Får inte träffa min kille

GLÖD svarar:

Tack för ditt brev.

Jag kan förstå hur mycket du längtar efter att bli älskad. Jag kan också förstå på ditt brev, att ditt liv inte har varit, eller är, helt lätt för dig. Omgivningen har problem med att du är ung tonåring, och att din pojkvän snart är en vuxen man.

Nu är det som det är: Du längtar efter kärlek, du är 14 år, du älskar din pojkvän, han respekterar dig, som du skriver. Det är dina fakta.

Kanske är det så att du hade friare tyglar hos din mamma, än du har i ditt fosterhem. Dina fosterföräldrar sätter säkert reglerna för att de vill skydda dig, låta dig få vara 14 år (på gott och ont, förstås, som för alla 14-åringar) och för att de bryr sig. Det är säkert lätt att glömma bort att du antagligen har fått ta hand om dig själv på många olika sätt, och säkert blivit vuxnare än dina 14 år. Jag kan ana det genom ditt sätt att beskriva ditt problem.

Jag tycker att du skall förhandla med dina fosterföräldrar. I alla förhandlingar får alla både ge och ta. Vad kan du ge efter på i en förhandling som handlar om att träffa din pojkvän? Tänk efter, och tänk utifrån attityden att dina fosterföräldrar vill dig väl. Presentera det sedan för dem, och var beredd på att lyssna på deras argument, och be dem lyssna på dina. Ge ett förslag där både du och de vuxna vinner. Kan din pojkvän hälsa på dig, kan dina fosterföräldrar lära känna honom för att bli trygga i sitt ansvar för dig? Tänk, och gör en praktisk plan.

Många hälsningar Margareta