Jc rappar för sin dotter
Glöd fick kontakt med JC, 19 år, efter att han ställt upp i en skrivartävling med sin rapptext. Då satt han på ett ungdomshem och längtade efter sin dotter Isabella. Låten handlar om kärleken till henne.
- Jag vaknar på nätterna ibland och skriver som en galning, bara få ner känslorna på papper, berättar JC. När jag fick höra om tävlingen tänkte jag bara ”vad kan man vinna” typ.
JC höll redan på med en text om sin dotter, och bestämde sig för att skicka in den. Han berättar att det var svårt att få ur sig mer än tre ord om dagen ibland. Även om han visste exakt hur han kände just då så var det omöjligt att få ner det på papperet.
– Så en dag så hade jag varit och sett den där filmen med Eminem, ”8 mile”. Det är en scen där dom battlar och är hur grymma som helst, så jag blev helt inspirerad. Jag vaknade mitt i natten och trodde att jag själv var på ett sånt battle och jag tänkte ”jag måste vinna”. Så jag skrev ned allt jag kom på, fortsätter han. På morgonen fattade jag nästan inte att det var jag som hade skrivit allt det där. Det blev låten om min dotter.
JOBBIGT HEMMA
JC heter egentligen Jean-Claude. Men ingen på dagis eller skolan kunde uttala hela namnet, så det blev enklast med en förkortning. JC’s pappa misshandlade honom och hans syskon och mamman under många år. Någon som kände familjen anmälde pappan och han häktades. I väntan på rättegång släpptes han. Då flydde han tillbaka till Libanon. Det var 1994 och efter det har pappan inte haft kontakt med familjen. Det tycker JC är otroligt skönt. JC har ”suttit inlåst” som han säger själv, sen han var tio år. Han har bott på olika LVU-hem, behandlingshem och i fosterfamilj. Den senaste gången han bodde på ett hem var från januari tills för en månad sen.
– När pappa stack flyttade jag till ett fosterhem, berättar han. Där var det alltid tjafs. Det blev världens storbråk om nån liten skitgrej, typ veckopengen. Jag blev i alla fall så arg så jag drog därifrån. Då blev socialen inblandad.
Han minns att det nog var då allt började. Och sen har det alltid hänt något jobbigt hemma som har gjort att han har fått flytta till ett nytt hem.
– Egentligen är det sjukt. Jag menar, jag har inte gjort mycket kriminellt i mitt liv. Tror jag snattade i fyran. Men det har gått snett ändå. Det värsta jag har gjort är nog att jag rökte en massa braj i flera år när jag var yngre. Men jag kände själv att jag var tvungen att sluta. Man blir ju dum, helt slö i huvet, säger han.
När man bor på LVU-hem får man inte ringa ut. Men man kan få ta emot samtal på vissa tider. JC tycker ändå att det känns som att vännerna finns kvar där hemma. Även fast man inte träffats eller pratat på ett tag.
– Vännerna sätter lite press också, säger han. Om man inte lyssnar på dem och gör nåt dumt så känns det som om man är illojal mot dem också.
– Jag skrev en hel låt första gången jag satt inlåst. Jag kände mig som en apa i en bur. Fast min bur var ett tegelhus med galler och taggtråd. Jag hade hört att det kunde vara skönt att få ner sina tankar på papper, så jag provade. Och det kändes bra att skriva en låt om det som jag kände. Ur hjärtat liksom. Jag har aldrig visat den låten för nån, jag kommer inte att göra det heller. Det är för mycket.
FICK EN CHOCK FÖRST
När JC träffade Isabellas mamma Jeanette var han på rymmen från ett låst hem. Han drog runt i flera veckor, sov hos kompisar och jobbade extra. De träffades och blev tillsammans. Men de sågs inte så ofta eftersom JC åkte in på ett nytt hem. Så förhållandet tog slut ganska snabbt. En dag ringde hon och sa: ”Jag är gravid och jag tänker behålla barnet. Är du beredd att ta ditt ansvar?” Då var han 18 år och hon 20 år. JC berättar att han blev helt chockad, nästan paralyserad.
– Men självklart ville jag ta mitt ansvar. Jag menar, jag vet själv hur det är utan farsa. Men jag var chockad i flera veckor, det blev för mycket.
På hemmet där han bodde fanns det en rastgård med galler och taggtråd. Han berättar att han brukade gå runt rastgården med armen utsträckt och låtsades att han gick och höll ett barn i handen.
– Jag blev mest glad, men jag bröt ändå ihop. Jag kunde inte hantera det. Jag slog sönder mitt rum, allting, i småbitar. Jag är skötsam i vanliga fall men jag sket i allt. Jag ville bara att folk skulle lämna mig ifred. Och en miljon tankar i huvudet. ”Tänk vad som kommer hända, hur kommer det bli, hur ska vi klara oss.” Alla känslor kom ut på en gång.
JC’s kontaktperson lugnade ner honom. Han sa att JC kunde ringa när som helst, mitt i natten, om han ville snacka. JC berättar att det var första gången han kunde lita på nån vuxen på det sättet. Han kunde säga allt han tyckte och tänkte till honom.
– När jag flyttade därifrån tog jag kontakt med Jeanette. Men hon var så arg hela tiden, vilket temperament! Världens minsta grej blev till världens största grej. Humöret kan ju bli så när man är gravid. Men jag fattade inte varför det skulle gå ut över mig, säger han och ser fundersam ut.
”GRATTIS, DU HAR BLIVIT PAPPA”
JC var inte med när Isabella föddes, han var på ett öppet hem. Han satt och åt lunch när någon kom och sa att han hade telefon.
– Jag tyckte det var skumt, man får bara ta emot samtal efter klockan fyra. Men de sa att jag fick ta det ändå. Det var Jeanette i luren som sa ”Grattis, du har blivit pappa”.
– Jag släppte allting, gaffeln, telefonen, och bara sprang. Jag fick låna en bil av personalen. Jag skulle åka 13 mil, det regnade och blåste och det var en massa turister på vägarna. Allt sånt man egentligen blir sur för, men jag bara log, säger han och ler stort. Inget kunde störa mig, inget kunde få mig att sluta le!
– När jag kom dit och såg henne visste jag inte ens hur jag skulle hålla henne, säger han och visar fumligt med armarna i luften. Men bara känslan av att hålla henne … det var underbart.
När besökstiden var slut ville inte JC gå därifrån.
– Jag satt där och grät, så dom var schyssta och lät mig stanna en halvtimme till. När jag kom tillbaka till hemmet kunde jag inte sova. Jag var tvungen att snacka med alla och berätta att jag blivit farsa. Jag åkte dit på morgonen igen.
Nu har Isabella precis fyllt ett år. JC träffar henne ungefär var tredje vecka. Men det räcker inte tycker han.
– Jag vill ju vara där och träffa henne när hon lever, skrattar, skiter och gråter, säger han med längtan i rösten.
SKRIVER FRÅN HJÄRTAT
JC började skriva dikter när han var 14–15 år. Men det talade han inte om för nån. Han skrev ner saker i sin dagbok. Och så skrev han dikter och gav till tjejer som han gillade.
– Jag vet inte vad jag skrev om. Kärlek, rosor, måsar, allt möjligt. Nu skriver jag mest låttexter. Jag skriver en text och testar om jag kan rappa den. Jag tänker mycket på att det ska rimma så att jag kan använda den till musik
– Jag skrev en hel låt första gången jag satt inlåst. Jag kände mig som en apa i en bur. Fast min bur var ett tegelhus med galler och taggtråd. Jag hade hört att det kunde vara skönt att få ner sina tankar på papper, så jag provade. Och det kändes bra att skriva en låt om det som jag kände. Ur hjärtat liksom. Jag har aldrig visat den låten för nån, jag kommer inte att göra det heller. Det är för mycket.
JC började lyssna mycket på hiphop när han var 14 år. Då var Tupac den stora idolen. För att han är duktig på att skriva, en riktig poet. Nu lyssnar han mycket på Eminem.
– Han har en låt som heter ”Hailie’s Song” som handlar om hans dotter. När jag hör den ryser jag, säger JC. Det känns som att ”Det är jag liksom, den låten är jag”.
DRÖMMAR OM FRAMTIDEN
Förut trodde JC inte att han kunde lyckas med någonting. Nu tycker han det känns som om man får ta en dag i taget. JC har precis gått en säljarkurs i Stockholm som kan leda till hans första riktiga jobb.
– Fattar du hur skönt! utbrister han. Om jag har ett jobb kan jag fixa lägenhet och vara fri. Inte känna mig fångad och behöva be om lov för allting.
JC blir tyst och ser allvarlig ut. Han är prydligt klädd, det märks att han vill göra ett bra intryck. Och visa att han verkligen har förändrats.
– Det är dags nu, jag är snart 20 bast och har aldrig haft ett riktigt jobb. Jag har ju fan ett barn, jag måste börja leva som en man.
De som kan hjälpa honom att lyckas är hans gamla vänner. De finns där som stöd.
– Mina vänner ställer upp vad som än händer, trots att jag inte lyssnar på dem ibland. Jag vet att jag kan lita på dem. Det är därför jag vill flytta tillbaka hem till Västerås, för att få tillbaka den sammanhållningen. Och så blir det lättare att träffa Isabella. Hon bor med sin mamma i Köping, bara några mil från Västerås.
– Jag har träffat en tjej också för 3 veckor sen, säger JC och ler. Jag är skitkär! Ögonen glittrar när han beskriver hur de träffades.
– Och nu pratar vi hela tiden, vi ringer varann säkert 20 gånger om dan!
Och JC har många framtidsdrömmar som kan bli verklighet.
– Man har ju den omöjliga fantasin, typ köpa en Lamborghini Diablo och sånt. Men det andra, jobb, lägenhet, öppna eget, det är sånt som jag vet att jag kan göra. Det spelar ingen roll vad som krävs. Blod, svett och tårar, jag kommer fixa det.
JC:s text:
"Isabella...."
Min älskling föddes den 15/10 // klockan 06:39 // hon vägde 3310// mina rim cuttar som lie // ey hon var 49 // centimeter ni vet vad hon heter // Isabella den som rör henne hamnar i min fälla // inget gidder bré för då kommer det o smälla // jag svär att jag skjuter dej i ögat med min slangbella // yo Isabella du får mej att rappa // kan ej fatta // att jag é din pappa // Isabella jag älskar dej av hela mitt hjärta // när jag inte kan va med dig känner jag en fet smärta // det här känns inte okej // för att jag inte varit där för dej // det é bara din mamma Jeanette // som ställt upp för dej så fett // och jag svär det har nog inte vart så lätt // men jag ska göra det rätt // denna gång // hoppas att du hör min sång // för livet bakom galler é väntan lång // precis som // en resa till Hong Kong…
Ref:
Isabella jag älskar dej //
Vill bara va me dej //
Finns inget annat jag vill just nu //
Finns bara en jag lever för och det é du //
Vill bara va med dej //
Hoppas att jag har tur // och slipper ur // denna bur // innan jag lackar ur // för då blir det knas eller hur? // yo Isabella // jag vet vad som kommer att gälla // jag ska fixa detta och sluta gnälla // innan jag ramlar i någons fälla // där pistoler kan smälla // och ingen jävla slangbella // jag måste sköta mej // så jag kan bli fri och ta hand om dej // du vet att jag älsakr dej! // jag hoppas att vi en dag kan bli en familj // DU, JAG, JEANETTE // fan det skulle vara fett // om din farsa skulle ha lite vett // i skallen // och inte bara tänka med b***en // OY! //
Ref: gånger 2
Isabella jag älskar dej //
Vill bara va me dej //
Finns inget annat jag vill just nu //
Finns bara en jag lever för och det é du //
Vill bara va med dej //
Låten är skriven för min dotter Isabella
JC