Varför vill ingen ha mig?
Hej Glöd!
Jag är en tjej på 16 år. Jag har aldrig haft en pojkvän eller ett stadigt förhållande. Jag undrar hur jag ska göra för att hitta någon. Jag gillar att festa men inte hela tiden för man ledsnar på det om det blir för ofta. Finns det något annat sätt som jag kan träffa någon som jag kan tycka om och ha ett förhållande med? Jag undrar om det är fel på mitt utseende eller att jag för tjock, är det därför ingen kille vill ha mig? Jag kan prata lätt med folk och så men när jag är kär blir jag stum och kan inte säga ett ord till den personen jag gillar. Hur ska jag göra för att få bort denna nervositet? Allt annat i mitt liv är relativt bra just nu men jag har inte alltid haft det så lätt. För cirka två år sen skiljde sig mina föräldrar. Då var jag deprimerad i över ett år och hade självmordstankar, men jag har bearbetat det nu och mår bra. Tror du det beror på att jag var deprimerad förut som jag inte har någon pojkvän än?
Hälsningar en som är trött på att vänta på att kärleken ska komma...
GLÖD svarar:
Hej och tack för ditt brev!
Du längtar efter någon att tycka om, och är trött på att vänta på kärleken. Och så undrar du varför den inte kommer. Jag vill svara på ditt brev med några funderingar.
Du låter som en glad och mogen 16- åring i ditt brev. Du gillar att festa, men inte bara det. Du vill mera. Du har lätt att prata med folk, i allmänhet. Du är klok nog att ha bearbetat det du har varit med om i livet. Du har vågat se mörka tankar hos dig själv, och lärt dig att hitta ut ur dom. Jag tror att allt detta fått dig att mogna och bli vuxnare än dina 16 år. Allt detta är en del av din personlighet som du behöver uppskatta och tycka om dig själv för, och berömma dig för.
Du undrar om ditt utseende duger. För mig är det så här, att om man tycker om sig själv som man är, på gott och ont, både som personlighet och med sitt utseende, så blir man vacker... Man utstrålar sin trygghet. Det betyder inte att man är perfekt på insidan eller utsidan, utan att man lärt sig tycka om den man är. För dig till exempel, att se det som en del av dig att du blir stum när du är kär. Inte skämmas för det, utan att vara öppen om det. Annars kan du bli så upptagen av din nervositet att du glömmer bort att vara nyfiken på andra människor.
Man kan också träna sig att fösa undan nervositeten i stunden, titta personen i ögonen, lyssna på vad personen säger, ställa en fråga, och prata utifrån det.
Ofta när man är nervös, tittar man bort, flackar med blicken… om man gör tvärtom, minskar ofta nervositeten. Pröva och träna!
När du var deprimerad hade du säkert fullt arbete med dig själv, och det du behövde gå igenom och bearbeta. Då hade du nog inte tid att upptäcka andra människor. Man orkar inte allt på en gång nämligen. Nu kan det vara läge för dig att våga i relation till andra.
Du undrar hur man hittar någon. Tänk efter i vilka sammanhang och med vilka människor - tjejer och killar- som du kan vara dig själv med. Satsa på de sammanhangen.
Jag slutar med dina ord "trött på att vänta på att kärleken ska komma": Den kommer inte av sig själv! Du måste öppna dina ögon, se dig omkring, utmana din nervositet, och bjuda in kärleken.
Jag önskar dig all lycka i det!
Margareta
Min typ brorsa