Darling
Jag kan inte komma på någon film som har gett mig så starka, motsägande känslor som Darling.
Å ena sidan har vi den underbart gulliga, smått patetiska äldre mannen Bernard. Och så har vi Eva, en överklasstjej som är fullkomligt uppslukad av sig själv och sin värld. Dessa två karaktärer påverkar mig oerhört. Den motvilja och avsky jag känner för Eva har jag nog inte upplevt med någon annan filmkaraktär. Bernard däremot vill jag bara hålla om och trösta, trots att han kanske inte behöver tröstas. Allt går att se positivt anser han, allt går att lösa, allt är bra.
Darling handlar alltså om dessa två väldigt olika människor, som är i liknande stadier i livet. Bernard och Eva får jobb på samma ställe, ett otippat arbete för dem båda, och de blir vänner. Båda lär sig mycket om sig själva genom att umgås med varandra, men kommer deras vänskap fungera i längden?
Bernard spelas av Michael Segerström, som vann en mycket väl förtjänt Guldbagge för sin roll i Darling. Själv tycker jag att filmen borde ha fått fler guldbaggar, men tyvärr är det ju inte jag som bestämmer.
Känner du dig lite avtrubbad och låg? Är din högsta önskan att få känna någonting? Eller vill du bara se en riktigt bra film? Se då Darling.
Einsteins fru av Liv Strömquist