Idag ska jag förändra mitt liv
Hur kan det vara så att man finner sig i ett svart hål. Instängd i ett hörn med plötsliga andningssvårigheter. Tankarna snurrar runt, runt tills man inte hittar någon mening med nåt. Det är som när man upprepar ett ord tillräckligt många gånger. Till slut tappar ordet sin betydelse och man början nästan glömma bort ordets egentliga mening.
Man vill att livet ska vara så enkelt, att allt ska gå som man har planerat.
Denna strävan upprepar sig själv varje dag när man vaknar. Vid den sekunden det tar för ögat att vänja sig vid morgonljuset. Då kommer tankarna. ”Allt ska gå som planerat idag”, eller ”idag vill jag inte gå upp, för inget kommer ändå inte gå som planerat”. Man bestämmer sig på den korta sekunden hur dagen ska gå.
Sedan låter man det beslutet styra hela ens dag. Det förföljer dig som en svart skugga i ditt undermedvetna. Du tänker inte på att det finns där, inte förens du har en lugn sund och alla tankar kommer och hälsar på dig. Beroende på hur du känner dig i detta ögonblick påverkar hur du kommer att kunna handskas med dessa tankar.
Är du lugn och känner dig glad och munter kommer det säkert all gå alldeles utmärkt. Men är du dyster och känner dig ledsen och fundersam kommer allt att snurra runt dig som en svart siluett av ett stort naket träd med gråa skuggor i ett hav av mörker.
Du fastnar i detta tomrum, i detta inget. Som en lekplats för ditt sinne stannar du där och analyserar om hur allt ska gå och hur du ska fatta dina beslut. Vilken konsekvens kommer detta beslut att få? Vad händer om jag gör så här? Kommer jag någonsin att kunna ta mig härifrån? Få fly ut i världen och bara få lägga mig ner i gräset och känna vinden röra försiktigt mot kinden, att inte behöva känna så här.
Sedan är allt borta, du ser världen igen och försöker att fokusera på verkligheten. Dagen fortsätter, alltid i samma takt, alltid i samma arbetande takt. Som en myras färd längs en skogsstig följer du vägen hem.
Sedan kommer natten, o den sköna natten.
Där har naturen sett till att du ska vila ditt trötta sinne och bearbeta dina hoptrasslade tankar. Men ibland kan du inte göra vad naturen vill av dig. Du fastnar i dina tankar. De hemsöker dig där i din säng. Allt som har gått fel, allt som inte har gått som planerat. Tankar som svider av ångest, av lidande och sorg. Tankar om att kunna reda ut allt själv.
Du ligger där och vrider dig, ser bara ett stort grått moln. Molnet svävar där sakta upp och ner över sängen och du sträcker förgäves ut en hand i hopp om att få tag i det. Du vill få tag i det så att du kan slita sönder det, riva det i bitar, lösa upp det. Men molnet är alltid utom räckhåll.
Natten blir till ett evigt mörker, timmarna går, sängen blir en otäck fiende. Sömnen känns som naturens hån till livet, universums sätt att plåga allt tänkande.
Du vänder dig om och känner en tår sakta sila ner för din kind. Allt i livet känns meningslöst, du är i svart hål, instängd i ett hörn. Tankarna snurrar runt, runt tills du inte kan tänka mer. Du faller i en grå dimma av en sömnlöst medvetslöshet, fortfarande med kinderna blöta av rädslan inte kunna förstå varför allt är som det är. Och allt du ville var att bara få något i livet, något ljust, som en ljustrimma, en ljustrimma att bygga en dröm på.
AV: Felicia Johansson, 18 år
Don’t Be a Stranger - Frutti di Mare