Jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Hejsan! Jag är en tjej på 16 år och har en underbar pojkvän. Jag är alltid deppad och gråter ofta och tänker på döden och orkar inte leva. Jag har det väldigt jobbigt hemma och ingen att prata med och det är en dålig miljö jag bor i. Det är ingen som hjälper till hemma och jag får ta allt ansvar. Mina föräldrar skilde sig när jag var 7 år. Min pappa är väldigt deppad också och jag lider av att se det. Socialen har försökt att hjälpa honom men funkar inte. Jag kan inte flytta hem till min mamma för att då får jag inte vara ifred, för vi är 8 personer i familjen. Jag har pratat med en kurator förut men det verkar inte funka. Vi har tagit ett stormöte med föräldrarna men jag vet inte hur de tog det, det verkar inte som om de bryr sig om mig hur jag mår. Jag har inte så speciellt många kompisar och har varit mobbad mina 8 års skolår och jag känner mig utfrusen o trängd. Jag vet inte vart jag ska ta vägen nu!
GLÖD svarar:
Hej och tack för ditt brev.
Jag tänkte när jag läste ditt brev, att du nog är en flicka som har klarat av väldigt mycket. Och fått ta ansvar tidigt i livet. Inte konstigt om du nu är trött och gråter.
Du lider med din pappa, och det kan jag förstå. Men du måste komma ihåg att han är ansvarig för sig och för att få sitt liv att funka. Du kan inte hjälpa honom med det. Du ska ju ta ansvar för dig, och skapa din framtid och ditt liv. Det behöver du prata med någon om.
Du har en fantastisk pojkvän och några kompisar. Njut av dom relationerna. Har du en fantastisk pojkvän, så är du också en fantastisk person. Tänk på det.
Du känner dig mobbad och utfryst. Det ska du ta tag i! Du har haft kontakt med en kurator, men det har inte funkat. Ge inte upp. Pröva igen. Och bestäm dig för att berätta allt som du tänker på och som gör dig ledsen. Jag tycker att du är värd all hjälp du kan få.
Jag har stort förtroende för dom som arbetar på Ungdomsmottagningarna. Ring dit och beställ en tid där.
Många hälsningar. Margareta
Patrik 1,5