Vi gjorde en bok

Ska vi göra en bok, frågade Johanna sin väninna Liv, en kulen vinterdag 2003. Svaret blev ”ja, varför inte”. I dag finns diktsamlingen Ton År att köpa.

Men vägen dit var lång. Viktigast av allt var att välja vilka av alla dikter vi skrivit som var värda att publicera. Det skulle hittas ett tryckeri och göras layout. Tryckerierna var många men till slut valde vi ett litet förlag som hette Recito. Kontraktet kom och skrevs under.
Det var nu det verkliga arbetet tog sin början. I ett litet studentrum i Uppsala och en stökig lägenhet på Söder i Stockholm började boken så sakteliga ta form.
Det var först nu det gick upp för oss att våra nära och kära skulle läsa den här boken som skulle fungera som ett bokslut över våra tonår.
Diktsamlingen hade först arbetsnamnet ”Bokslut” men efter ett möte på ett café vid T-Centralen enades vi om titeln ”Ton År” istället, en ordlek vi båda kunde relatera till.
Det tog ett tag innan det var dags att skriva förordet men där beskriver vi känslorna i dikterna som tongivande för våra tonår och att det därmed blev en bok av vikt...

Dikter om fem viktiga år

Att Alanis Morissette skulle citeras i boken var en självklarhet för oss båda. Hon hade stått för soundtracket till vår resa i Brighton där vi först träffats. De citat som delar in boken i de fem år som gått sedan dess tycker vi belyser hur det är att vara ung. De handlar om hur man är modig fastän man känner sig som Nasse och att man även utan erfarenhet kan känna sig vis. Fast främst att allting som man tycker är jobbigt brukar ordna upp sig i framtiden - att det faktiskt är underbart att leva.
Efter att vi valt Alanis-citaten återstod arbetet med att välja våra egna texter. Johannas mamma gav kritik på Johannas verk och Livs syster hjälpte Liv med samma sak. Vi skulle publicera 20 dikter var. Vi ville dels ha en spridning på temat i dikterna; fest, kärlek, deppighet och förundran men också förmedla hopp.
Till en början undrade vi om man skulle kunna skilja våra dikter åt, men det framstod snart som omöjligt att blanda ihop våra två stilar. Johanna är lagd mer åt det romantiska hållet och Liv åt det lite norrländska rättframma hållet.
Vad vi båda glömt bort var att Johanna hade sökt ett stipendium från Stockholms Kulturförvaltning några månader tidigare. När Liv som bäst satt och läste en bok på sitt hotellrum i Budapest så ringde telefonen. Som den sanna snåljåp hon är inledde hon samtalet med orden ”Prata fort!” och Johanna skrek, euforisk, tillbaka att vi fått stipendiet. Snart rullade femtusen kronor in på kontot och finansieringen kändes med ens mycket säkrare. Efter Livs hemkomst återstod layout, fotografier på oss till bokens baksida samt att komponera en framsida till boken. Det senare upptog mycket tid då tekniken inte riktigt hängde med i svängarna. Men snart var allt på plats i manuset och vi tryckte gemensamt på send-knappen för att maila resultatet till förlaget.

Premiärglädje

På sommaren var vi inbjudna att vara med på festivalen ”Ung08” i Kungsträdgården. Där skulle vi berätta om arbetet med boken och att man kan söka stipendium från Kulturförvaltningen.
Det var under denna festival som boken skulle ha premiär. Förväntan var stor. När vi väl fick den svarta, tunna boken i våra händer visste glädjen inga gränser.
Nu har det gått en tid och flera exemplar av ”Ton År” har sålts.
En morgon vaknade vi båda och satte morgonkaffet i halsen. Vi hade blivit citerade i Dagens Nyheter! Planen är att få lika stor uppmärksamhet med nästa gemensamma bok. Då är det trettioårskrisen som skall behandlas...

DIKTER UR BOKEN

DESTRUKTIVITETSANSVAR
Jag har också varit fjorton
och tro mig jag var fjorton ett bra tag.
Jag har också lekt med rakhyvlar,
vågen och tabletter.

Jag säger er sanningen
mina dagböcker är också vågiga av tårar,
mina föräldrar fick också bära skulden
för min destruktivitet.
Men någonstans (mellan tågrälsen och Suede)
tog jag mitt förnuft till fånga,
tog mitt ansvar i handen,
och valde vägen utan snår.
För man kan tvinga sig till lycka,
man kan lura kroppen glad.
Man kan skrika, gråta, gorma.
Man kan välja sina krig.
Så tag ert ansvar mina vänner,
skrik er lycka hes.
Liv

SÖNDAGFÖRMIDDAG
Igår natt var hela staden en festlokal;
det ligger serpentin i rännstenen
Då var spektaklet dolt av neonmörker,
men idag är scenen sterilt upplyst
av oktobers vita sol

Trots att varje gata bär hemliga spår av nylig storm
och man kan dofta krutröken ännu
går söndagsfamiljer mot stadens teatrar
för att se matinéföreställningen
Jag undrar om de vet att i husen de passerar
vilar varma, sovande tonårskroppar i mörkret
Än en gång förbrukade
utmattade
av lördagnattens rus
Och vad jag älskar dessa
Mina syskon, fiender och allierade
i deras sömn
och saknar deras cynism mot vardagen
Kanske kunde den råda bot
på söndagens nyterhet
Johanna

ATT TRYCKA SIN EGEN BOK

Det finns flera sätt att trycka sin egen bok,
utan att vara finansierad av ett förlag.
• På www.bokmaskinen.se kan man läsa om hur
man trycker en bok med print-on-demand.
• Man kan också använda www.sockerdricka.nu
som vi gjorde; där är avgiften högre men då ingår
bland annat ISBN och BTJ-registrering.
• Om man inte blivit publicerad tidigare kan man
skicka in sina dikter till Wahlström & Widstrands
debutantantologi. Se www.wwd.se
• Man kan även skicka dikter till Ordfronts debutantnummer
som ges ut i december varje år.
Läs mer på www.ordfront.se

• Publicerad 2005-11-16
• Text och bild: Liv Anderson och Johanna Wester