Klassiker: The Libertines
År 2004 släppte ett av Englands bästa band genom tiderna sin sista platta. Enligt mig ett riktigt mästerverk! The Libertines självbetitlade album är deras tredje, och definitivt bästa.
Mellan de skönt småslarviga och rockigare, om än stundtals lite skramliga låtarna, varvas det med softare låtar som Music When the Lights Go Out och What Katie Did, riktiga myslåtar som man enkelt flyr verkligheten med.
Ju mer man lyssnar på skivan, desto bättre blir den eftersom det finns så många fina detaljer och överraskningar i de flesta låtarna, som någon konstig percussion, ett litet gitarrsolo eller byte av sångare.
Den som lyckas låta bli att charmas av de fyra unga engelsmännen och deras känsla för snygga melodier, rytmer och när de vänder sina hjärtan ut och in måste vara en mycket härdad människa.
Den sista låten, med den slutgiltiga titeln What Became of the Likely Lads känns både väldigt välplacerad, men också sorglig för ett stort Libertines-fan med tanke på att det här blev deras sista album.
Men väntar man ett par sekunder, så börjar likt ett ljus i mörkret (skivan är ju slut!) introt på en ny låt! Jepp, det är ett hidden track, France, som handlar om kärlek och är präglad av imponerande akustiska gitarrsolon.
Ett mycket inspirerande, kreativt och välproducerat album, skitbra helt enkelt! The Libertines, kom tillbaka!!!
Ni som saknar The Libertines kan kolla in Babyshambles där en av de forna frontfigurerna i The Libertines, Pete Doherty, är sångare och gitarrist.
Patrik 1,5