Sveriges bästa ungdomstidning!

Kompisar, kul eller karriär

– Hur ska man tänka inför gymnasievalet?
En vill rädda gorillor i Afrika, en annan tycker att det är kul med el och en tredje är övertygad om att hon ska bli popstjärna. Framtidsplanerna är många och stora. GLÖD har träffat några niondeklassare och pratat om gymnasievalet.

Alla nior som GLÖD träffade visste på ett ungefär vad de vill välja. Samtidigt insåg de att dagen före valet kan de ändra sig och byta ut exempelvis juridiken mot jazz.
Det är många frågor och mycket att ta ställning till när man ska välja program efter nian: Vilken skola ska jag gå? Var ska kompisarna gå? Vill jag flytta? Vad tycker mamma? Var passar jag in? Är jag tillräckligt bra? Men den kanske mest avgörande frågan som styr ens val är framtiden - och vad man ska "bli när man blir stor". Ända sedan man lärde sig prata har man fått frågan. ”Dagisfröken” sa man vid tre års ålder. ”Polis” vid sju. ”Popstjärna” vid tio. Och om man inte ville bli någonting alls, kunde man ju bara vinna en miljon på en trisslott. Som barn var det enkelt att välja, då tog man bara något som verkade lustfyllt och roligt.

Drömmar och ambitioner

Men nu när man står där med vuxenlivet runt hörnet är det inte lika lätt. För nu är det plötsligt allvar. Nu kanske man inte bara kan välja något som verkar kul. Nu handlar det väl om att välja rätt för livet? För vem vill hinna fylla tjugofem och inte ha karriären klar? Så resonerade många av de niondeklassare GLÖD mötte på två högstadieskolor utanför Stockholm.
Gymnasievalet är stort, menade de. Det handlar om karriär, pengar och hur man ska klara sig i livet. Men inte bara.
– Jag älskar musiken och kommer att välja ett program med musik. Men sen ska jag bli advokat, sa en tjej. Och det var flera som resonerade likadant. Som att man redan nu när man ska välja program måste överge sina drömmar och i stället satsa på något som verkar säkert.
– Det är ju så mycket som man måste väga in. Hur många blir egentligen popstjärnor? Man måste ju vara realist och inte bara drömma, sa en tjej.
Men riktigt så är det ju inte. Gymnasievalet är inte ett val där man måste välja ett yrke för all framtid. Det är en missuppfattning. För hur ska man egentligen veta vad man vill jobba med i framtiden när man precis har fyllt femton?

Man kan alltid ändra sig

När man går igenom de sjutton nationella gymnasieprogrammen som finns och dessutom lägger till alla olika lokala inriktningar, inser man att det går att drömma. Gillar man rymden, rock, ishockey eller hundsport? Valmöjligheterna är oändliga.
En tröst eller en hjälp kan vara att det på sätt och vis inte spelar så stor roll vad man läser. Den mesta av tiden läser alla elever på olika gymnasieprogram samma ämnen. Så oavsett vad man väljer, får man en liknande grundutbildning. Det är kanske bäst att tänka att valet till gymnasiet inte är livets största val utan en chans att pröva på. Om det skulle bli fel, så kan man faktiskt ändra sig. Det kanske inte är lika lätt att byta skola som att byta brallor. Men det är inte omöjligt.

Vad ska du välja?

Cloe Bryant, Sollentuna Musikklasser
Ska välja: Något med estetisk inriktning.
- Jag vill egentligen hålla på med musik men när jag blir stor ska jag jobba som advokat. Världen går inte in under för att man väljer fel. Tänk de som har planerat hela sin framtid och upptäcker vid 25 års ålder att: Shit jag vill ju inte hålla på med det här, jag vill ju bli delfinskötare.

Carina Sanchez, Sollentuna Musikklasser
Ska välja: Naturbruk.
- Jag ser min framtid ganska klar. Jag vill ha fem barn, bo i Afrika och rädda schimpanser. Jag är både intresserad av djuren och just engagemanget över schimpanserna. Jag tror att efter något år på gymnasiet kommer det säkert att klarna vad jag ska satsa på.
Peter Jonsson, Häggviksskolan
Ska välja: Natur. Men jag vet inte säkert.
- Det känns ju inte som en anledning att fira bara för att man ska sluta nian. Då börjar ju gymnasiet och pluggande i flera år till.
Thobias Tidholm, Sollentuna Musikklasser
Ska välja: Samhällsvetenskaplig med juridikinriktning. Första året ska jag läsa i USA.
- Min pappa är advokat men jag har själv satt mig in i yrket och tycker att det verkar passa mig bra.
Sabina Woldai, Sollentuna Musikklasser
Ska välja: Något med musik men vet ännu inte vilken skola.
- De flesta verkar vara mer säkra på vilket yrke de ska bli än vad de ska välja för gymnasieprogram. Jag vet ju att jag vill bli popstjärna men jag kan lika gärna bli musikalstjärna. Jag vill ju inte att köra över andra som kanske fortfarande är osäkra, men jag vet verkligen vad jag ska bli, jag är helt säker.

Valde du rätt?

Milva Engström
Valde: Waldorfskolan Kristofferskolan i Bromma – estetisk inriktning
- I nian sökte jag in på flera olika gymnasieprogram, både samhälls och naturvetenskaplig. Men sen kom jag på att jag trivdes ju bra på Kristofferskolan och eftersom dem har ett gymnasialt program bestämde jag mig för att fortsätta här. Jag har aldrig ångrat mitt val utan trivs jättebra med den estetiska inriktningen skolan har. Ett par andra i min klass började på andra gymnasieprogram men bytte sedan hit. För dem har det inte varit några problem alls att ångra sitt val.

Peter Wåhlén
Valde: IV med inriktning på Hotell och restaurang i Stockholm.
- Jag har varit intresserad av matlagning sedan åtta års ålder. Alla i min pappas släkt är intresserade av matlagning, så att välja det här programmet var det enda rätta för mig. Jag trivs jättebra. Det hade inte kunnat bli bättre.

Efter gymnasiet, vadå?

Om att gå på folkhögskola

Efter studenten tycks möjligheterna oändliga: arbete i Sverige eller utomlands, åka som volontär till behövande u-länder, ligga hemma och läsa böcker, få socialbidrag, studera, resa … Ett alternativ som syokonsulenterna inte alltid tar upp är folkhögskolor.
Moa Svanberg, 19 år
Valde: Högskoleförberedande kurs på Folkhögskola
- Jag ville plugga upp gamla gymnasiebetyg. Valet stod mellan detta och komvux och komvux verkade så tråkigt. Så kunde man även handplocka ämnen och bara plugga det som man själv tycker är roligt och intressant. Jag ville komma ifrån min hemstad Strömstad också.
- Jag hade hört mycket från vänner som hade gått på folkhögskola tidigare och som sa att det var det bästa de hade gjort. Det var högre klass på utbildningen än jag hade trott. Lärarna är mer kompetenta än de jag hade på gymnasiet och de brinner verkligen för det de gör.
- Man har mycket tid för sig själv. Man kan basta, träna, träffa folk och se på film. Man umgås väldigt mycket och hela tiden. Att gå på folkhögskola är inte bara utbildning. Det är ett helt liv.

  • Publicerad 2005-11-16
  • Text: Åsa Lekberg, Navid Modiri, Foto: Ulrica Zwenger