Food - not bombs
Klockan är tio på lördagsförmiddagen. Solen har precis börjat titta fram och det ser ut att bli en skön dag. På Södermalm i Stockholm samlas ett gäng ungdomar. De ska laga mat och bjuda alla som är hungriga.
Utanför dörren till källarlokalen sitter Simon på huk och kämpar med att få upp kodlåset.
– Vi är inte direkt bästa vänner, låset och jag, säger Simon i samma andetag som dörren äntligen går upp. Och låset har ställt till besvär tidigare.
– Vi har missat en enda matutdelning under de år Food not Bombs funnits i Stockholm, berättar Simon då han lyckats ta sig ner i lokalen.
– Det var förra sommaren. De flesta var på Roskildefestivalen, och en tjej hade tagit på sig att ensam fixa ihop maten. Men hon lyckades inte komma in, så det blev bara kaffe och bröd till dem som var hungriga. Med det är ju bättre än ingenting. Varje fredag samlar killarna och tjejerna in överbliven mat som butikerna annars skulle slänga, och lagar på lördagsförmiddagen en måltid som bjuds till dem som kommer förbi utdelningsstället på Medborgarplatsen. De flesta som tittar förbi är hemlösa, men vem som helst är välkommen att ta för sig.
BUTIKER SKÄNKER MAT
Nere i lokalens trånga kök står lådor med råvaror som Simon med hjälp av två av de andra Food not Bombsmedlemmarna Hanna och Jonas hämtat dagen innan.
– Vi har två butiker som vi alltid går till. De har skänkt mat till oss i flera år och känner igen oss när vi dyker upp berättar Hanna. Och bara för att en paprika är lite mjuk innebär det ju inte att man inte kan äta den. Hon fortsätter.
– Vi lagar bara vegetarisk mat. Dels för att vi är emot köttindustrin och det sätt djuren behandlas på, men också för att det är fräschare med frukt och grönsaker som är lite gamla än kött som är det. Dessutom blir själva tillagningen mer hygienisk.
Hanna har varit med i Food not Bombs i ungefär ett och ett halvt år. Hon såg ett flygblad på stan, tyckte det verkade vara en bra grej och bestämde sig för att gå med.
– Jag hade velat engagera mig i något rätt länge, men visste inte riktigt vad jag ville göra. Men det här kändes bra, samtidigt som det är riktigt kul. Vore det inte roligt skulle jag inte hålla på med det. Och man lär känna många nya människor, både bland dem som håller på med det här och bland dem som kommer för att äta. Simon håller med.
– De morgnar man ska upp till jobb eller skola brukar vara helt hemska. Men trots att vi börjar laga maten ganska tidigt på lördagarna är det inga större problem att komma upp ur sängen. Man vet att man har en rolig dag framför sig.
– Vi vill visa världen att det finns ett överflöd av mat trots att många svälter.
Det är en avslappnad stämning i köket. Grönsakerna hackas och på spisen står en jättekastrull med pasta och puttrar. Det är mycket att tänka på vid matlagningen. Det får inte vara för starka kryddor och eftersom många av dem som kommer för att äta har dåliga tänder måste man koka grönsakerna väldigt väl.
INTE BARA MAT
Medan maten lagas lyssnar tjejerna och killarna på musik och pratar politik. För Food not Bombs är så mycket mer än ett gäng ungdomar som vill dela ut mat till behövande.
– Det politiska står helt klart i fokus, säger Simon. Vi går ofta med i demonstrationer och är med vid olika aktioner.
– Vi vill visa världen att det finns ett överflöd av mat trots att många svälter. Att vi sedan uppskattas av dem som får maten ser jag mest som en bonus, även om det förstås är jättekul.
Maten är klar och det börjar bli dags att dra iväg. En cykelvagn med punkterat däck fylls med mat men eftersom det brukar vara trubbel med att få ta ombord vagnen på tunnelbanan väljer man ändå att promenera till Medborgarplatsen.
– Det har hänt att tunnelbaneförarna vägrat köra tåget om vi inte gått av, berättar Hanna. Vi har skrivit till Connex och SL och bett dem göra ett undantag så att vi enklare kan transportera maten, men de har inte svarat.
Väl framme vid utdelningsstället står redan en klunga hungriga och väntar. Många är stammisar som är där och äter varje lördag. Simon, Hanna och de andra hälsas glatt välkomna med kramar och hjärtliga handslag. Många av de hemlösa kommer fram för att berätta vilken otrolig insats ungdomarna gör. De berömmer maten, ber om lite mer salt och passar samtidigt på att få göra det kanske allra viktigaste: Snacka lite med folk som lyssnar och inte dömer dem på förhand. Några pratar om hur det är att vara bostadslös och varför de hamnat där de är, men de flesta tar chansen att få prata lite skit och må bra ett tag. Samtidigt som de äter sig mätta på mat som annars skulle ha hamnat i en container. Efter två timmar är maten slut och det är dags att plocka ihop. Tallrikar, bestick och kaffemuggar samlas ihop för att tas med tillbaka till lokalen och diskas. Hanna berättar en liten historia som inte oväntat har med
ett visst lås att göra.
– När en av medlemmarna skulle tillbaka för att diska hade låset frusit igen och var omöjligt att få upp. Det var vinter och svinkallt ute. Det slutade med att hon fick dra hela lasset hem till sig själv och diska där.