Krönika: Höghusbarn leker inte med radhusbarn

Första dagen i skolan. Jag har en ny ryggsäck med nyköpt innehåll. Mitt pennfack är i olika färger bara för att ingen ska kunna säga att det antingen är tjejfärg eller killfärg. Jag påminner min mor om det inne på Stor & Liten, leksaksbutiken, att detta är väldigt viktigt.
Du är den nervöse sjuåringen.
I pennfacket finns pennor, suddgummin, en inbyggd pennvässare och små fack med gem och klamrar ifall man skulle behöva det. Jag har tänkt på allting.
Jag har även inslagspapper för att slå in mina skolböcker. Jag har köpt anteckningsblock ifall det skulle vara slut på de som fröken kommer att dela ut.
Första dagen i skolan och jag är väl förberedd. Ingenting kan gå fel. Fröken står vid svarta tavlan och läser upp namnen i ordning. Längst bak i klassrummet står alla föräldrar och tittar nyfiket på varandra och på barnen.
När fröken ropar upp mitt namn tittar sig alla barnen omkring. Jag räcker upp handen. Någon fnissar. Någon tittar och viskar. Jag tittar rakt fram. Min mamma står längst bak i klassrummet och jag vet att hon tittar på mig. Jag får inte skämmas.
Du är svartskallen i klassen.

Tre veckor kvar på folkhögskolan. Jag har gått här i två år.
Utanför regnar det och jag är van vid den här byn. Jag hälsar på människor i ICA-butiken.
Mestadels sitter jag framför en datorskärm och skriver. Eller surfar på Internet och hittar saker att skriva om. Människor. Företeelser. Fenomen.
På internet kan man göra olika tester. Genom att svara på frågor så får du reda på vad du är för något, vem du är eller hur du är. Det finns tusentals olika tester och miljoner olika frågor som slutligen leder fram till ett resultat.
Du är Donatello.
Du är Tyler Durden.
Du är Alkoholist.

Andra dagen i skolan och jag hamnar i bråk med en kille med hockeyfrilla.
Det börjar med att vi sitter på skolgården och alla pratar om vad de har gjort under sommaren. Jag berättar om att jag har lekt på gräsmattan framför vårat höghus. Pantgömme. Kurragömma. Vi har byggt en koja som fastighetsskötarna rev. Vi startade en detektivbyrå som vi lade ner efter två veckor eftersom ingen av oss egentligen visste vart vi skulle göra av allt bevismaterial.
Hockeyfrillan berättar om att han har varit och seglat utanför Marstrand med sin morfars segelbåt. Att de har badat och firat midsommar på en liten ö. Legat på en brygga och fångat krabbor.
Jag frågar vad ordet brygga betyder.
Du är utstirrad på en skolgård.
Du är sjuåringen som vet vad a-kassa betyder.
Du är den knutna näven i hockeyfrillans ansikte.

I byn där jag bor i tre veckor till finns ett centrum. Först går man förbi Pressbyrån. Sedan bowlinghallen. Vidare. Banken på vänster sida. Apoteket till höger. Gå rakt fram till ICA.
När jag ska tilltala en person som jag inte känner. En receptionist. Ett kassabiträde. En gammal dam. Då lägger jag mig till med en helt ny sida. Jag artikulerar mycket mer än jag behöver.
Du är blatteförfattare.
Du är författarblatte.
Du är invandrarförfattarutlänningpoet

Jag sitter med min Micke Mouse-jacka ut och in. Det blöder lite från ett sår på kinden. Jag har lite hår i ena handen som jag borstar av mot bänken.
Min fröken heter Maj-Britt och är sextio år. Hon tittar på mig och ser inte alls arg ut. Hockeyfrillans föräldrar kom och hämtade honom.
Vi är ensamma i klassrummet. Maj-Britt ler. Hon säger att en brygga oftast består av träplankor som man spikat ihop. Under dem så ligger tomma plastdunkar. Genom luften i dunkarna så flyter bryggan. Man kan gå ut på den. Man kan förtöja sina båtar vid den. Man kan fiska krabbor från den.
Sedan ger hon mig en bok. En kapitelbok.
Den heter Pojken som inte vågade bada.
Du är sju år.
Du är överlycklig.

* Rubriken ”Höghusbarn leker inte med radhusbarn” är ett citat ur Kom dag Kom av Ida Linde

• Publicerad 2005-11-16
• Text: Navid Modiri, Foto: Patrick Müller