Trött på att leva

GLÖD svarar:

Hej! Jag uppskattar att du har skrivit till mig, för det är en början tillbaka till ditt ”vanliga liv”, ditt ”gamla jag”. Jag tror att du är en ensam flicka, men jag vet inte på vilket sätt du är eller gör dig ensam. Jag tror inte att du har någon demon som styr dig, däremot ledsna tankar. Den ensamma flickan pratar med sig själv i stället för att prata med någon annan. Så här funkar vi: När vi bara pratar med oss själva, inom oss, blir det som ”röster” som förmedlar olika tankar. En röst kan säga ”gör så här”, en annan kan säga ”det lönar sig inte”, en tredje kan peppa oss att försöka, en fjärde säga ”ingen vill lyssna på dig”. En röst kan säga att livet kan bli bra, en annan att du ska vara olycklig. Det du behöver är att börja prata med någon, så att dina tankar kommer ut , och inte bara stannar inom dig. Du skriver att det är svårt för dig att prata. Som jag ser det, är det ännu jobbigare för dig att inte prata om hur du har det, hur dina tankar går fram och tillbaka inom dig. Tankarna som du kallar dina röster. Du vill ha tillbaka ditt vanliga liv, skriver du. Vägen dit är att du börjar prata, berätta, dela dina tankar, din ledsenhet och din trötthet, precis som du har gjort i ditt brev till mig. Välj någon vuxen, en kurator, en psykolog, en skolsköterska, som är van, och har tid, att lyssna på unga människor och lita på att det är vägen tillbaka, även om och när vägen är jobbig.

Många hälsningar Margareta