Ingen vanlig skola
Basen från bergssprängaren i dansrummet tränger igenom väggarna. Trumslagen ekar från replokalen. Det är lektionstid i Satellitskolan i Malmö.
– Det är mycket bättre än en vanlig skola, säger Kristina. Här blir man sedd, hörd och tagen på allvar.
Att det inte är som vilken skola som helst märks redan när man kliver in genom dörren. Skolan är liten. Ungefär 45 elever går här och bara några små riktiga klassrum syns till. I stället är det replokal, inspelningsstudio för film, klipprum, målarverkstad och dansrum.
Kristina Hjelm och Simon Tadic är båda 15 år och går i nian.
– Efter första dagen här var jag tvungen att fråga mamma om det verkligen var en skola jag hamnat på, skrattar Kristina. Det kändes mer som en fritidsgård. Men ganska snart upptäckte jag att jag uppskattar sättet att undervisa och att jag får ut mycket av det. Jag ser fram emot något varje dag. Överallt på skolan har eleverna satt sina spår. Väggarna har de målat själva på bildlektionerna. De har satt upp ett collage av vykort över en hel vägg och sytt gardinerna under slöjdlektionerna. Det ser verkligen häftigt ut. Eleverna på Satellitskolan arbetar hela tiden med olika projekt och alla ämnen har med dessa att göra. Ofta handlar det om musik, dans, teater och film. De lär sig engelska genom att öva in en Shakespeare-pjäs och i bild och slöjd tillverkar de saker som används i föreställningarna. I NO-ämnena får de till exempel lära sig hur man kopplar ihop olika lampor för att ljussättningen ska bli rätt. Bara matteboken känns igen från andra skolor.
VEM SOM HELST FÅR SÖKA
– Under den här terminen håller vi på med ett projekt som vi ska ha tillsammans medMalmö symfoniorkester på Konserthuset, berättar Simon. Exakt vad vi ska göra är inte helt klart, men vi har skrivit ett grovmanus. Vi gör allting själva, från att sy kostymer till att skriva låtar och sätta upp små teaterstycken och dansnummer. Vi ska ha flera föreställningar, både för betalande och för andra skolor.
Vem som helst får söka till Satellitskolan, bara man har det rätta intresset. Eleverna som vill börja blir intervjuade och sedan bestäms det om de ska få börja. Det
görs inga sångprov eller liknande.
– Jag blev verkligen jätteglad då jag kom in, säger Kristina. Jag älskar musik, och det var tack vare det som jag fick börja. Men nu har jag kommit fram till att det är drama jag vill syssla med. Det är ännu roligare.
Många nationaliteter och stilar blandas på skolan. Eleverna kommer bra överens trots att de är väldigt olika varandra.
– När man är så få som vi, är det lätt att lära känna varandra, berättar Simon. Någon mobbning förekommer inte. Det skulle bli helt hemskt eftersom vi arbetar så mycket i grupp. I stället låter man bli dem som man kanske inte gillar.
– Vi har en stor samling varje fredag innan vi går hem, fyller Kristina i. Då ses alla och diskuterar veckan som gått. Har det varit några problem blir de lösta.
– Här blir man dessutom hela tiden sedd, hörd och tagen på allvar fortsätter Kristina. Man mår bättre när man känner att man finns. Det är den största skillnaden mot andra skolor jag gått på.
Rolf, som är lärare i svenska och SO på skolan, håller med.
– Det var en tjej som började hos oss i nian som inte hade några betyg alls, underkänt i det mesta. Men hon hade en fantastisk sångröst. Och när den sidan av henne uppmärksammades kände hon sig sedd och motiverad att satsa på det övriga i skolan. När hon slutade hade hon tillräckliga betyg för gymnasiet. Och sist jag hörde av henne fungerade allt jättebra.
LÄRARNA NÄSTAN SOM KOMPISAR
Trots att det är en speciell skola, märks det ganska snart att eleverna är som vilka andra elever som helst. Det surfas på Internet fast lektionen börjat, det småkivas och skriks vid skåpen och det är mycket roligare att småprata med bänkgrannen än att lära sig hur man räknar ut arean av en triangel. Just i dag är det lite extra nervöst, det är sista dagen för niorna att välja inriktning till gymnasiet. Det bläddras i kataloger och klias i huvuden. Vad är egentligen ett individuellt val? Kristina har bestämt sig för att söka estetiska programmet med inriktning på drama.
Simon söker samma program men med musik som huvudämne. Men han tycker att det ska bli lite konstigt att börja gymnasiet.
– Jag ska självklart gå, men jag är inte säker på att jag vill. Då blir det stora klasser igen, och man kommer nog inte komma lärarna lika nära. Här är de nästan som kompisar, och finns alltid till hands.
Kristina ser lite annorlunda på saken.
– Jag tror vi är väl förberedda. Vi är vana att arbeta självständigt och göra mycket efter skoltid. Vi arbetar ju väldigt intensivt här. Det går åt många extratimmar för att få projekten färdiga. Men det går bra eftersom det är så kul.
– När man är så få som vi, är det lätt att lära känna varandra, berättar Simon. Någon mobbning förekommer inte. Det skulle bli helt hemskt eftersom vi arbetar så mycket i grupp.
Vill du veta mer om Satellitskolan, eller se bilder på alla elever?
Kolla in skolans hemsida, www2.skolor.pedc.se/satelliten