Novell: Prinsen och bonnardrängen

Jag skall berätta för er om något som hände för mycket länge sedan och väldigt långt borta. Det var så långt borta, att det nästan var bortom verkligheten. För den här händelsen, den utspelade sig i sagans land.

I sagans land fanns en underskön prins, med gyllene lockar och snövit hy. Han låg där i sin säng, i slottet som vaktades av en ondsint drake. Han sov i en djup dvala, döende av saknaden i sitt hjärta. Han saknade sin kärlek, en fattig bonnardräng.
Bonnardrängen vet att det är han som måste rädda prinsen, ty det har en förtrollad fågel viskat till honom, den förtrollade fågeln i den mörkaste skogen. Men han blir inte insläppt i drottningariket, eftersom han är så fattig. Dessutom är han rädd för draken. Han gråter för sig själv, stora tunga tårar och vet inte vad han skall ta sig till.
För att ni ska förstå varför det blev såhär, ska jag ta allting alldeles från början. Det hela börjar en dag då drottningen vill få sin drottningason gift med solskenslandets prinsessa. Hon vet att de tu tycker om varandra och skulle kunna avla adliga barn av blått drottningablod. Vad hon inte förstår är att de tu inte är mer än goda vänner och inte alls vill gifta sig. De flyr tillsammans till den mörkaste skogen. Till den mörkaste skogen bland jättar och troll. Där träffar de bonnardrängen som bor där. Drängen lär dem bli vän med jättarna och trollen och den förtrollade fågeln. Och prinsen och bonnadrängens hjärtan slår för varandra, som bara nyförälskade hjärtan kan slå. När slutligen prinsessan åker hem, väljer prinsen att stanna flera dagar och nätter i den mörkaste skogen tillsammans med drängen…

När prisen kommer tillbaka från skogen är hans moder drottningen mycket vred för att hennes son rymde hemifrån. Hon har varit orolig att det skulle hända honom något i den mörkaste skogen bland jättar och troll. Därför bestämmer hon att hennes son får utegångsförbud. Prinsen blir som döende i brist av kärlek och faller i sorg och dvala i sin säng. Och ju mer han saknar sin kärlek, desto sjukare blir han och drottningen bestämmer att nu när han är så sjuk får han inte ens lämna sitt rum. Att det är avsaknaden av pojkens läppar som gjort prinsen sjuk, det vet hon ingenting om.
Drottningen tror att det kan vara drakens eld som gjort pojken sjuk och låter sprida budet att den som kan besegra draken och få pojken frisk igen, skall få prinsen och halva drottningariket. Budet sprids till alla prinsar och prinsessor land och rike runt. Till den fattige bonnardrängen når dock inte budet. Men han får veta om det ändå, eftersom den förtrollade fågeln viskar det till honom i hans drömmar. Fågeln viskar att prinsen ligger döende och att pojken måste kyssa prinsen till liv. Han träffar Solskenslandets prinsessa som tröstar honom och torkar hans tårar.
”Hur skall jag någonsin våga besegra draken, en liten pojke som jag?” undrar bonnardrängen. ”Och insläppt i slottet utan att först ha räddat draken, det blir jag aldrig, så fattig som jag är”, fortsätter han.
"Jag kan ta mig till slottet där prinsen bor och besegra draken klädd i dina kläder", säger hon. Ty hon är en mycket tapper och modig prinsessa. Den magiska fågeln ger henne ett magiskt svärd och bonnardrängen och prinsessan beger sig tillsammans till slottet där prinsen bor. Prinsessan behöver bara sträcka fram det magiska svärdet för att draken ska förvandlas till ett pampigt äppelträd med de rödaste äpplen. Hon plockar ett äpple ger det till bonnardrängen.
"Det här är ett äpple av drakens blod, säger hon. ”Ge det till drottningen som bevis på ditt hjältedåd och du skall se att hon släpper in dig."
Drängen lyder hennes ord och blir insläppt i slottet och får träffa prinsen. Han ligger där i sin stora säng, så blek, med den ljusaste snövita hy och sina gyllene lockar utspridda över sidenkudden. Pojken böjer sig försiktigt ned över prinsen och kysser varsamt hans läppar. Prinsen vaknar upp ur sin dvala och rodnar och värmen sprider sig från hans kinder, ut till hela hans kropp, som väcks till liv och friskhet.
Då drottningen får syn på prinsen och pojken, blir hon så lycklig över att hennes son mår bra igen, så hon säger att pojken får önska sig vad han vill. Pojken ber om att få gifta sig med prinsen. Först tvekar drottningen, eftersom bonnadrängen är så fattig, men när hon ser hur kära de tu är, ändrar hon sig. De får gifta sig och det ställs till med ett bröllop som varar i dagarna tre och sedan lever de lyckliga i alla sina dagar och nätter ...

• Publicerad 2005-11-16
• Text coh bild: Elisabeth Salamon