Hur gick det för Helena?
Förra vintern anklagades Helena för att ha klottrat på skoltoaletten. Då gick hon i nian på Centralskolan i Hudiksvall. Helena nekade till anklagelserna, men blev ändå dömd i tingsrätten i april. GLÖD skrev om Helena i maj. Om den konstiga domen och om hur Helena upplevde anklagelserna som ett stort svek. Nu har det gått ett halvår och GLÖD har ringt upp Helena igen.
Hur gick det sedan?
– Det har gått relativt bra för mig, säger Helena. Men det är enbart på grund av min egen vilja. Och för att jag har haft mina vänner och en mamma som har stöttat mig.
Har du fått några reaktioner på det som hänt?
– När GLÖD–artikeln kom ut var det många som skrev till mig. Jag vill tacka alla som har skrivit och delat med sig av egna erfarenheter eller bara gett mig stöd.
Berätta hur du känt dig under den här tiden!
– Jag kände mig väldigt sviken och missförstådd. Som om alla trodde att jag var någon jag inte är. Jag håller på att bygga upp mitt självförtroende nu. Huvudsaken för mig är ju att jag själv mår bra. Inte egentligen vad andra tänker om mig.
Överklagade du domen?
– Jag försökte få domen prövad i hovrätten. Mamma hjälpte mig. Men det gick inte. Det jag dömdes för och straffet jag fick, räknas som en för liten sak för att det skulle kunna tas upp igen. För mig var det INGEN liten sak att bli dömd för något jag inte har gjort!
Vad hände med böterna?
– Jag ringde till domaren och frågade hur jag skulle betala. Jag har ju inga pengar. Då fick jag göra samhällstjänst i tre- fyra dagar. Jag jobbade gratis för kommunen. Klippte gräs och sånt. Det kändes förnedrande, men böterna sänktes med 1500 kronor. Resten, 3000 kronor, betalade mamma. Resten, 3000 kronor, togs från ett konto som skulle sparas tills jag flyttar hemifrån.
Vad tänker du om det som hände?
– Man kan absolut inte säga att vi lever i ett rättsamhälle. Jag skulle vilja att det blev mer uppmärksammat vad maktmänniskor har för människosyn egentligen. Det sätts stort fokus på ungdomsbrottslighet, men man bryr sig inte om fakta eller om den åtalade ens är skyldig. Man utgår från att ungdomen, ”svartskallen”, punkaren eller what ever, ljuger. Jag har helt tappat förtroendet för myndigheter efter det här. Det jag har lärt mej är att aldrig gå in i en domstol med baggy jeans och keps. Och att inte lita på någon. Tyvärr. Jag önskar att det inte var så. Men jag tänker vända det jag har varit med om till någonting positivt. Kanske ska jag bli politiker och ändra på det här, vem vet!
Vad gör du nu?
– Jag missade ju mycket i skolan under vårterminen eftersom jag inte pallade att gå kvar efter anklagelserna. Jag började i en annan skola några veckor efter domen. Där fick jag bra betyg i kärnämnena men hann inte med de andra. Därför läser jag in resten nu. Jag har nya lärare och jag vet inte om dom tror att jag klottrade eller inte, men dom är bra lärare i alla fall. Jag har fått många nya kompisar och trivs bra på den nya skolan. Men jag längtar efter att få börja gymnasiet. Förhoppningsvis blir det dansprogrammet i Gävle.