan läsa dem och tänka på sitt eget kärleksliv. På längtan och drömmar. Clara berättar att orden kan överfalla henne när som helst. På bussen, i skolan eller mitt på gatan. När hon känner sig deppig eller när det inte har hänt något särskilt alls. En dikt skrev hon när hon var i Malmö. Hon stannade bara mitt på gatan bland alla människor och skrev. En annan skrev hon när hennes storasyrra just flyttat hemifrån och Clara inte visste hur hon skulle klara sig ensam. Ingen av Claras kompisar vet att hon skickat in dikter till Glöd det senaste året. Clara förklarar att skrivandet är som att prata med en nära vän. Fast ännu närmare. Ännu naknare. Hon tycker att hon kan skriva om känslor och tankar som hon inte vågar prata om annars. Clara ser ut genom fönstret på det lilla kaféet där vi sitter. Hon ser fundersam ut.
– När jag skriver kan jag få ut känslorna, säger hon. Normalt är jag mer stängd.
Tror du att du kommer att fortsätta skriva när du blir äldre, frågar jag. Hon plockar upp några smulor från frallan.
– Jag tror det, säger hon. Om jag inte kommer på något sätt som är bättre än dikterna när jag vill få ur mig grejer som bara måste ut.
Claras dikter:
TILL F. (I ULTRARAPID)
din hand är varm i min
en snabb beröring
Utan tanke
din hand
den är så varm i min
dina kyssar
eldheta mot mina läppar
Händer,
sammanflätade,
hårt, hårt
vill aldrig släppa
din hand i min
en snabb beröring
så fort
men ändå i ultrarapid
för mig
sammanflätade
fjättrade vid varandra
Jag älskar dig
Blundar
Blundar
vill inte
tänka mer
på framtiden
flera veckor
utan dig
Blundar
Somnar bort
Till ljudet
Av ”Californication”
Blundar
vill inte
tänka mer
på livet
utan dig
försöker blunda
vill somna bort
till ljudet
av Anthony Kieds röst.
Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby