Jag vill bara dö!

GLÖD svarar:

Till EE

Hej! Du skriver att du gråter mycket, och att ingen får se och förstå hur ledsen du är. Det finns en anledning, eller flera, till att du gråter. Du skriver inget om det.

När man är 12 år funderar man mycket över sig själv, sina kamratrelationer och sin familj. Jag vet att det inte är så lätt att berätta för andra om hur man känner och tänker. Jag vet också att det enda sättet att förstå varför man gråter är att börja berätta hur man känner. Det gäller alla människor, inte bara dig. Att vara ledsen i ensamhet föder ännu mera ledsenhet, och det är onödigt. Du vill inte visa dina föräldrar hur du mår, skriver du. Kanske kan du prata med skolsköterskan, eller kuratorn till att börja med. Kanske har du också någon kompis som du kan berätta för. Faktum är att du kommer att märka att du mår bättre när du gör det. Kanske upplever du att du är ensam att känna som du gör. Jag har samlat berättelser från 11–15-åringar, som finns i två böcker: ”Snälla, svara” och ”Om livet och sånt”. Gå till biblioteket och låna dem och känn igen dig själv i andra. Det brukar vara skönt.

Många hälsningar, Margareta