Anklagad för klotter
I vintras stod två vaktmästare bakom dörren när Helena kom ut från skoltoaletten. De påstod att Helena sprayat på väggen. En anklagelse som har förändrat hennes liv. Helena Engström, 15 år ringde till GLÖD och berättade att hon anklagats för klotter i sin skola. Helena säger att hon aldrig klottrat. Men de vuxna i skolan säger något annat. GLÖD åkte till Hudiksvall för att få veta mer.
Det är högt i tak i salen. Ljudet från vuxna med allvarliga röster och många svåra ord ekar mellan väggarna. Några elever från Läroverket sitter i åhörarbänkarna. Av nyfikenhet eller för att stödja sin klasskompis Helena Engström. Viskningar.
Kvävda skratt. Det skulle få plats två Helenor i den höga stolen där hon sitter. Helena har tagit av sig kepsen. Bredvid henne sitter en advokat i kostym. Vi är på en rättegång i Hudiksvall. Vittnen kallas in, och advokaten ber Helena berätta sin version. Sedan ska domare och nämndemän överlägga. Alla andra måste vänta utanför. Helena studsar upp ur stolen. Skickar iväg ett snabbt leende över salen till sin bror, Martin, på första raden.
– Vi tar det här, säger Helena till sin advokat när de går ut tillsammans.
Men han är inte lika säker. Efter några minuter kallas alla in igen. Domaren läser upp domen. Helena ser frågande ut. Hon förstår först inte. Domstolen anser det vara ställt utom rimligt tvivel att Helena klottrat på skoltoaletten. Hon döms till 3 800 kronor i böter.
ADVOKATEN VILL ÖVERKLAGA
Helena är ute i vårsolen igen. Hon är ledsen men gråter inte. Advokaten säger att domen är alldeles galen. Bevisen mot Helena var inte tillräckliga. Han fattar inte hur det kunde bli en fällande dom. Han berättar att just den här domaren ofta dömer som åklagaren vill. Han är känd för det. Advokaten tycker att Helena ska försöka överklaga men det blir svårt att få upp målet till hovrätten, säger han. Sedan måste advokaten
skynda vidare. Det handlar ju bara om böter. Lite klotter. Inget tyngre brott. Därför är det troligt att Helena inte får igenom en överklagan. Men för Helena har historien med klottret förändrat livet.
Allt började med att Helena den 12 december förra året kom ut från en skoltoalett.
Utanför stod två arga vaktmästare. De sa att hon hade klottrat inne på toaletten. Helena säger att hon aldrig klottrat. Ord står mot ord. Helena säger att en av vaktmästarna höll henne hårt i armen och föste henne upp till plan två. Där tittade de i hennes väska. Helena mötte några kompisar. Utanför aulan kom vaktmästarna tillbaka i sällskap med biträdande rektor och tre andra vuxna som arbetar på skolan. Helena säger att de skrek och svor åt henne och sa att hon skulle betala för klottret.
– Fyra av dom som stod där visste inte ens vad som hade hänt. Men dom dömde ändå mig direkt. Dom tog parti för vaktmästarna och peppade upp varandra.
Helena berättar att hon blev osäker och rädd. Alla var så arga. Efteråt har hon mest tänkt på alla elever som passerade förbi och såg hur de skällde. Undrat vad de tänker om henne.
– Ryktet går och folk snackar om sånt dom inte vet något om, säger Helena. Ingen tror väl att vuxna kan skälla utan anledning. Det känns som om alla tror att jag gjorde det.
REKTORN SVEK
Helena började i nian på Läroverket i höstas. Innan dess bodde hon i Härnösand. Några dagar före händelsen på toaletten sökte Helena upp biträdande rektorn. Helena berättade för henne att hon längtade efter sina gamla vänner och ofta kände sig ensam i den nya klassen. Hon hade fått några kompisar, men att få vänner som man litar på tar tid och Helena tyckte att det var jobbigt. Rektorn lovade att inte säga något om samtalet till någon.
– Men det löftet bröt hon utanför aulan, inför kompisar och skolpersonal, berättar Helena
- När vi stod där sa jag att jag aldrig skulle göra som dom gjorde: stå och anklaga någon som dom inte kände, berättar Helena. Jag sa att jag inte hade haft något emot dom eller skolan. Jag känner ju inte dom.
– Rektorn svarade att jag inte alls verkade gilla skolan. Och att jag bara några dagar tidigare hade sagt att jag inte trivdes med mina kompisar.
Det blir tyst. Helena sväljer gråten för att kunna berätta vidare. Hon viskar:
– Mina kompisar trodde ju att jag hade snackat skit om dom. Att jag inte gillade dom. Så är det inte alls. Jag var ledsen för att jag inte kände någon så bra ännu.
En vecka senare stod det i lokaltidningen att skolan ”ertappat” en flicka med att klottra. Då hade polisen inte ens hört Helenas version.
– ”Ertappa”, säger Helena. Det betyder ju att man är tagen på bar gärning! Alla tror på det som står i tidningen.
SLUTADE GÅ I SKOLAN
Efter anklagelserna slutade Helena att gå på lektionerna. Först bildlektionen. För bildläraren hade varit med under grälet utanför aulan.
– Han kallade mig ”jävla mussla”, kanske för att jag är en ganska tyst person, berättar
Helena. Helena fick svårt att sova. På kvällarna när hon stängde ögonen såg hon vaktmästaren framför sig. Stor och arg. Bilden gick inte att tränga bort. Hon tänker så mycket att hon blir arg på sig själv, berättar hon. På vad alla i skolan tycker. Pratar dom om henne? Tror alla att hon har klottrat?
– Jag orkar inte gå dit mer. Det var nog jobbigt att byta skola. Efter anklagelserna kändes det som om jag fick ta emot så mycket hat från vuxna, som inte känner mig. Helena har försökt vara i skolan några gånger. Men det kändes inte som förut. Hon tycker att folk kollar konstigt på henne. De vuxna i skolan säger ingenting. Men hon vet att de tänker och stämnigen är kall.
– En lärare som förut var snäll, har sagt till klassen att hon är förbannad på mig, säger Helena.
– Och några av mina klasskompisar har berättat att rektorn sa i aulan att det förut fanns pengar till eleverna att göra något roligt för. Men att ”en elev vandaliserat” och att pengarna nu skulle användas till det i stället.
En del elever har varit taskiga. Helena gömmer sig bakom skärmen på kepsen när hon berättar.
– Men de har inte en aning om hur jag känner mig. Om de gått igenom det jag gjort hade dom inte pratat om det som de gör. Men utåt visar jag en tuff sida.
DET KAN INTE HÄNDA MIG
– Allt känns overkligt, säger Helena. Polisförhör, rättegång och så blev jag fälld. Jag trodde aldrig att något sånt kunde hända mig.
Helena tycker att det efter domen var ännu mer omöjligt att gå tillbaka till Läroverket. Hon har lämnat in en ansökan för att få domen överklagad och har nu börjat på en ny skola utanför Hudiksvall. Mest av allt längtar hon efter att lämna historien bakom sig. Ta igen det hon missat i skolan, gå ut nian, få betyg och börja gymnasiet.
– Jag vet ju själv vem jag är. Vad jag har gjort och inte gjort och vilka regler som gäller för mig.
SKOLANS KOMMENTAR
Läroverkets biträdande rektor är sjukskriven. Men GLÖD har talat med hennes chef, rektor Lars Ulander. Han var själv inte inblandat i händelserna. Lars Ulander säger att skolan har en policy att anmäla all skadegörelse. Just nu är sju eller åtta andra elever misstänkta för liknande saker på skolan.
– Jag bryr mig egentligen inte om utgången i den här händelsen, säger han om rättegången. Mitt problem är att Helena inte är i skolan. Skolan har haft regelbundna möten om och med Helena sedan december för att försöka få henne tillbaka i skolan. Lars Ulander säger också:
– Om personalen vrålade och skrek på Helena så var det fel. Men det berodde på att dom var arga för att det var nymålat och att det varit mycket problem med skadegörelse på skolan. Jag har talat med dom inblandade om den saken.
VITTNESMÅLEN
Det här är vad Helena och vittnena har berättat i polisförhör och under rättegången. Vittnena säger sig vara helt säkra på att Helena har klottrat. Helena dömdes i tingsrätten den 11 mars att betala böter.
* Det var den 12 december förra året strax efter tre. Vaktmästare B blir avsläppt från en bil på baksidan av Läroverket i Hudiksvall. Plötsligt ser han något konstigt. Genom ett råglasfönster till en av skolans toaletter ser han en person på toaletten. Det ser ut att vara en flicka. B ser hur väggen sprayas svartare och svartare. B går och hämtar sin arbetskamrat S i vaktmästeriet intill. Han säger att det är klotter på gång.
* Helenas sista lektion för dagen slutar klockan
tre. När hon går in på toaletten går en annan person ut. Helena beskriver honom som en liten, vanlig kille. Hon minns också att han hade en röd tröja med huva på sig.
* Vaktmästarna går över gården och in i byggnaden toaletten finns. En av dem står hela tiden utanför toaletten. Där inne är Helena. Vaktmästare S säger att han hör ljudet av en sprayburk som skakas och att det spolas i toaletten.
* Helena kommer ut från toaletten. Vaktmästarna står utanför och säger att hon har klottrat och att hon ska betala. Helena säger att hon inte har klottrat. Hon säger att hon varit på toaletten för att sätta på sig en extra tröja för att hon ska på stan och det är kallt ute. Hon säger att hon inte spolade i toaletten.
* Enligt vaktmästarna luktar det sprayfärg.
* Enligt Helena luktar det inte. Och enligt Helena höll även vaktmästarna vid tillfället med om att det inte luktade. Hon säger alltså att de ändrat sig på den punkten i polisförhöret.
* Färgen är torr men lite klibbig, säger S som känner på den.
* Helena har ingen färg alls på händerna eller på kläderna. Helena säger till vaktmästarna att ringa polisen. Helena ljuger om att hon går på en annan skola.
* Utanför datasalen visar Helena upp innehållet i sin väska. Vaktmästarna hävdar att de ser en röd
tuschpenna i den. Vaktmästarna tar inte pennan i
beslag. Helena säger att hon inte haft någon röd
tuschpenna. Helena har mött upp med sina kompisar. De träffar vaktmästarna, biträdande rektor och tre andra vuxna som arbetar i skolan. Någon av de vuxna säger återigen att hon ska betala för vandaliseringen. Helena säger återigen att hon tycker de ska ringa polisen.
* Vaktmästarna säger att de senare gick tillbaka till toaletten och genomsökte den igen. Då hittade de en sprayburk i toaletten. Helenas fingeravtryck fanns inte på burken.
Glöd har varit på skolan och tittat genom råglasfönstret. Det går att se konturerna av en person som är inne på toaletten. Man kan ana färger och kanske gissa sig till om det är en tjej eller kille där inne. Men det går inte att säga säkert. Glöd anser, efter att ha varit på platsen, att B måste ha lämnat råglasfönstret ur sikte. Han kommer minst 60 meter bort från fönstret, i en så sned vinkel att han omöjligt kan ha sett genom råglasfönstret hela tiden. Han måste också gå in i skolbyggnaden en kort stund och lämna fönstret helt ur sikte.
Helena berättar i sitt vittnesmål hos polisen att hon sett en person gå ut från toaletten. Men det sägs inget om det under själva rättegången. Alltså ligger den uppgiften inte till grund för domen. Helenas advokat kan inte svara på varför han inte såg till att domstolen fick ta del av den uppgiften. Under rättegången var det oklart vilket klotter Helena var anklagad för. Bilder visades upp på klotter som funnits utanför toaletten och målats med annan slags färg.
GLÖD KOMMENTERAR RÄTTEGÅNGEN
Ett klotter som Helena anklagas för föreställer en mun och en pratbubbla med texten ”sho” som betyder ”vad” på arabiska. Under rättegången brydde sig ingen om att Helena inte kan arabiska och inte känner till ordet ”sho”.
Det är fortfarande mycket klotter på Läroverket. Även efter att Helena slutat gå till skolan. På flera ställen går Helenas och vaktmästarnas historier isär. Vi vet att Helena inte talade sanning när hon sade att hon gick i en annan skola. Vi vet också att vaktmästarna säger att de är säkra på att det var Helena som klottrade, trots att de inte kan ha haft uppsikt över råglasfönstret och toaletten hela tiden.
Domstolen ska hellre fria än fälla. Den ska vara helt säker på att en person har gjort ett brott för att fälla. Hur kan den vara det i Helenas fall? Svaret på den frågan är att det kan den inte. Det finns en möjlighet att en annan person varit inne på toaletten före Helena och gått ut när vaktmästare B hämtade vaktmästare S. Men domstolen fällde i alla fall.