Gosedjur
Mjuka, mysiga. Ibland hemliga. De tröstar när man känner sig liten och ledsen. Och ger trygghet när man sover ensam i en tom lägenhet. En del fungerar som maskotar när man vill ha turen på sin sida. Ett gosedjur är mer än bara nåt mjukt att krama på ibland. En sorts kompis som man av någon anledning har svårt att skiljas från. För man kan ju inte bara slänga dem. De har ju namn!
Jack Hildén, 13 år
– Mitt bästa gosedjur är en svart panter. Jag har haft den sen jag var 10 år. Den har alltid legat på min säng. Men sen kände jag väl att jag blev lite för gammal för att ha gosedjur. Ingen av mina kompisar hade det. Förut delade jag rum med min lillasyster Stella. Då fick pantern ligga på hennes säng, så jag kunde säga att det var hennes. Ibland råkade den ligga kvar på min säng när någon kompis kom hem till mig. Då kunde jag skylla på att Stella hade lekt med den och glömt att stoppa undan den. Nu har vi flyttat och fått varsitt rum. Så Stella har tagit över pantern lite eftersom hon har den inne hos sig. Nu hade jag inte sett den sen flytten, och då blev jag jätteglad att se den igen!
– Fast jag har faktiskt haft med den på kollo en gång. Alla andra hade också gosedjur. Så då var det inte så pinsamt.
Natalie Danyal, 16 år
– Jag har hela sängen full av gosedjur. Jag har inte sparat alla. Några har mamma kastat. Och en del har jag gett bort till mina kusiner. En gång tog de en av mina nallar och satte en raket i baken på den. Sen sköt dem iväg den så att den brann upp och dog!
– Det är absolut inte pinsamt med gosedjur! De är roliga och mysiga. Och de blir nästan som en sorts kompisar som man kan berätta hemlisar för.
– Jag har en vit nalle som man kan göra om. Den har en dragkedja i ryggen och när man vänder den ut och in så blir den ett paket. I den brukade jag gömma hemliga saker, som brev och min dagbok.
Linda Eklöv, 16 år
– Min kompis och jag brukade använda dockor eller gosedjur när vi blev sura på varann. Vi lekte och lät dem fajtas istället för att vi bråkade på riktigt. En gång bråkade vi så att dockornas huvuden flög av.
– Många av mina gosedjur har jag fått ärva av min storebrorsa. Jag gillade dem bättre än mina egna. Brorsan var liksom alltid ”bäst på allting”. Jag såg upp till honom. Jag slutade ganska tidigt med gosedjur och jag saknade dem inte så mycket. Fast jag har kvar en speciell kudde som brorsan gjorde till mig när jag var fem år och han var tretton. Den är speciell för mig. Och den ger kanske lite samma känsla som ett gosedjur. Jag känner mig trygg när jag har den.
Dinos Dallas, 17 år
– Min nalle har inget namn. Jag har haft den sen jag var liten. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag har haft kvar den. Det har nog bara blivit så. Fast den är ganska skön att ligga på, typ som en kudde.
Ferit Ok, 17 år
– Jag har bara ett gosedjur. Det är den här lilla nallen som jag fick av min syrra när jag var liten. Jag tycker inte att det är särskilt töntigt med gosedjur. Det är mest mysigt, de är ju gulliga. Och så är de tjejmagneter! Jag tror tjejer gillar känsliga killar som kan ha gosedjur.
Elin Eklund-Edman, 18 år
– Jag har ett helt gäng gosedjur. Men det jag gillar mest är en stor rosa gris. Jag fick den av min pojkvän Sebastian för ett år sedan. Han skulle flytta till Skellefteå, så det var skönt att ha något kvar hos mig att krama på. Som ett substitut för min pojkvän helt enkelt! Nu har han flyttat till Stockholm igen så vi har grisen tillsammans kan man säga. Om vi ska sova hos honom så tar jag med grisen i ryggsäcken ibland. Sådär håller vi på och flyttar den mellan oss.
När man var mindre kunde det kännas barnsligt att ha gosedjur. Nu är det bara mysigt!