Allt är bara skit
Hej Margareta.
Jag är en tjej på 14 år som mår väldigt dåligt. Jag är djupt deprimerad, jag varken vill eller orkar någonting längre. Jag skär mig och har gjort det i snart ett år. När jag skär mig känner jag mig lycklig, det är bara då jag känner att allt är bra. Men efteråt mår jag ännu sämre
och hatar mig själv ännu mer för att jag gör mig själv illa. Jag känner mig oälskad, fast jag har kompisar och en bra familj. Allt är bara skit och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill dö, jag har nästan slutat äta. Känner mig ful, äcklig, tjock. Jag får gråtattacker hela tiden. Förut kunde jag kontrollera mig själv när jag ville göra mig själv illa men det går inte längre. Om jag inte har rakblad hemma dunkar jag huvudet i badkarskanten tills jag får tillräckligt ont. Känner att ingen tycker om mig, att alla snackar skit bakom ryggen på mig. Hjälp mig för jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.
/Humlan
GLÖD svarar:
Hej Humlan.
Jag är glad över att du skriver till GLÖD och berättar för oss hur du mår. Det är första steget till att faktiskt ta tag i sitt liv. Och det gör du med ditt brev. Man kan vara ledsen och deprimerad, man kan ha förlorat sitt självförtroende och känna sig oälskad, fast man har vänner och en bra familj. Kanske vore det lättare för dig att förstå varför du är ledsen, om du hade en tydlig anledning – taskiga vänner och en elak familj. Du har inte det, och ändå behöver du lära dig att förstå varför du mår dåligt och känner dig oälskad. Du skriver att du mår bra när du skär dig. Så kan det vara för då gör det ont i såret, där du skär dig. Eller i huvudet när du dunkar det mot badkaret. men smärtan är lätt att förstå. Din inre smärta, paniken eller ångesten, försvinner då, men bara för en stund. Du behöver få hjälp att förstå din inre smärta, så att den försvinner utan att du skär dig. Målet är att du lär dig tycka om dig själv och förstå dig själv, så att du inte behöver skära dig igen. Det är ett sorts arbete du behöver göra, som handlar om att lära känna dig själv – dina tankar, dina känslor, dina möjligheter och talanger, och dina sårbarheter. Det arbetet kan du inte göra på egen hand – det kan ingen. Därför ska du ta kontakt med till exempel psykologen på ungdomsmottagningen, psykologen i skolan, eller på BUP. Du ska visa brevet du skrivit till GLÖD, det är en bra början för ditt samtal. Alla psykologer har tystnadsplikt, så det du berättar behåller psykologen för sig själv om du vill det. Jag hoppas att du ger dig den möjligheten att må bättre. Jag vet att det skulle hjälpa dig.
Många hälsningar!
Margareta
Jack Peñate - Matinée