Sveriges bästa ungdomstidning!

Min kompis skadar sig

Hej Glöd! Jag är en tjej på 14 år. Jag skriver till er i förtvivlan. För att gå rakt på sak, min bästa vän är självmordsbenägen. Hon skär sig i handlederna bland annat. Ibland ser folk i skolan såren och frågar vad hon har gjort, och då drar hon bara ner tröjan och tittar bort. Hon mår jättedåligt, hennes mamma är alkoholist, hon har en handikappad lillebror och föräldrarna är skilda. Hon får ta hand om allting hemma. Diska, handla, städa och sköta om sin mamma och sin bror. I skolan kan hon vara så trött att hon somnar i bänken, men hittills har ingen märkt att jag har fått väcka henne flera gånger. När jag undrar hur hon mår svarar hon inte, hon kan inte prata om det helt enkelt. Hon medicineras mot depression, men det hjälper inte. Hon har gått och pratat hos psykologer, kuratorer och folk som jobbar på socialen, men det är lögn att få dit henne igen. De har alla på sitt sätt svikit henne. Hon har inget förtroende för någon, inte ens för mig längre, trots att jag är, eller var, hennes bästa vän. Hon har nu under en lång tid inte haft någon alls att prata med. Hon mår så dåligt, och jag vet inte vad jag ska göra. Ibland är hon väldigt aggressiv och irriterad, hon sjunker ner på golvet och skriker för full hals. Ibland får någon vuxen hålla i henne för att hon inte ska skada sig själv i sitt raseri. Lärarna vet hur hon har det, men inte HUR illa det är. Det gör mig så ont att de inte förstår att de måste hjälpa henne nu! Min kompis kan inte ha det så här längre. Ibland när hon kommer till skolan ser jag att hon är blek och har haft en jobbig helg igen. Hon har ständig ångest och vill hela tiden dö. Hon skadar sig själv när hon tror att andra inte ser. När hon blir förtvivlad ser man i hennes ögon hur sjuk hon är. Snälla Glöd, vad ska jag göra? Ni är mitt sista hopp! Snälla, skriv till mig och berätta vad jag ska göra för att hjälpa min vän!

Med oroliga hälsningar, Maria

GLÖD svarar:

Hej! Jag förstår att du är orolig för din kompis. Jag hoppas att hon så småningom förstår vilken fin vän hon har i dig, som bryr dig på det sätt som du bryr dig. Som du beskriver din vän och hur hon har det, så behöver hon hjälp.

Det du kan göra, som vän, är att gå till skolsköterskan, kuratorn eller psykologen och berätta precis hur du uppfattar hennes förtvivlan. Kanske ser du hennes förtvivlan tydligare än de vuxna gör. Berätta det som du har berättat för GLÖD. Det finns en risk att din bästa vän blir arg på dig för detta, men det är faktiskt värt att ta den risken. Blir hon arg ska du bara säga till henne att du har pratat för att du tycker om henne, för att du bryr dig och för att hon är din vän. När man mår dåligt kan det vara svårt att ta emot hjälp från andra. Till och med att inse att man behöver hjälp. Det är också lätt att förlora förtroende för andra, fast man egentligen behöver det mer än annars i livet. När man mår dåligt behöver man så mycket – både av kärlek och förståelse, förutom rent konkret hjälp – att det är lätt att känna sig sviken när man inte får allt, fort och på en gång. Jag skriver detta för att du ska förstå din väns tystnad och hennes reaktioner på din omsorg och dina frågor. Jag hoppas att de vuxna som finns omkring dig och henne tar din berättelse på allvar och på det sättet tar över ansvaret från dig, och hjälper henne.

Hälsningar från Margareta.