Livet måste inte vara grått
”Det går över, det är bara en tonårsdepression, alla tonåringar mår dåligt.” Har du hört det någon gång? Lyssna inte på det! Tonårstiden måste inte vara ett deppigt mörker. Du behöver inte må skit bara för att du är ung.
Det är klart att man känner sig ledsen ibland. Man kan inte vara i toppform hela tiden. Livet är inte en såpakomedi där alla är superlyckade och glada hela tiden. Det hör till att det känns jobbigt att leva då och då. Men om du går och är så nere att det blir svårt att klara av vanliga saker. Och om det varar mer än några veckor. Då har du anledning att göra något åt det. Man går ju till doktorn och får medicin om man har ont i öronen. Och man kan så klart få hjälp om man har fått en förkylning i själen också.
INGEN ANLEDNING ATT DEPPA?
Ibland vet man precis varför man mår pest. Det kan ha hänt något jättejobbigt i ens liv. Bråk med föräldrarna. Hemskt i skolan. Men ibland fattar man inte varför man känner sig nere. Det finns liksom inget i ens liv som verkar tillräckligt allvarligt. Då kanske man tror att det är en själv det är fel på. Och så börjar självförtroendet att svaja.
DET ÄR INTE DITT FEL
Du är okej även om du inte är glad just nu. När det väl har börjat kännas jobbigt kan man tro att alla är emot en och så drar man sig undan. Tystnar och känner sig ännu mer ensam. Och så lägger man skulden på sig själv.
”INGEN FÖRSTÅR HUR JAG KÄNNER”
Det är vanligt att man tänker ”det är ingen idé att snacka om det för det är ändå ingen som fattar”. Eller också känns blotta tanken på att berätta hur det känns helt omöjlig. Men det är jobbigt att inte prata med någon också.
EN GAMMAL RASPIG CD
När hjärnan har vant sig vid att tänka negativt, som man gör när man är deppig, kan den börja haka upp sig. Ungefär som en repig CD som tuggar om samma melodislinga om och om igen: ”jag duger inte, allt är hopplöst, jag duger inte, allt är hopplöst …” Men det finns några sätt att bryta det här och få in skallen på nya spår.
Så här kan man göra och tänka
Den som mår dåligt kan ofta tycka att andras ”goda råd” bara är jobbiga. Som det där med att man ska prata med någon vuxen. Hur lätt är det egentligen när man mår pest och inte ens har kunnat berätta det för sina föräldrar? Här kommer i alla fall några tips som GLÖD har samlat från psykologer och andra som vet vad man kan göra om man mår pyton.
SKRIV LISTOR PÅ SAKER som du gillar och mår bra av. När allt känns väldigt dystert kan det vara svårt att tänka klart och komma på vad som brukar göra en glad. Så tänk efter nu på en gång. Skriv ner allt du kommer på, som till exempel ta ett bad, se om Jalla Jalla för sjunde gången, gå och fiska, dansa till favoritmusiken.
NÄR MAN MÅR DÅLIGT tror man kanske inte att något kan vara roligt. Men det hjälper. Hjärnan fattar att det här är kul, kroppen minns att den brukade gilla det, och så sprids det till själen. Särskilt bra funkar det att göra saker där kroppen är i rörelse.
SITT INTE BARA INNE och lyssna på deppig musik. Bryt av med att se en rolig video.
PRATA MED KOMPISAR om hur du mår. Sätt ord på vad det är som känns jobbigt. Men prata inte om det hela dagarna. Och gör något annat medan ni pratar, som att ta en promenad eller gå och simma.
ATT RÖRA PÅ SIG hjälper faktiskt. Inte för att det är allmänt nyttigt att vara hurtig. Men för att ämnen (serotonin) frigörs i hjärnan och får dig att må bra. En kille som Glöd pratade med kallade dem ”kroppens egna glädjeämnen”. De får fart när kroppen är i rörelse.
GÖR NÅGOT SOM DU INTE brukar göra. Läs en konstig bok eller rita en serie om det värsta du vet. Börja på en ny sport eller någon annan aktivitet. Gör det även om det verkligen tar emot.
SLÅ UPP TELEFONNUMRET till ungdomsmottagningen. Där finns kuratorer och psykologer som är vana att snacka om allt. Du behöver inte tala om för någon att du pratar med dem, inte ens dina föräldrar.
TÄNK EFTER VEM DU SKULLE kunna prata med om du mår dåligt, även om du inte gör det just i dag. Någon förälder? Ett syskon? Någon i skolan? Vem skulle du välja i första hand?
Till dig som har en kompis som mår pest:
* Dra ut din kompis på något kul eller bara en promenad runt kvarteret.
* Lyssna på din kompis. Utan att komma med en massa goda råd. Tala om att du fattar att han eller hon har det jobbigt. Säg inte bara ”det går över” eller ”det är nog inte så farligt”.
* Hjälp din kompis att få kontakt med någon vettig vuxen. Om din kompis verkligen har det jobbigt och kanske går omkring och funderar på att ta sitt liv så måste DU gå till någon vuxen. Även om din kompis säger att han eller hon inte vill det. Du kan till exempel prata med skolsköterskan, kuratorn eller en lärare som verkar förstå sig på sådant här.
* Erbjud dig att följa med din kompis till kuratorn eller ungdomsmottagningen.
* Undvik inte den som verkar deppad och ledsen. Dra med henne eller honom på sådant som händer. Eller fråga bara ”hur är det?”
* Framför allt, ge inte upp även om din kompis tackar nej gång på gång. Det betyder ändå mycket att du frågar.
* Kom ihåg, det är inte ditt fel om din kompis mår skitdåligt. Du är jätteviktig för honom eller henne. Men du kan inte ensam ta ansvar för hur din kompis mår.
Tankar som inte funkar – och hur man byter ut dem
• Att se allt i svart eller vitt
Man tänker ”om jag inte är bäst så är jag sämst” eller ”de verkar inte bry sig om mig, alltså hatar de mig!”
Det är bättre att tänka till exempel ”okej, vi kanske inte är bästisar, men knappast fiender heller”.
• Att bara se det som är dåligt
Man ser bara sina misslyckanden och jämför sig hela tiden med dem som lyckas bättre.
Det är bättre att styra in sina tankar på sådant som man gillar eller är bra på. Läs Navids krönika på sidan 27 så får du bra exempel!
• Att tolka allt negativt
Om någon tittar bort när man möts eller inte säger ”Hej” så tror man att den personen inte gillar en.
Det är bättre att tänka att han eller hon gick i egna tankar eller var för blyg för att säga hej.
Till dig som känner att allt verkligen är hopplöst:
- Du kommer inte alltid må som du gör just nu.
- Det finns hjälp att få.
- Det är inte ditt fel.
Vad är en riktig depression?
Om man känner igen sig i flera av sakerna här nedanför under mer än två
veckor i sträck kan man vara på väg att bli deprimerad, och bör göra något åt det:
Man känner sig ledsen och nedstämd större delen av dagen.
Man tappar intresset och kan inte känna sig glad för saker man annars brukar tycka om.
Sömnen funkar inte som den ska: man sover för lite eller för mycket.
Man orkar knappt någonting. Man känner sig svag och trött jämt eller är väldigt orolig.
Man känner sig värdelös eller går omkring och har skuldkänslor.
Andra tycker att man verkar väldigt hängig eller rastlös.
Man har svårt att koncentrera sig och att fatta beslut.
Man tänker på döden mer än vad man brukar.
Man ökar eller minskar kraftigt i vikt.
Gå in på www.bup.nu om du vill komma och prata med någon.
TACK TILL BRITT-MARIE TREUTIGER. HON JOBBAR MED NÅGOT SOM HETER DISA-PROJEKTET SOM TRÄNAR TJEJER I HÖGSTADIET ATT TÄNKA POSITIVT, TRO PÅ SIG SJÄLVA OCH FÅ MER KOLL PÅ SITT LIV. LÄS MER PÅ WWW.DISA.DATAPHONE.SE