Av med kepan! och andra stilregler
Stil. Kläder, frisyr, musiksmak. Ett sätt att visa vem man är och vad man gillar. Men också skrivna och oskrivna regler om vad som är ”lämpligt”. Att kepan ska av i klassrummet tycker väl de flesta är en okej regel. Men var går gränsen? Ska man få ha precis vad man vill? Eller är det tvärtom dags att införa skoluniform?
I höstas gick TV, tidningar och radio bananas. Rektorn på en friskola i Stockholm hade förbjudit piercing, märkeskläder, korta kjolar, stora örhängen och baggy brallor på skoltid. Hon vill ge eleverna ”en känsla för stil”. Men vad är stil? Och vad är okej att ha på sig i skolan?
Fryser
– Vi måste ta av oss mössan i skolan. Det är inte bra för jag brukar frysa.
Vad tycker du om regeln på Maria Elementar?
– Dåligt. Man ska få ha på sig vad man vill.
Samuel Fowler, 13 år
Inga ACAB-tröjor
– Mina lärare kan fråga varför jag har de här smyckena eller den här kepan, jag tycker det är en konstig fråga. Vad ska jag svara? Jag tycker det är fint.
Har ni någon stilregel på din skola?
– Vi får inte ha ACAB-tröjor (All Cops Are Bastards) eller nazistiska grejer för att det är hets mot folkgrupp. Och så inte kepa i klassrummet eller matsalen. Det är okej att för det ska väl vara lite prydligt när man äter. Men jag fattar inte varför det är så stort för en del lärare.
Timmy Hjärtedal, 15 år
Kläderna visar vem man är
Eva-Maria: Det är helt okej att ta av mössan i klassrummet.
Sara: Ja, det är en bagatell. Det behöver man inte bråka om, det finns annat att lägga ned sin energi på. På vår skola finns det ingen regel. Det är individuellt bland lärarna vad som är tillåtet eller inte. Det har hänt att folk får ta av sig sina hårband och sjalar runt huvudet.
Vad tycker ni om regeln på Maria Elementar?
Sara: Det är dåligt för det inskränker människors rättigheter. Man uttrycker så mycket med stil och kläder. Om förbudet är till för att minska mobbningen tycker jag att de börjar i fel ände. Om man förbjuder vissa kläder kommer folk hitta något annat att mobba för.
Det handlar främst om att rektorn vill ge eleverna ”en känsla för stil”.
Sara: Va?! Då blir det ju hennes känsla för stil! Och vad händer om man bryter mot den känslan?
Eva-Maria: Ja, då lägger hon ju över sina värderingar på eleverna. Skolan ska lära ut kunskaper, inte vad man ska ha på sig. Samhället och modet utvecklas hela tiden, det kan inte ett förbud i en skola hindra. Kläder är inte bara mode utan ett sätt att visa vem man är.
Sara Karlqvist, 18 år och Eva-Maria Eriksson, 18 år
Byter hellre skola än stil
Mohit: Alla borde få ha vad de vill på sig!
Jeff: Vi bor i Sverige, här har vi rättigheter och alla är lika värda. Folk har rätt att klä sig hur de vill. I vår skola får vi inte ha kläder som kan vara stötande, typ tröjor med marijuanablad. Men den regeln är bra.
Eddo: Ja, det är bara onödigt att ha på sig sånt.
Vad skulle ni aldrig ta på er?
Jeff: Jag skulle aldrig ha samma uniform som de här två.
Mohit: Ändå har han samma kläder som oss…
Jeff: Va? Kolla på mig! Har jag väl inte!
Eddo: Jag skulle aldrig ha punkarkläder eller tajta jeans.
Vad skulle du göra om baggy brallor förbjöds i din skola då?
Eddo: Jag byter inte stil. Jag skulle hellre byta skola.
Jeff: Jag har ett ord till den där rektorn: Din stil är fallen!
Mohit Mehta, 19 år, Jeff Roman, 17 år och Eddo Castro
Märkeshysterin går för långt
– För mig handlar stil mycket om gränser. Man får anpassa sig till miljön man är i. I skolan skulle jag till exempel aldrig ha bh med bara en nättröja över. Och jag har ett par festörhängen som är rätt roliga men som inte skulle passa i skolan.
Du går på Maria Elementar. Vad tycker du om regeln?
– Jag tycker faktiskt att det är bra. Jag har alltid tyckt att man ska skapa självsäkerhet i sig själv och inte i kläderna. Jag tycker inte att stilen ska vara personligheten. Många tänker inte heller på är att märkeshysterin har drivits så långt att man knappt blir accepterad om man inte har märkeskläder.
Vad tyckte du om all uppmärksamhet i medierna?
– Jag tyckte det blev en höna av en fjäder. Jag blev också lite irriterad över att jag inte fick säga vad jag tyckte. De ville inte intervjua elever som tyckte som jag, utan valde bara de som var emot.
Julia Sandahl, 15 år
Jag hade både kjol och smink!
Erik: Jag såg tv-debatten Maria Elementar och skrattade nästan. Det här är inte 50-talet. Barn och ungdomar är inte slavar, vi har rätt mycket frihet. Varför ska de beröva oss den friheten?
Finns det något ni inte tar på er i vissa sammanhang?
Erik: Nån gång har jag haft på mig tajt linne, kjol, smink och jättefluffigt hår, men ingen reagerade. De har blivit vana.
Janne: Jag kan fula mig och ta på mig grejer på skämt. Men jag skulle faktiskt aldrig ha på mig något rosa.
Erik: När jag började ettan tänkte jag ”Nu ska jag se så läskig ut som möjligt”. Min klass var rädda för mig i två veckor, inklusive läraren, haha.
Erik, skulle du vara vitmålad på en anställningsintervju?
Nä… för det kan skrämma folk. Men jag var på en anställningsintervju på ett fritids med utgnuggad kajal runt ögonen och svarta finkläder.
Fick du jobbet?
Ja, det fick jag faktiskt!
Erik Deman, 16 år och Janne Engshagen, 17 år
Skoluniform? Varför inte!
Roheia: Jag tycker inte det är nåt fel med såna här örhängen. Om det skulle bli förbjudet på min skola skulle jag ha dem ändå! Jag tycker regeln på Maria Elementar är överdriven. Det är inte skolans uppgift att bestämma sånt, det står ju knappast i skollagen.
Men rektorn vill att eleverna ska få ”en känsla för stil”.
Roheia: Hur kan hon avgöra vad som är stil? Dessutom har jag hört att rektorn själv har värsta kläderna och örhängena. Men de kanske ville utmärka skolan som lite finare.
Nabila: Jag tycker det är okej om skolan säger ifrån om elever klär sig för utmanande. Man måste kunna anpassa sig, till exempel om man ska söka jobb.
Vad tycker ni om skoluniform?
Nabila: Nej. Eller jo. Då slipper man allt tjafs om vad man ska ha på sig.
Roheia: Det vore enklast om man skulle skippa allt mode. Slippa tänka på vad man har på sig och bara koncentrera sig på studierna.
Roheia Khirzia, 19 år och Nabila Said, 19 år
Tuppkam på släktmiddagen?
Hej! Din frilla är grym, men finns det lägen då du inte ställer tuppkammen?
– Nej. Om man ska på släktmiddag och vet att nån där är emot det kan man ju låta bli. Men jag brukar inte göra det. Det här är min stil.
Vad tycker du om regeln på Maria Elementar?
– Jag tycker det är sjukt. Alla ska få ha sin egen stil och bli accepterade för den de är. På vår skola finns det ingen sån regel och har aldrig ens kommit på fråga.
Finns det någon poäng med att förbjuda mode i skolan? Vad tycker du till exempel om skoluniform?
– Visst kan man bli mobbad för hur man ser ut och om en skola har problem med att få bort mobbningen kan skoluniform vara en bra idé. Men egentligen borde det vara den som mobbar som ska bli tillsagd. Det är inte den mobbade som ska behöva ändra sig.
Jessica Larsson, 16 år
VAD SÄGER REKTORN?
Hej Eva! På Maria Elementarskola vill ni ge eleverna ”en känsla för stil”. Då tycker många att det blir vad DU tycker är stil.
– Men det är en feltolkning. Med stil menar jag inte att det ska vara en ”fin” stil. En känsla för stil handlar om vad som är rätt vid vissa tillfällen. Vad som passar sig på en kungamiddag, på badstranden eller om du ska söka jobb på en bank eller en modefrisering. Här i skolan klär vi oss som vanligt. Jeans, tröja, gympadojor och kjol är helt okej, men det får inte vara några ytterligheter.
Men det är ju svårt när man tycker olika. Många tycker att det passar sig med stora örhängen och slappa jeans i skolan.
– Fast det gör inte det. Det är mode just nu och ett sätt att utmärka sig. Sedan finns en faktor till och det är att det är lätt att fastna med örhängena och då har vi sönderdragna örsnibbar att ta hand om.
Skolverket säger att en sådan här regel bryter mot skolans värdegrunder.
– Men de har inte hört av sig överhuvudtaget, så det är upp till dem att göra det i så fall.
Har du någon gång tänkt när du ska gå och lägga dig: Men jösses, kan jag verkligen bestämma vilka örhängen folk ska få ha?
– Klart jag funderade en del men det är som sagt inget nytt i skolan, så det var inte svårt när jag väl bestämt mig.