Våga säga ifrån!
Att våga ta plats och våga säga ifrån är en förutsättning för att man ska kunna känna trygghet i att påverka sin omgivning och sin kropp. Man kan till och med dra det så långt att vår demokrati är avhängig människors trygghet i sina egna kroppar – först när man har en god självkänsla och känner att det är ”jag som bestämmer över min kropp” är det möjligt att tänka på större frågor, som tex politik.
Knutet till detta nummers tema ”Våga säga ifrån” presenterar vi ett antal övningar för att träna i att känna sina och andras gränser. Därefter går vi vidare till att försöka påverka vår omgivning – upp till kamp för något ni tror på!
Steg 1. Känna ja, känna nej.
- Stå parvis, tjejer med tjejer och killar med killar. Person A ska i lugnt tempo lägga båda händerna på person B. Händerna ska vara fasta och tydliga, det ska absolut inte vara att förväxla med smekningar eller andra närmanden.
- Innan ni börjar är det viktigt att de kommer överens om vilka ställen som är privata och därmed inte får röras vid, tex brösten och könsdelarna.
- Person A börjar vid fötterna och går successivt uppåt. Person B, som gärna får blunda, säger högt och tydligt ”ja” där det känns okej att bli vidrörd och ett lika tydligt ”nej” när det blir för privat. Även om de måste respektera de privata zonerna är det ok att gå tillräckligt nära för att de ska kunna känna sina egna gränser!
- Diskutera sedan: hur kändes det i kroppen när det kändes ”ja” respektive ”nej”? Det är den fysiska känslan som ska upptäckas – var sitter ”nej-känslan”? I magen? I bröstet? I ryggraden? Förmodligen har alla olika sätt att uppleva ”nej-känslan”, det är viktigt att alla får tänka efter och bli klar över detta!
Fortsätt sedan jobba med samma par. Den här gången ska de stå mittemot varandra med någon meters mellanrum:
- Den ena ska sakta gå emot den andra. Den som står stilla ska försöka stoppa sin kompis med hjälp av sina ögon när han eller hon tycker att det är lagom samtalsavstånd. Den som går emot ska vara lyhörd och försöka se på sin kompis ansikte och ögon när det är dags att stanna.
- Byt roller så att alla får känna på båda situationerna.
- Tala sinsemellan om hur det kändes? Var det möjligt att se när det var dags att stanna? Var det många som började le när kompisen kom närmare? Leendet är en typisk signal för att markera att någon är på gränsen. Kanske det var någon som blir röd i ansiktet också?
- Nästa gång ska den som står still stoppa sin kompis genom att sätta upp handen och säga ”stopp”. Den som går emot får inte stanna innan dess, om inget ”stopp” sägs får de gå tills de krockar…
- Byt roller.
- Diskutera: hur gick det? Hamnade de på samma avstånd från varandra denna gång? Var det många som stoppade före? Varför? Hur kändes det den här gången? Tänk på att diskutera skillnaden i känslan av att riskera att gå ”för långt” och att vara den som ska markera sin integritet? Tänk på att en del människor har svårt för att kränka andras integritet och är väldigt lyhörda för andras gränser, men samtidigt kan de glömma att markera sina egna, eller till och med saknar, egna gränser.
Den tredje och sista övningen kan väcka en hel del känslor och bör därför inte göras med barn. Den passar däremot de äldre eleverna och kan vara nyttig att känna på. Se dock till att ni har tid att diskutera och kanske göra något annat efteråt för att skapa en god stämning innan ni bryter för dagen!
- Stå i samma par. Den här gången börjar de på mitten av sträckan. De håller varandras händer i axelhöjd.
- Den här gången ska person A gå emot person B och försöka föra person B framför sig. Det kan liknas vid att person A attackerar person B, dock utan våld och utan att forcera alltför mycket.
- Person B ska ta kommandot över person A och försöka få honom eller henne att backa eller ge upp genom att trycka undan och samtidigt skrika kraftfulla ”nej” med stor inlevelse. Person B ska vara den som har övertaget.
- Diskutera hur det kändes: Var det obehagligt? Vilken situation var värre - att vara den som forcerar eller att vara den som skriker ”nej”? Hur kändes det i kroppen, rent fysiskt?
Steg 2.
- Läs artikeln.
- Låt var och en tänka ut en situation då de önskat att de sagt ifrån. Alla skriver sedan ner sina ”situationer” på anonyma lappar. Samla in lapparna i en låda.
- Sammanställ lapparna. Om någon av lapparna är väldigt personlig är det bäst att du formulerar om den så att ingen kan räkna ut vem som skrivit det, men se till att problemet i situationen är samma. Lägg gärna i egna lappar med situationer med sådant du tycker att gruppen borde diskutera – tex mobbing eller att stå emot grupptryck. Du känner din klass bäst, ta tillfället i akt att diskutera klassrumsmiljön.
- Dela in eleverna i mindre grupper och låt dem dra en lapp ur lådan. Varje grupp ska nu göra ett rollspel om de olika situationerna. Ge dem 5-10 minuters förberedelsetid.
- Under tiden som grupperna jobbar förbereder du dig genom att skriva varje grupps situation högst upp på ett blädderblocksblad. Se till att det finns gott om utrymme för att skriva lösningar också!
- Spela upp en situation i taget. Efter varje rollspel diskuterar ni situationen tillsammans. Vad är problemet? Hur skulle personen ha sagt ifrån? Lista alla tänkbara och otänkbara lösningar på blädderblocket och sätt upp dem i klassrummet så att alla kan se dem under en längre tid.
Fördjupningsförslag. Nivå 1 och 2
- Skriv ”detta vill vi ändra på” på tavlan och låt klassen göra en tankekarta.
- Gå igenom de olika förslagen och diskutera vilka de kan lösa utan större problem på egen hand. Skriv dessa på ett blädderblocksblad och spara till ett senare tillfälle. Kanske kan du också ge dem i läxa att lösa dessa problem, gärna som en slags veckouppgifter som de kan lösa i grupp.
- Håll en klassomröstning om vilket av de kvarstående förslagen ni ska jobba vidare med. Ge dem en stunds betänketid. Därefter skriver alla sina val på lappar. Samla in och räkna rösterna: se vilket förslag som vunnit!
- Dela sedan in klassen i grupper. Nu gäller det för dem att komma på hur de kan åstadkomma en förändring, se GLÖD sidan 6.
- Varje grupp gör en ny tankekarta, denna gång med det framröstade förslaget i mitten: Börja med att skriva olika nyckelpersoner med en färg.
- Fortsätt med att skriva upp alla tänkbara och otänkbara lösningar. Censurera inte på förhand!
Till nästa gång ska varje elev diskutera problemet med sin familj och/eller vänner. Det är viktigt att de diskuterar med människor i alla åldrar, detta för att få ett brett perspektiv och så småningom hitta en lösning som passar så många människor som möjligt. Det är bra om de ber alla de diskuterar med komma på fördelar och nackdelar med de lösningar som gruppen tänkt ut. När ni ses nästa gång är det dags att presentera de nya infallsvinklarna:
- Sitt i grupper.
- Lista alla olika fördelar och nackdelar som kommit upp under diskussionerna med familjerna och vännerna. Se till att det är tydligt vilken åldersgrupp som tyckte vad.
Nu är det dags att träna i argumentation med hjälp av de olika argument som ni funnit. Håll en presskonferens där två representanter ska tala för respektive emot ert förändringsprojekt. Detta är ett viktigt steg för att hitta eventuella motståndares argument så att ni kan finna bra svar på dem! Tänk på att en del människor känner obehag inför den här typen av övningar, känner du din klass och vet vilka dessa är kan du kanske låta dem komma upp som uppvärmning och argumentera för enklare frågor som tex skolmaten, läxläsning, något kring en dokusåpa du vet att de följer eller dylikt.
- Ställ 2 stolar bakom katedern.
- Låt eleverna gå upp i par, helst två från olika grupper.
- En av dem ska tala för ert utvalda projekt ”därför måste vi förändra den här situationen”! Den andre talaren ska hitta passande motargument för att undvika en förändring.
- De lyssnande eleverna ska vara pressen som kommer med frågor och följdfrågor om det behövs. Du som är ledare/lärare får naturligtvis också hjälpa till om det behövs.
Vad händer om ni misslyckas? Hur reagerar ni? Hur går ni vidare? Se plock s 26-27
Passa på att se filmer om någon som verkligen kämpat för sin sak: Erin Brockovich…
Fördjupningsförslag. Nivå 3
- Skriv ”detta vill vi ändra på” på tavlan och låt klassen göra en tankekarta.
- Gå igenom de olika förslagen och diskutera vilka de kan lösa utan större problem på egen hand. Skriv dessa på ett blädderblocksblad och spara till ett senare tillfälle. Kanske kan du också ge dem i läxa att lösa dessa problem, gärna som en slags veckouppgifter som de kan lösa i grupp.
- Håll en klassomröstning om vilket av de kvarstående förslagen ni ska jobba vidare med. Ge dem en stunds betänketid. Därefter skriver alla sina val på lappar. Samla in och räkna rösterna: se vilket förslag som vunnit!
- Dela sedan in klassen i grupper. Nu gäller det för dem att komma på hur de kan åstadkomma en förändring, se GLÖD sidan 6.
- Varje grupp gör en ny tankekarta, denna gång med det framröstade förslaget i mitten: Börja med att skriva olika nyckelpersoner med en färg.
- Fortsätt med att skriva upp alla tänkbara och otänkbara lösningar. Censurera inte på förhand!
Till nästa gång ska varje grupp undersöka hur människor i olika ålder ser problemet. Åldersperspektivet är viktigt för att få ett brett perspektiv och så småningom hitta en lösning som passar så många människor som möjligt. Det är bra om de går igenom de olika lösningarna och ber alla de diskuterar med komma med fördelar och nackdelar till dessa. När ni ses nästa gång är det dags att gå igenom de nya infallsvinklarna:
- Sitt i grupperna.
- Lista alla olika fördelar och nackdelar som kommit upp i hemuppgiften. Se till att det är tydligt vilken åldersgrupp som tyckte vad. Finns något mönster i svaren?
Avsätt en tid till faktainsamling för att ha god grund för argumentation för er sak. Gå igenom alla olika argument. Det är väsentligt att säkert veta vad som är fakta, åsikter och vad som är rena fördomar. De olika kommentarer och åsikter som ni hittills samlat in är inte värdelösa bara för att det visar sig att något är en åsikt snarare än en faktisk sanning, det kan ju vara ett argument nog att si och så många i en åldersgrupp upplever denna situation på ett visst sätt.
Nu är det dags att träna i argumentation med hjälp av de olika synvinklar, åsikter och de fakta ni samlat in. Gör det i form av en presskonferens där två partier ska tala för respektive emot ert förändringsprojekt:
- Ställ 2 stolar bakom katedern.
- Låt eleverna gå upp i par, helst två från olika grupper.
- En av dem ska tala för ert utvalda projekt ”därför måste vi förändra den här situationen”! Den andre talaren ska hitta passande motargument för att undvika en förändring.
- De lyssnande eleverna ska vara pressen som kommer med frågor och följdfrågor om det behövs. Se noga till att använda de olika för och nackdelar som kommit upp i hemuppgiften. Det är naturligtvis också viktigt att pressen tar upp åldersperspektivet och ifrågasätter hur alla medborgare kan påverkas av en förändring.
- Du som är ledare/lärare får naturligtvis också hjälpa till om det behövs.
När ni är klara med argumentationsträningen är det dags att göra en handlingsplan. Vilken väg ska ni gå? Vilka personer ska ni kontakta och på vilket sätt ska ni bemöta dessa? Vad händer om ni misslyckas? Hur reagerar ni? Hur går ni vidare? Se till att ni dokumenterar er kamp, kanske i dagboksform eller genom att gå till tidningen och be dem följa upp ert arbete.
För att få inspiration i er kamp för rättvisan kan ni se filmer om någon som verkligen kämpat för sin sak, tex Erin Brockovich.
Min typ brorsa