När tänker någon ta det steg som snart suddas ut? När tänker alla inse? Att möjligheten att slippa en liten del av de hemskheter som vi inte vill va med om finns inom räckhåll. Vad är coolheten i att undvika, strunta i, glömma? Ingenting, de som säger att det är ingen fara förtjänar ingen coolhet. Hur svårt ska det vara att ta på sig en hård sak på huvudet. Ha den på under tiden man cyklar och ta av den. Hur ful är man därför? Hur fel är man därför? Hur mobbad ska man bli för att man inte vill ramla och slå sig? Vissa är svaga, vissa har inte det självförtroende som behövs för att man ska våga ta på sig sin cykelhjälm och klara av allt prat bakom ryggen. Och Sverige trodde en lag på femton år skulle räcka? Det är sjukt rakt igenom. Det kan vara svårt att förstå att med eller utan cykelhjälm skulle bidra till mobbning. Men det är just det som är sanningen. Mobbning är var det blir. Cyklar man med den blir man helt kategoriserad. Jag bara vill inte att den dagen då någon modig, riktigt modig cyklar med hjälm och blir skrattad åt, ska komma. Visserligen har den redan kommit, men jag vill inte att den riktigt modiga nästa dag skippar hjälmen och känner sig stolt. För det är just då som den som var så modig, men har lyssnat på det där så enormt maktfulla skrattet förlorar sin självkänsla. Det är då personen slutar bry sig. Och den dagen kör den på en sten och ramlar rakt över styret. Personen kanske bara är åtta år och förlamad från halsen och neråt på grund av ett hotfullt skratt. Ska det bli framtiden? Vill de som skrattade att det ska bli framtiden? Alla fyller femton och får mopeder. De åker runt, och de åker runt med hjälm. Det är helt okej, alla tycker att moped hjälm det är okej. För "Vad fan, cykelhjälm är ju bara töntigt. Utan moppehjälmen kan man ju få böter".
Inse! INSE! Ni och alla kommer ångra er. Hur jävla svårt ska det vara att ta på sig den där hårda saken på huvudet och slippa brutna armar, snea näsor, kanske amputerade kroppsdelar, hjärnskador, förlora förmågan att kunna prata och läsa, slå sig, få ligga på sjukhus, bli förlamad, skrapa upp sår för livet, slå hål på huvudet
och DÖ.
Jag drömmer om den dag då de som var modiga och är modiga långt där inne, vågar vara modiga igen.
