Halid och Ferid lever gömda i Sverige
På trappan till ett rött hus omgivet av skog står Ferid och väntar. Hans ögon ser skygga ut. I dörröppningen skymtar lillebrorsan Halid. För två år sedan kom bröderna till Sverige från Bosnien. Sedan i februari lever dom gömda utan uppehållstillstånd.
Halid har lämnat sitt rum hemma hos familjen Holmberg prydligt städat. Det är litet, hemtrevligt och ljust och det går inte att ta miste på att han och resten av familjen håller på Djurgården i fotboll. Om allt var som vanligt skulle Halid komma hem efter skolan om några timmar. Slänga sig i soffan i vardagsrummet. Kanske gå ut i köket och rosta några mackor till mellanmål. Men inget är längre som vanligt för Halid hans storebror Ferid och deras nya svenska familj. Bröderna har fått avslag på sin ansökan om att få stanna i Sverige. Det har Utlänningsnämnden bestämt. De fick varsin enkel flygbiljett till Bosnien av Svenska myndigheter. Datumet var satt till den 9 februari. Men i stället för att åka gömde sig bröderna, med hjälp av vänner. För att vinna tid och överklaga på nytt. De känner inte ens någon i Bosnien längre. Det är ju här de bor och har sina liv nu.
Ett ensligt hus i skogen
En lerig grusväg genom hög skog. Bilen morrar fram i guppen. Plötsligt öppnar sig skogen. Och några röda trähus och lador dyker upp. Det är här bröderna gömmer sig. Hemma hos en farbror som gillar ensligheten. Ferid är mörk under ögonen men annars mycket blek. Han visar killarnas rum på övervåningen. Det är enkelt inrett. En teve, ett tevespel och kala väggar. Två välbäddade sängar. Det är där dom sover och drömmer varje natt.
- Halid har lite böcker, säger Ferid. Inte jag. Jag gillar inte att läsa.
Ferid och Halid reste från Bosnien för drygt två år sedan. Då var dom 13 och 16 år gamla. Bakom sig lämnade dom fattigdomen i Tuzla. Ett litet rum med några madrasser i en korridor för flyktingar från andra delar av landet. Tre små halvsyskon och en psykiskt sjuk mamma som var våldsam och inte tog hand om barnen. Bröderna reste till Sverige. En släkting här hade frågat om dom ville komma. Hon ville hjälpa dem, sa hon.
- Det var hennes förslag att vi skulle åka, förklarar Ferid. Det var hon som tog oss hit.
I Sverige bodde de först hos släktingen och hennes familj. Bröderna började i svensk skola, fick kompisar och livet tog ny fart. Samtidigt började Migrationsverket utreda om bröderna hade rätt att stanna i landet. Första avslaget kom efter ett år. Bröderna skulle skickas tillbaka till Bosnien. Men till vad? Deras mamma varken ville eller kunde ta hand om dem. Bröderna fick hjälp att överklaga beslutet till Utlänningsnämnden. En ny utredning och ny väntan.
Ingenstans att ta vägen
Det körde ihop sig med släktingarna. Halid och Ferid kunde inte bo kvar.
- Dom behandlade oss orättvist jämfört med dom andra barnen i familjen och man märkte att dom var besvärade, berättar Ferid.
Det var jobbigt att inte höra hemma någonstans. Ingen ville ha dem. Inte mamma, inte släktingarna och inte Sverige. Ferid flyttade först till ett kollektivboende för ensamma flyktingungdomar. När han fyllde 18 flyttade han ihop med en kompis.
Socialen började söka efter ett familjehem till Halid. Men dom hittade inget. Istället var det Halid själv som hittade familjen Holmberg. Han gick i samma skola som dottern Sofia och följde med henne hem några gånger. Han kände att han gillade familjen och att dom nog gillade honom. Där var ljust, varm och mycket skratt. Mamma Denana kan dessutom bosniska. Halid fick förtroende för henne. Han berättade om sin situation. Att han inte visste om han skulle bli tvungen att återvända till ett liv på gatan i Bosnien eller ens var han skulle bo under tiden Utlänningsnämden utredde saken.
Trygghet hos nya familjen
Så kom det sig att Halid flyttade in till Holmbergs. Med kärlek går det snabbt ibland. Halid blev som en bror och en son.
¬- Första gången jag träffade Halid var i skolan på Sofias kvartsamtal, berättar Denana. Det var slagsmål i korridoren. Och jag gick emellan. Några månader senare satt en kille här på en stol. Samma kille som slogs i korridoren. Det var Halid.
Denana berättar att Halid hade det jobbigt i skolan. Han var ofta inblandad i bråk och stök innan han flyttade hem till Holmbergs.
¬- Inte undra på. Han hade ju ingenting. Ingen trygghet. Så fort han kom till oss började saker att fungera. Han kunde börja i en vanlig klass istället för förberedelseklass och han hänger med bra!
Denana berättar att hon aldrig trodde att bröderna skulle bli tvungna att åka tillbaka.
- Jag kanske är naiv. Men dom har ju bott i Sverige så länge. Dom har sitt liv här.
När avslaget kom trodde hon att det blivit ett misstag.
- Utlänningsnämnden insåg ju att Halid och Ferid inte kunde åka tillbaka och bo hos sin mor. Men eftersom Ferid nu hade fyllt 18 tyckte dom tydligen att han skulle ta hand om både sig själv och Halid. Hurdå? Dom kommer till ett land som dom inte känner till längre. Där finns ingen socialhjälp och ingen familj. Halid och Ferids familj, det är ju vi nu!
Saknar vännerna
Halid har inte längre koll på hur länge dom gömt sig i det röda trähuset. Han är tyst och stilla nästan hela tiden. Ögonen är halvt slutna och han andas tungt. Väntar.
Det är vännerna han saknar. Skolan, friheten allt det där man tar för givet när man lever ett vanligt liv. Allt det där bröderna hade alldeles nyss. Innan enkelbiljetterna till Bosnien och beskedet om utvisning.
Vad gör kompisarna i kväll när det är fredag? Går ut, träffar tjejer, disco kanske.
- Ibland ringer dom på mobilen och vi pratar lite, berättar Ferid.
Små rapporter från yttervärlden är viktiga. Att veta att det finns människor som tänker på en. Halid försöker att hänga med i skolan. Han pluggar och gör samma prov som dom i klassen fast vid köksbordet i en skog i stället för i skolbänken.
Livet pågår någon annan stans. I det röda trähuset står tiden stilla.
Ferid bjuder på kaffe och små goda kakor.
- I går hjälpte jag mannen vi bor hos att fälla ett träd, berättar han. Annars går jag inte ut så mycket.
fakta:
Denana Holmberg har lämnat in en ansökan om att ta över vårdnaden om Halid som är under 18. Dessutom är en ny ansökan till Utlänningsnämnden inlämnad.
Ingen vet hur många barn och ungdomar som lever gömda i Sverige. Men siffran uppskattas till mellan 1000-2000.
Vill du veta mer:
Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd, FARR, arbetar för flyktingar och asylsökande i Sverige: http:// hem2.passagen.se/asylum/
Ingen människa illegal: www.ingenillegal.org/
Migrationsverket: www.migrationsverket.se