Alla hatar killen jag är kär i
Hejsan! Jag har ett problem. I höstas började en ny kille i min klass. Vi blev bra kompisar och började prata på msn och lite i telefon. Han berättade att han gillar en tjej, och att han inte vet om hon gillar honom. Han sa att han inte kan sluta tänka på henne och att han vill vara med henne hela tiden. Precis innan han loggade ut sa han ”Jo du … Det är ju faktiskt dig som jag gillar!”
Jag tycker om honom också! Jättemycket. Jag tänker på honom hela tiden och i skolan önskar jag jämt att jag ska få se honom, prata med honom eller vadsomhelst! Han får mig att känna mig speciell och slappna av och vara mig själv. Han är helt underbar mot mig, hur snäll och omtänksam som helst.
MEN! Han har en annan sida också. Han umgås med skolans största "fjortisar", dom som står vid muren och röker och snusar. Dom skolkar och tjafsar med alla lärare och har typ IG i alla ämnen. Alla på hela skolan tycker illa om dom, och han är ju en av dom. Men han är inte sån när han är med mig. Han säger: ”Säg hur jag ska vara så är jag så! För när jag är med dig så är jag verkligen mig själv. Med mina kompisar försöker jag bara vara tuff och sådär, men jag gör vad som helst för att få dig!” Jag känner mig elak för att jag tänker så, men jag vill inte bli tillsammans med honom för alla hatar honom! Mitt hjärta säger att han är den rätte och att jag verkligen är kär i honom. Min hjärna säger att jag ska tänka på mitt rykte och inte bli tillsammans med någon som är till 100 % olik mig. Hur ska jag göra? Snälla hjälp mig!
GLÖD svarar:
Hej
Du beskriver verkligen hur det kan bli en kamp mellan hjärna och hjärta. Hjärnan funderar mycket och bryr sig om vad andra tycker och tänker, om man duger och vad som är lämpligt och så vidare. Hjärtat bara känner, och bryr sig inte om annat än känslan. Struntar i vad andra tycker. Den inre kampen för du just nu i relation till den här killen. Den här killen är ärlig mot dig, och sig själv, när han vågar berätta att han försöker vara tuff när han är med sina kompisar. Egentligen säger han till dig: ”Jag tror inte jag duger för andra killar om jag inte är tuff. Jag tror inte jag får vara med om jag är mig själv.”
Kanske kan du hjälpa honom att förstå att han är bra som han är, att han inte behöver spela tuff? Kanske kan han börja hänga med dig och dina kompisar? Har du föreslagit honom det? Det du kan göra är att stötta honom på det sättet. Sedan är det upp till honom att våga vara sig själv, inte bara med dig utan med alla. Det är hans inre kamp, att våga lita på att han duger som han är.
Många hälsningar Margareta

Bryta om