Amy fick kämpa för kärleken och friheten
Amy och Christoffer träffades i gymnasiet och blev tillsammans. Men Amys familj gick inte med på att hon hade ett förhållande. Till slut var hon tvungen att välja: att rätta sig efter familjen eller att ta strid för att få leva sitt liv som hon själv ville.
”Du har alltid sagt att jag får älska vem jag vill” skrek Amy.
Men hennes mamma överröstade henne: ”Men inte honom! Han kommer att göra slut. Killar i den där åldern vill inte ha något seriöst. De vill bara en sak. Du måste avsluta det hela.”
”Jag vill inte, jag tycker ju om honom.”
Skrik och bråk. Det var inte första gången de hade den här typen av gräl.
Ett halvår tidigare hade Amy berättat för sin mamma att hon hade en pojkvän. Efter det var det bråk nästan varje dag. Men den här gången var det allvarligare. Amys mamma hade rotat igenom sin dotters sovrum och hittat hennes p-piller. Och det blev uppenbart att Amy inte var oskuld längre. Ilskan ökade för varje sekund och tårar rann från bådas kinder. Till slut brast det bara.
- Min mamma sa ”Antingen stannar du här och lever som vi vill eller så packar du dina väskor, och är härifrån imorgon”, berättar Amy.
Hon satt kvar på sitt rum och grät. Frågorna tornade upp sig: Menade mamman allvar? Vad skulle hända nu? Amy fattade ett livsavgörande beslut den dagen. Hon tänkte: Nu ska jag göra något för min egen skull och inte för dem.
Samma natt, när alla sov, packade hon sina väskor. Och nästa dag, när ingen var hemma, lämnade hon sitt barndomshem för alltid och flyttade ihop med sin pojkvän Christoffer.
- Det hon sa fick mig att inse att antingen stannar jag här och lever som de vill, eller också gör jag som jag vill. Det finns inget mittemellan, säger Amy.
Hennes mörka, säkra ögon tittar lugnt på mig. Då och då fäster hon blicken på stearinljuset på bordet. Det märks att det är ett känsligt ämne.
Det har gått två år sedan hon flyttade hemifrån, och Amy är nu 19 år. Hennes relation med Christoffers har visat sig vara långvarig och stark. De har varit tillsammans i två och ett halvt år. Längre än någon hade trott från början.
Tänkte göra slut
Christoffer berättar att han i början ofta funderade på att göra slut.
- I princip varenda dag, det var dömt att inte fungera. Det fanns tillfällen då jag köpte 50 rosor för att kunna göra slut, men det gick inte, säger han och småskrattar.
Det var inte förrän Amy flyttade hemifrån som han började tro på deras förhållande. Amy och Christoffer är uppvuxna i helt olika världar. Båda har föräldrar som invandrat till Sverige. Men han kommer från en ickereligiös, liberal och utbildad familj. Hon från en muslimsk, traditionsbunden och sträng familj. Amy och Christoffer träffades andra året på gymnasiet på det individuella valet ”bild och form”. De lärde känna varandra och blev förälskade. Christoffer berättar att han blev varnad av sina vänner för att bli involverad med en invandrartjej.
”Det blir problem med familjen och det kan vara farligt”. Så gick snacket. Men han kunde inte låta bli att träffa Amy. Eftersom han tyckte så mycket om henne.
Bråk, skrik och hot
Det visade sig att det låg något i snacket.
”Om du ligger med henne dödar jag dig” hotade Amys bror första gången de träffades. Christoffer trodde först att brorsan skämtade.
- Jag trodde att han menade att jag skulle vara försiktig med Amy, säger han.
Men en annan gång blev han hotad ordentligt. Christoffer var trött på att Amys familj försökte styra hennes liv. Och när de försökte tvinga honom att gifta sig med henne fick han nog. Då ringde han upp mamman och skrek:
”Ni kan aldrig styra över mig. Fattar ni det? Jag tänker inte gifta mig med henne.”
Amys bror satt bredvid sin mamma och hörde när hon blev utskälld av Christoffer. Det fick honom att se rött. Det var då det andra hotet kom.
”Jag ska se till att du ångrar att du lever”, skrek brorsan i telefonen.
Christoffer insåg allvaret i situationen och gick till polisen och anmälde det. Han förstod snart att det bara blev värre av hans anmälan, så han tog tillbaka den. Fanns det någon sanning i alla hot?
Flyttade till hemlig adress
För säkerhets skull flyttade Christoffer hemifrån till en liten lägenhet som han hyrde i hemlighet. Det fanns ingen registrerad adress eller telefonnummer som man kunde nå honom på. Förutom hans föräldrar visste ingen i hans eller Amys närhet var de bodde. Det är det fortfarande ingen som vet. När Christoffer eller Amy skulle åka kommunalt satte de sig längst bak i tåget eller bussen, för att ha översikt. Om de såg någon som hade samma ursprung som Amy klev de av tåget, eftersom det fanns en risk att det kunde vara hennes släktingar.
- Jag var ju främst rädd för Amys skull, jag tänkte på Fadime som hade blivit mördad bara två månader tidigare, berättar Christoffer.
När jag sitter med Amy pratar vi mycket om hur hennes familj betedde sig. Hon berättar att hon var naiv när det gällde kontakten med dem.
¬- Jag tänkte att de älskade mig och att de inte kunde leva utan mig.
Amy hoppades hela tiden att hennes familj skulle acceptera hennes beslut. Men till en början försökte de göra allt för att få hem henne igen. Först provade de den lagliga vägen, eftersom Amy var minderårig. När inte det gick ändrade de taktik. De försökte bland annat att få Amy sparkad från sitt jobb. Det skulle tvinga hem henne när pengarna tog slut. Men det lyckades inte heller.
Familjens kontakt med dottern försämrades snabbt. Både Amys bror och pappa vägrade prata med henne under de första två åren. Mamman höll kontakten och ringde regelbundet under de första månaderna. Samtalen gjorde Amy upprörd varje gång, och under ett halvårs tid grät hon varje kväll. Till slut orkade Amy inte gråta längre. Hon bad sin mamma att sluta kontakta henne.
- Efter den dagen levde jag som om jag inte hade någon, säger Amy. Inga föräldrar och ingen bror.
Hon berättar att hennes familj och många andra tror att hon flyttade hemifrån bara på grund av Christoffer. Men så är det inte. Amy ville inte leva som sin familj. Hon ville bestämma över sitt eget liv.
- När man väl har varit fri en gång vill man inte tillbaka. Det går inte.
Vid flera tillfällen försökte Amy förklara det för sin mamma. Hon har sagt att hon inte orkar leva som de, att hon inte är troende muslim. Men då har mamman bara svarat: ”Vadå? Äter du griskött?”, berättar Amy och skrattar.
Familjen kunde aldrig riktigt förstå varför hon flyttade ifrån dem. Till slut bröts kontakten helt. Amy började leva sitt eget liv.
Träffar familjen igen
Det är inte förrän alldeles nyligen som saker har börjat förändras. Mamman ringde på nytt för tre månader sedan. Och efter det har Amy varit på flera middagar hemma hos sin familj. Nu besöker hon dem ungefär en gång i veckan. Deras relation har förbättrats. Men de väljer att inte tala om Christoffer eller om att Amy inte bor hos dem. Det kanske är för tidigt ännu för att prata om allt som har varit jobbigt. När Amy är hemma hos dem känner hon sig välkommen men ibland kan hon få höra någon pik från sin bror. Han kan säga saker som betyder att hon inte längre är som sin familj.
– Min bror har sagt flera gånger: ”Hon är ju ’svensk’ nu”, och trott att det sårat mig, säger Amy. Men jag bryr mig faktiskt inte om det. Jag är glad att jag återfått kontakten med dem. Men jag är inte är beroende av någon. Jag är min egen nu.