Kära i samma kille
Magda och Helen på stan. En kille går förbi. Det behövs bara en blick, sedan vet dom båda två. ”Ja, han var snygg!” Dom är bästa vänner. Tänker lika och har samma killsmak. Samförstånd. Skratt och flams. Utom när de är kära i samma kille!
Vi går i samma klass och umgås hela dagen i skolan, berättar Magda.
– Oftast efter skolan också. Det är mest på helgerna vi delar på oss ibland, fyller Helen i.
Magda och Helen, båda 16 år, träffades på sexårs. Sedan dess har de varit kompisar. De bor några hundra meter ifrån varandra. Bara en fotbollsplan och en liten backe skiljer dem åt. Helen har röd tröja, Magda har svart linne och ett hårband i spets.
– Jag vet precis hur hon tänker, säger Helen. Jag ser om hon är sur redan innan hon visar det. Hennes humör kan ändras väldigt snabbt, nämligen. Fast så är ju jag också…
– …ja, där är vi väldigt lika, säger Magda.
– Men du är mer oseriös.
Magda ger Helen en vass blick men leendet leker i mungipan.
– Du kan inte ta om jag blir irriterad, fortsätter Helen. Du bara fortsätter att flamsa.
Bilbo, Magdas stora, svarta hund avbryter Helen. Han gör ett plötsligt försök att hoppa upp i hennes knä. Helen ylar till och Magda passar på att byta samtalsämne. Hon berättar att de gillar samma saker. Att läsa, rita och gå på kafé.
– Vi är inga såna där kompisar som typ spelar handboll tillsammans, säger Helen. Vi gillar att sitta i en soffa och prata med folk.
– Och så gillar vi samma killar.
Magda tittar på Helen och båda börjar skratta.
– Jo, det är ju just det…
FÖRSTA KILLEN
Första killen de blev kära i samtidigt lärde de känna genom en kompis.
– Jaha, nu blir det krig, tänkte jag, säger Magda.
– Men sen bestämde vi oss för att prata om det i stället.
De försökte vara ärliga mot varandra. Många långa promenader med hunden Bilbo blev det. Många hårda ord:
”Den senaste veckan har jag typ hatat dig när vi träffat honom.”
”Du blir så jobbig och överdriven när vi är med honom.”
”Du med.”
– Vi var så raka att det var lite äckligt, berättar Helen.
Men de bestämde att om killen skulle visa sig vara intresserad av någon av dem fick man bli tillsammans med honom.
– ”Lova det”, sa jag, sen tänkte jag: ”Jag är dum i huvet”, berättar Helen.
Det jobbigaste var när Helen och Magda träffade killen tillsammans. Konkurrens hela tiden. Båda försökte vara snyggast, smartast och roligast.
– Under den tiden fick man världens sämsta självförtroende för vi jämförde oss ju hela tiden med varandra. Helen blev tillsammans med killen de båda var kära i.
– Hon berättade att dom kysst varandra och frågade om det var okej att dom blev ihop. Om jag hade sagt ”nej” hade dom ju fortsatt ändå, säger Magda.
Helen tittar ner på sina händer. Magda fortsätter:
– Men hon frågade i alla fall. Hon ville veta. Och hon brydde sig om mig. Jag sa att det var okej fast jag var ledsen.
En vecka tog det för Magda, sedan var känslorna för killen borta. Hon tyckte till och med att allt kändes skönt.
– Det fanns inget att tjafsa om längre. Vi fortsatte bara att vara bästa vänner i stället. Om det tog en vecka för Magda så tog det en månad för Helen.
– När vi väl blev ihop var han inte så fantastisk längre. Det kanske bara var inbillning att jag var kär i honom, säger Helen.
– Men det var bra mellan oss hela tiden när ni var ihop, ler Magda. Han tog inte upp någon tid precis.
ANDRA KILLEN
Nästa gång de blev kära båda två var ett halvår senare. Ny kille, samma situation. De gick i 9B alla tre. Helen hade varit ihop med honom en gång tidigare. Han hette Martin och Magda hade aldrig gillat honom. Särskilt inte när han var ihop med hennes bästa vän. Men nu blev det annorlunda.
– Han hade förändrats, berättar Magda. Han var mognare och trevligare och såg till och med bättre ut.
Magda blev alltså förälskad i Helens förra kille. Samtidigt som Helen gick och tänkte på att hon skulle vilja ha honom tillbaka. Men ingen sa någonting till den andra.
– Jag skämdes för att jag var kär i honom igen, säger Helen. När jag var ihop med honom tidigare hade jag inte varit så schysst mot Magda. Jag hade låtit honom gå före hela tiden och jag visste att Magda var irriterad på det. Dessutom tänkte jag att det inte skulle bli något. Han hade ju gjort slut med mig.
– Hade du berättat det hade jag nog inte blivit kär, säger Magda. Jag har alltid tyckt att det är töntigt att vara kär i samma person.
– Du sa inget heller.
– Men jag är ju sån. Jag tycker det är svårt att berätta. Jag vill att du ska förstå ändå. Det kröp fram en gång när vi satt och pratade och jag antydde vad jag kände.
Det blev värre den här gången. Vänskapen kom i rejäl gungning under de där månaderna.
– Tjafsigt! säger Magda, Helen hade ju redan varit ihop med honom förut och man brukar ju säga att man aldrig ska bli kär i sin kompis ex.
– Men man kan inte styra vem man blir kär i. Så vi försökte göra som förra gången. Prata om det, berättar Helen. Men det blev värre. För vi kom inte fram till nånting.
– Sen blev ni ihop på bussen till Spanien, säger Magda.
KYSSTES PÅ BUSSEN
Klassresan till Barcelona som skulle bli så fantastisk. Och så satt Magda på vägen ner ensam i ett säte. Med freestyle på för att slippa höra. Hon tittade ut genom bussfönstret på mörkret utanför, för att slippa se.
– Ni låg där på golvet i mittgången.
– Först var det meningen att vi bara skulle sova. Men sedan började han krama mig och så kysstes vi.
– Det var hemskt. Så tajt inpå. Som en ångbastu, säger Magda.
– Vi hade pratat om det: Du hade sagt:
”Om han visar att han är kär i dig ska du bli ihop med honom” påminner Helen. Magda nickar.
– Det var min förra pojkvän, fortsätter Helen. Det var någon ägandekänsla jag hade också. Han var ju min först.
– Det hade inte varit lika hemskt om ni varit hemma hos någon av er och jag inte varit där. Men nu var det så nära. Varmt och mörkt och jag kunde inte sova. Jag hade ont i magen och hörde hur ni pratade fast jag hade Thåström på i lurarna. Jag tänkte: ”Vad ska hända nu? Hur blir det i Spanien, liksom?”
Spanienresan blev rätt okej tycker Magda. Och hon fick möjlighet att upptäcka resten av klassen när Helen var upptagen med sin pojkvän. Det visade sig att flera i klassen som hon tidigare inte känt så bra, eftersom hon och Helen alltid umgåtts så tajt, var ganska roliga.
– Efter halva veckan tänkte jag: Är han inte kär i mig, så behöver jag inte vara kär i honom.
Magda har inte velat ge igen på Helen för att hon fick killen de båda var kära i.
– Men jag kunde vara rätt jobbig och sur mot dig, erkänner hon. Jag har sagt att du är för mycket med honom. Fast att det är helt annorlunda den här gången.
NYA VÄNNER
Det har gått ett halvår sedan klassresan i nian. Magda och Helen går Samhällsprogrammet i en ny skola. Helen är fortfarande tillsammans med Martin. Men relationen är inte som förra gången.
– Jag sätter vänskapen först nu, säger Helen.
– Så länge jag får min del av dig, säger Magda, så får han gärna finnas där.
Magda träffar nästan aldrig Helen och hennes pojkvän tillsammans.
– Alltså, jag är inte sur på honom, säger Magda. Men han är inte särskilt intresserad av att prata med mig. Och så blir ni så annorlunda när ni är med varandra. Ni blir mesiga och pratar med bäbisröster.
Helen kollar skarpt på Magda. Tre sekunders tystnad.
– Okej, okej, det var mer förut!
Helen och Magda konstaterar under skratt och flams att den här historien gått från att de två bästa vännerna konkurrerade om samma kille till att Magda och Helens pojkvän konkurrerar om Helen.
– Samtidigt har ju du en massa nya vänner nu, säger Helen, plötsligt allvarlig.
Oftast på helgerna när Helen är med sin kille hänger Magda på kafé med nya kompisar. Det har förändrat hennes liv.
– Förut när du hade pojkvän fick jag vara ensam halva livet, liksom. Men nu är det inte lika farligt att du inte kan vara med mig jämt.
– Du pratar på ett annat sätt och kan plötsligt säga helt oväntade saker. Konstiga saker: ”Var kom det där ifrån”, liksom.
– Jag utvecklas när jag är med nya människor. Förut var jag ju bara med dig. Då utvecklades vi bredvid varandra åt samma håll.
– Nu utvecklas du med mig åt ett håll och med dina andra kompisar åt helt andra håll.
– Det är ju samma sak med dig. När du är med Martin!
– Jag kan bli väldigt förvirrad av det. Det oroar mig. I somras när du plötsligt träffade alla dom där nya kompisarna tänkte jag: ”Nu är jag lämnad. Mobbad, liksom.”
Magda tittar på Helen. Helen tittar på Magda. Det blixtrar till mellan dem.
- Tur att du börjar lära känna mina nya kompisar nu då. Du hänger väl med på kafé på lördag. Eller ska du vara med Martin?