Min bästa vän kväver mig
Hej!
Jag mår väldigt dåligt just nu och har gjort det en lång tid. Från att ha varit en glad, positiv tjej, pigg på det mesta; har jag blivit en tyst, rodnande, negativ tjej.
Jag förstår inte riktigt själv vad det beror på men här kommer några rimliga förklaringar.
Jag har blivit utsatt för osynlig mobbing av min kompis ex, som var väldigt elak mot mig. Nästan ingen annan lade märke till det.
En annan anledning till att jag mår dåligt är att jag och min ”bästa” kompis ofta bråkar, och jag har svårt att säga ifrån i våra diskussioner. Det känns om att hon kväver mig. En av de saker hon är arg för är att hon tycker att jag träffar henne för sällan. Jag är så trött på henne, men jag kommer att bli väldigt ensam om jag säger upp kontakten med henne. Jag har knappt några andra kompisar och så fort jag försöker skaffa nya blir hon svartsjuk. Det har till och med hänt att jag träffat mina "nya" vänner i smyg. Men hon är inte sådan här jämt. Jag tycker mycket om henne och vi har haft väldigt kul ihop. Samtidigt är hon en av de få människor jag känner mig trygg tillsammans med. (Kanske låter det konstigt.)
En anledning till att jag inte vågar säga emot och bli arg är för att jag har så lätt för att rodna. Det har på senare tid blivit som en slags tvångstanke som hela tiden finns i mina tankar, vad jag än gör. Och det är ju klart att jag rodnar så ofta när jag hela tiden går och tänker på det. Men jag kan inte bli av med denna nu-kommer-jag-att-rodna-tanke. Jag kan till och med bli röd i ansiktet när jag förklarar ett mattetal för någon. Det är helt sjukt men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag kan ju inte stänga av mina tankar, tyvärr.
Så snälla Margareta hjälp mig, du är den enda jag kan vända mig till.
Till sist vill jag bara säga att Glöd är en jättebra tidning!
Tack på förhand
Hälsningar ”den olyckliga”
GLÖD svarar:
Hej och tack för ditt brev.
Jag börjar med det du skriver om din rodnad. Det är precis som du säger, att när du tänker på att du kommer att rodna och skäms för detta, så kommer du att rodna. Du kan varken bli av med tanken eller rodnaden, däremot kan du bli vän med dem i stället för ovän. Att bli vän med din rodnad handlar om att acceptera att du rodnar. Det är en del av dig just nu i ditt liv. Inte om ett år eller två, utan just nu.
Så, när du känner att du blir röd, säg tyst för dig själv: "Just nu blir jag röd." Orden " just nu" är viktiga, för det är i stunden det sker.
Rodnad är ett känslouttryck. Du känner, du blir berörd av något i stunden, och det syns på dig. Du kan också lära dig att inför dig själv säga, eller tänka, att " just nu blir jag blyg, eller generad, eller pirrig, eller irriterad"....osv. Det kan kännas ovant i början, ungefär som att lära sig cykla, men så småningom går det lätt.
Vad gäller din relation till din kompis, så har du rätt igen. Du behöver lära dig att säga ifrån på ett bra sätt. Är du otydlig i din gränsdragning, så finns det risk att andra trampar på dig. Att de kräver saker av dig och vill bestämma över dig, eftersom de inte får ett tydligt ja eller nej ifrån dig.
Du verkar så mogen och klok i ditt brev, så jag tror att du egentligen bara behöver bestämma dig för att bli tydlig och stå för det du vill i stunden.
Att bryta kontakten, i stället för att säga vad du vill, vore synd, eftersom du också gillar din kompis. Prata med henne utifrån vad du vill, tänker och behöver i er vänskap. Inte utifrån hurdan hon är eller inte är. Det får hon säga själv. Risken du tar är att hon inte står ut med att du är uppriktig i vad du vill. Möjligheten är att både du och hon kommer att trivas bättre ihop efteråt.
Många hälsningar Margareta
Jinx av Margaret Wild