Krönika: Skratta molnen rakt i ansiktet
Jag är redan tjugo år. Bara den tanken skulle kunna vara mycket deprimerande och jag skulle vilja ta en stund och gå igenom det ämnet. Fast från ett annat håll. Vi vänder på det. Jag är bara tjugo år. Bara den tanken är upplyftande. Då och då gör jag små listor över saker som jag har istället för saker jag inte har. Listor över saker jag har gjort istället för tvärtom. Glaset är halvfullt. Det är en sliten metafor så jag använder en annan. Trädet är inte kalt. Det vilar inför våren. Och det gör även vi. Hösten och vintern i Sverige kan vara en mörk period. Många människor, speciellt ungdomar, har en tendens att gå ner sig i stora hål. Bli deprimerade, arga, ledsna och helt och hållet tappa sting och motivation. Det är inget fel med det. Det är faktiskt helt okej. Faktum är att det är bra att göra det då och då. Men man måste lära sig att ta sig ur det. Inte låta det svarta hålet ta över dig. Och utan att försöka låta som Dr Phil: Man måste ha det negativa i åtanke, veta att det finns där, men låta de positiva tankarna ha överhanden.
Vi testar en gång till.
Jag är redan tjugo år. Den tanken skulle kunna vara mycket deprimerande. Med tanke på att det finns vissa människor som är lika gamla eller yngre än vad jag är men som hunnit med mycket som jag inte har.
Men då går det att vända på myntet och se att det finns mycket som jag har gjort. Sedan finns det alltid folk som har hunnit med mer än du har gjort och problemet är att man kan bli lite blind och bara se dem. Se istället hur långt du själv har kommit. Titta bakom och under dig.
Glaset är halvfullt. Trädet vilar. Jag är bara tjugo år.
Problemet är att Sverige är mörkt under större delen av året. Vi har inte särskilt många soltimmar och vädret är tråkigt och trist. Kroppen behöver solljus för att vara på topp. Men det finns ingen anledning att sitta och gräma sig över det. Det finns hundratals sätt att ersätta solljuset. Med annan slags värme.
Vänner, solarium, musik, poesi, film, dans, boxning. En viss mängd energi går åt till att vara deprimerad och ilsken. Det finns bättre sätt att använda den energin. Det handlar om att konkretisera det man har och fylla hålen med det. Det handlar om att stå vid busshållplatsen i kylan och i regnet, dra mössan åt sig och skratta molnen rakt i ansiktet. För det handlar inte om att gå ner sig. Det handlar om att vila. Ta det lugnt och komma igen med återvunna krafter på våren när allt blomstrar igen.
Jag är bara tjugo år. Bara den tanken är upplyftande. Jag skriver en lista på saker jag har:
En handfull goda vänner.
Snabbkaffe och basmatiris
Mina två språk
En skateboard och en undulat
En underbar familj
En signerad Morrissey-plansch