Tea Bag
Jesper Humlin är poet och skriver dystra dikter som ingen riktigt förstår. Han är framgångsrik, men knappast lycklig. Han börjar nämligen tröttna på att andra människor bestämmer över honom. Hans mor som aldrig har förstått honom, flickvännen som tjatar om barn och förläggaren som vill att han ska ge ut en kriminalroman, bara för att det säljer. Och någonstans i sitt inre börjar Jesper Humlin tvivla på att han egentligen är bra på att skriva. Han ser framför sig hur alla andra han känner ger ut mängder av kriminalromaner och blir mer framgångsrika än han nånsin varit.
När Jesper träffar Tea–Bag, Leyla och Tanja öppnar sig en helt ny värld för honom. Landet han trodde att han levde i verkar påhittat, när han genom tjejernas ögon får se det Sverige som gäller för dem som har sämre möjligheter. Tjejerna bor i en förort till Göteborg och vill lära sig skriva för att bli programledare i TV. Jesper hjälper dem i stället att berätta sina egna historier, och deras livsöden flätas samman till en enda lång berättelse om flykt, ensamhet och modet att söka efter ett bättre liv. Tea–Bags berättelse om flykten från det spanska flyktinglägret är en av de historier som biter sig fast. Jag tänkte på boken länge sedan jag läst ut den. Tankarna sätter igång och man tvingas tänka efter. På hur andra människor har det, att folk kan leva med så olika förutsättningar. Inte någonstans långt borta utan faktiskt här, i mitt eget land, i min egen stad.
Boken är känsloladdad, men aldrig sentimental. Henning Mankell skriver att berättelsen är påhittad. Men människorna finns där på riktigt och vill bli sedda. Om du blundar får du aldrig veta att de finns.
Tea Bag av Henning Mankell, Leopard förlag
Min typ brorsa