Nils och Tobias är kära
GLÖD träffar Tobias och Nils på ett fik. De sitter på stolarna bredvid varandra och helst vill de ta i varandra hela tiden. Så nykära är de.
Nils: – Första gången jag höll en kille i handen ute bland folk var det ett gäng killar i mellanstadieåldern som stod och ropade dumma saker om oss. Men det var så skönt för det gjorde liksom inget. Det rann av en bara.
Tobias: – Jag har aldrig tänt på en tjej men jag trodde en gång att jag var kär i en av mina tjejkompisar. Men det var jag inte. Det förstod jag efteråt.
TOBIAS OCH NILS blev ihop i somras men de har bara kunnat träffas några gånger än så länge. Det är över hundra mil mellan Göteborg där Tobias, som är 20, bor och Piteå där Nils, som är 18, bor och det är dyrt att resa.
– Nils kunde lika gärna bo i Alperna. Så långt är det, säger Tobias och tittar på Nils och skrattar.
Men det finns fördelar.
– Jag har aldrig någonsin skrivit så långa brev till någon människa förut, säger Nils.
Tobias håller med.
– Man måste lära sig att hushålla med tiden. Jag vill inte bråka när vi ses och blir liksom mer tolerant. Om Nils tycker en viss sak, något dumt, skulle jag kunna brusa upp men så tänker jag: “Är det så viktigt att bli arg?” och så går vi och bakar en chokladkaka eller så i stället. Om vi sågs varje dag kanske vi skulle vara mindre gulliga mot varandra.
Det är svårt att föreställa sig. För det går inte många minuter innan Tobias har lagt handen på Nils knä eller lår eller tagit honom i handen. Eller att Nils har gjort samma sak med Tobias. Och när de väntar på att få sin fika pussas de. En man med en bricka full av smörgåsar och kaffe går förbi och tittar länge åt deras håll, fast det märker varken Nils eller Tobias. Det som händer runt omkring dem bryr sig ingen av dem om.
– Jag blir väldigt fysisk när jag är kär, det skvimpar över på andra så jag blir det mot allt och alla. Och så blir jag lugnare, mer avslappnad. Det säger mina kompisar att jag är, säger Tobias.
– Jag blir också mer kramig när jag är kär, säger Nils
Båda skrattar mycket. De har ganska lika röster, ljusa, glada. Tobias är den som pratar mest. Han förklarar, breder ut sig, lägger sig i det Nils säger. Det gör Nils också, men inte lika ofta. Han är mer eftertänksam, dröjer lite med svaren, eller också är han tystare bara för att Tobias pratar mer.
FLAMSADE INTE SÅ MYCKET
De träffades första gången i somras på en brännbollsturnering på Pride-festivalen i Stockholm. De blir ivriga när de ska berätta.
– När jag kollade på Nils tänkte jag att ja, han ser ju bra ut fast det vet han redan så det är ingen idé att flirta med honom.
– Exakt samma tanke hade jag om Tobias, flikar Nils in.
– Nils var den enda som typ kunde träffa bollen! Han flamsade inte runt lika mycket som alla andra. Han hade en avslappnad stil och var ganska lugn, säger Tobias och kikar på Nils som för att se vad Nils ska tycka.
– Jag såg bara ytliga saker som att han hade en extremt snygg skjorta på sig…
– …och snygga jeans, avbryter Tobias.
Båda skrattar.
– När vi var klara och satt i gräset var jag för blyg för att prata med Nils, men jag tror att jag gav Nils någon komplimang, att han var den enda som kunde slå ordentligt så det blev frivarv eller något sånt. Men jag vet inte om han hörde det riktigt.
– Sedan klickade det väl ordentligt när vi sågs på festen kvällen efter, berättar Tobias. Men halvvägs genom kvällen fick Nils ett ryck och sa att han måste gå. Plötsligt var han borta! Jag tänkte: ”Vart tog han vägen?” och letade igenom hela lokalen. Jag trodde att jag hade blivit ”rådissad”, jag kände mig helt ratad.
Nils förklarar att han var trött och behövde gå hem. De träffades en till gång efter det, i RFSL:s ungdomstält på prideområdet.
– Då tog jag kort på dig i smyg, säger Nils.
Det hände inget mer den gången men båda ville träffas igen. Efter ett tag hittade de varandra på Internet och kort därefter blev de ihop.
– Nils är ganska annorlunda än andra killar jag varit med. Jag har fallit för lite äldre killar men så blev jag kär i Nils som är yngre, kortare och – även om det nästan är medicinskt omöjligt – smalare än jag och det funkar jättebra.
BLIR INTE KÄRA I TJEJER
Båda två har försökt få ihop det med tjejer. Men det har aldrig funkat. Nils blev tillsammans med en tjej mest för att gå mot strömmen. Och göra tvärtemot vad kompisarna trodde, de som redan hade börjat betrakta Nils som bög. Det var en tjejkompis till Nils och enda skillnaden var att de umgicks lite mer än vanligt det sommarlovet de var ihop. Tobias blev ihop med en tjejkompis men det höll bara en helg. Nu är hon Tobias bästa kompis.
– Man kan ju sitta och fantisera hur länge som helst om hur det är att vara nära en kille, men när man väl har fått känna på den känslan inser man att det är något helt annat än att sitta och hålla en tjej i handen. Det känns verkligare, mer självklart, det är som om man smälter ihop. Det är så mycket mer än kött och blod som möts, säger Tobias.
– Det skulle liksom kännas fel om jag inte höll Nils i handen. Det skulle bli en enorm saknadskänsla.
– När man väl har gått över gränsen går det inte att ändra sig. Det finns jättemånga tjejer och killar som lever heteroliv bara för att det är ett sånt stort steg att ta. Man kanske har ett taskigt privatliv om man inte ”kommer ut” men man får fler fördelar rent socialt.
– För mig var det en lättnad men det kändes också jobbigt, säger Nils och river lite med fingrarna i ena polisongen. Han gör så lite då och då, som för att ha något att göra medan han tänker ut ett svar, eller när han inte riktigt förstår frågan.
– Jag kommer ihåg att jag låg där med en fruktansvärd ångest och såg alla schablonbilder av bögar framför mig, discokulor, alla rollerna som kom upp i huvudet … och att jag kommer dö i aids.
Tobias är helt säker på att han inte kommer att bli kär i någon tjej. Nils är mer tveksam. Man ska aldrig säga aldrig, säger han. Men han har svårt att tänka sig att det skulle hända.
LJUGER IBLAND
Varken Nils eller Tobias förstår att människor kan tro att kärleken mellan två av samma kön är annorlunda. Det finns så många vanföreställningar. Och så tycker de att det är synd att det finns killar som har bögskräck.
– Det är så extremt fånigt och korkat, säger Tobias.
– Jag tänker på typ ishockeykillar som hela tiden måste bevisa hur manliga de är. Jag tror att de som spelar över mest på sin manlighet är de som är mest osäkra på att de duger som killar.
– Om någon är väldigt fördomsfull blir jag nästan överdrivet bögig, bara för att det retar mig att han är det.
Båda har ”kommit ut”. Ändå kan det vara svårt att berätta för människor som inte känner dem att de blir kära i killar och inte i tjejer. Tobias kan ibland ljuga om hur det är.
– Om jag typ sitter på bussen och får ett sms och någon pensionär som sitter bredvid frågar: ”Var det flickvännen?” kan jag säga: ”Ja”. Och så nämner jag inte Nils namn och byter ut ”han” mot ”henne”.
– Även om jag insåg att jag var bög redan när jag var 13 tog det lång tid att erkänna det. Jag kom inte ut inför mina föräldrar förrän för två år sedan, i trean på gymnasiet, säger Tobias.
När han väl hade berättat för sin familj bestämde han sig för att stå för att han är bög även på skolan.
– Det var först då jag hade orken att göra det. Men det var jobbigt. Man får ta debatten om homosexualitet hela tiden. Om Jonas Gardell är riksbögen så var jag hela skolans bög, liksom.
– Men jag känner mig stolt över att kunna visa att man kan leva som homosexuell utan att vara typ självmordsbenägen eller aidsdrabbad. Jag tvingade mig själv att vara allmänt öppen och kanske prata om vad jag hade gjort i helgen utan att skämmas över det. Till slut var det inte farligt att göra det, för folk vänjer sig.
JAG MÄRKER OM NÅGON ÄR BÖG
Det har hänt att tjejer har blivit förälskade i Tobias eller Nils.
– Det kan vara smickrande men det är jobbigt att behöva förklara hur det är. Vissa tjejer tar det väldigt personligt. Det är som om man ”dissar” inte bara dem som personer utan hela deras kön liksom, säger Tobias och ser allvarlig ut.
Han kliar sig lite på insidan av handleden, på kanten av tröjärmen, medan han fortsätter berätta.
– Det var en tjej som blev ledsen för att jag inte var kär i henne. Hon var typ den enda på hela skolan som inte hade förstått att jag var bög, så jag fick sätta mig ner med henne och säga att nu är det så att jag träffar killar och det kommer inte att funka mellan dig och mig. Jag sa att jag var ledsen om jag hade gett henne fel signaler, men att det är så jag beter mig mot tjejer rent allmänt. Det var nästan lite synd om henne att hon inte hade förstått.
– Men det värsta är småtjejer som tycker att man är gullig när man håller en kille i handen. De kan komma fram och säga: ”Åh, vad söta ni är!” Sånt är fruktansvärt hemskt. Det fattas bara att man får en banan också…
Nils ler lite och nickar:
– Ja, och när vi var i Göteborg en gång och kom ut hand i hand ur en affär var det en kvinna som stannade upp och sa typ: ”Åh, bra!” och nästan klappade händerna. Det kändes som om hon ville störta fram och krama om oss.
Har det hänt att du eller Tobias blivit kär i killar som ni vet är heterosexuella?
– Man försöker väl undvika att bli kär i någon som är hetero, men det är i och för sig inget man kan kontrollera, säger Nils.
– Ofta söker man sig nog till killar som är på ett visst sätt. Kommer man till något ställe och ska kolla in vilka som är där så är det skillnad på hur en straight kille och en homosexuell kille möter ens blick. Man vet liksom vem som är bög och inte. Det kan vara små grejer, det kan vara kroppshållningen, hur man ser på varandra… omedvetna saker.