Det är såhär, att jag och min underbara pojkvän bråkar hela tiden! Varje vecka är det något nytt! Det är aldrig stora grejer och vi är aldrig osams länge, men det är jobbigt för det känns som... eller ÄR så att det bara är JAG som klagar på honom, men han har aldrig sagt ett ont ord om mig.
Han säger att jag är den bästa flickvännen i hela världen och att han inte har någon anledning att bråka med mig. Jag funderar på om det är normalt att inte ha EN ENDA sak att kommentera eller hänga upp sig på och om jag rent av är kräsen och tjurig.
De vanligaste saker vi (jag) bråkar om är hans temperament, för han blir så lätt ledsen och tål ingenting!
Vi har ofta delade meningar om saker också, som mat och folk i vår omgivning och mycket mer sånt.
Vi bråkar i alla fall mycket och blir sams efter max ett dygn.
Nu undrar jag: Är det bra att bråka såhär ofta? Gör det bara att vi kommer närmare varandra och får ett ännu starkare förhållande eller sliter det ut banden mellan oss så att den ena, eller båda tröttnar på varandras attityd? En avgörande del i bråken är nog att vi alltid blir sams igen... men ett bråk kankse lämnar "ärr" det också?
Hjälp mig!
