Populär eller petad - eller nånstans mitt emellan?

Kort. Lång. Mörk eller ljus. Egentligen spelar det ingen roll. Alla kan bli mobboffer – och ingen som utsätts förstår varför. Mimmi och Bea vet hur det känns.

Mimmi Elving, 13 år, blev retad för att hon var för liten. Bea Widenlöf, 14 år, för att hon var för stor. Båda har varit med om att de populära i klassen slänger ur sig elaka ord, som likt knytnävsslag träffar rätt i magen. Hur dum och ensam man känner sig. Och hur ont det gör.
- Jag fick en kompis, Mikaela, och då fick jag bättre självförtroende och vågade säga ifrån. Då slutade dom reta mig. Man kan säga att Mikaela räddade mitt liv, säger Mimmi och tittar med intensiv blick under sin långa lugg.
Bea, som sitter bredvid i skolcafeterians röda soffa med armarna bestämt i kors, fyller i:
- I dag säger jag ifrån om någon retar mig. Men ibland är jag rädd att dom populära tjejerna i skolan ska ropa saker efter mig när jag kommer ensam i korridoren. Sånt känns jobbigt.

LÄTTAST ATT VARA I MITTEN

Båda vet hur viktigt det är att man säger ifrån, eller ”kaggar” emot. De går i samma klass, i 8:an på Rissneskolan som ligger utanför Stockholm. De är inte bästisar, men kompisar sedan flera år.
- Vi är inte populära, men heller inte mobbade. Vi är i mitten ungefär, säger Mimmi.
De är övertygande om att det är lättare att vara i mitten. Då är man aldrig riktigt ensam. Det finns en större frihet att vara med vem vill.
Att se vilka som är ballast i plugget är lätt, menar Mimmi och Bea. Liksom det är enkelt att se vilka som är ute i kylan. Mest märks det på kläderna, på sättet de snackar och på attityden.
- Tjejerna har mycket smink och dyra märkeskläder. Dom är stöddiga och ser ned på andra. Killarna har också märkeskläder. Och så är dom starka och skojslåss ofta med varandra i korridoren, förklarar Bea och ser lite trött ut.
Mimmi hakar på:
- Dom är kaxigare, tuffare, elakare. Dom vill visa att dom bestämmer, att det är dom som äger. Få vågar kagga med dom.

ELAKA RYKTEN

Ett vapen som används på alla skolor är rykten. Rissneskolan är inget undantag. Oftast är det de populära som sätter igång alltsammans. För att visa deras makt. Om ryktet är sant eller falskt, spelar mindre roll.
Bea och Mimmi berättar att det går ett rykte om deras kompis. En tjej med hög status säger att hon en kväll sett den här tjejen hångla med en annan tjej. Alla pratar om det och tjejen det handlar om är ledsen och förnekar att hon är lesbisk.
- Hon säger att det inte är sant, och jag tror henne, säger Mimmi och ser allvarlig ut. Fast det spelar ingen roll om hon är lesbisk. Då skulle jag ställa en massa frågor. Hur hon blev lesbisk och vem hon är kär i.
- Det snackas mycket skit bakom ryggen på folk, säger Bea. Man ska inte tro på allt som sägs. Det är bättre att ta reda på fakta innan man sprider ett rykte vidare. Om man nu över huvud taget ska sprida det.

- Är man ensam och har fastnat i en roll, ska man säka sig till ställen där det finns många nya männsikor. Ett läger eller så. Dom vet ju inte vem man är och hur andra uppfattar en. Då är det bara att sticka ut hur mycket som helst!

VÅGA STICKA UT!

Mimmi och Bea har bra självförtroende och bryr sig inte så mycket om vad andra tycker.
- Jag är mig själv, säger Bea och rycker på axlarna. Det har jag alltid varit. Jag har inga förebilder. Det skulle vara mina kompisar då. Det är skönt att veta att de alltid står bakom mig.
Mimmi önskar att hennes självförtroende kunde bli ”lite bättre”. Hennes förebilder är starka tjejer med egen stil, som är lite ”galna”. Hon lyssnar ofta på låten ”Why not”, som handlar om att våga kasta sig ut. Pröva nya saker och experimentera med kläder, frisyrer och musik.
- Till exempel kan man berätta om sin kärlek till den man är kär i, även om det är obesvarat, förklarar hon. Då har man i alla fall vågat. Bara det!
Mimmi tycker inte att man ska vara rädd för att göra bort sig. Det tror hon gäller alla - särskilt de som inte är så populära. De utan kompisar på skolan.
- Är man ensam och har fastnat i en roll, ska man söka sig till ställen där det finns många nya människor. Ett läger eller så. Dom vet ju inte vem man är och hur andra uppfattar en. Då är det bara sticka ut hur mycket som helst!

• Publicerad 2005-11-16
• Text: Kajsa Heinemann, Foto: Sara Mac Key