My kämpar mot svartsjukan
– Egentligen har vi det jättebra. Det är bara svartsjukan som är jobbig, säger My, 17 år.
Hon och Henke har varit ihop i över ett år. De har tjafsat massor av gånger. Oftast handlar det om att My blir svartsjuk och nojig. Rädd att han ska lämna henne.
- Jag skulle aldrig göra nåt som fick honom att undra. Men Henke tänker inte på sånt. Säger han att han ska någonstans och sen ändrar sig och gör något annat, då säger han inte till.
Sånt kan vara jobbigt, tycker My, att inte känna kontroll, inte veta vad han gör.
– Jag har blivit sviken förut, av killar som inte varit schyssta. Det gör att nu, om jag inte har kontroll, då blir det jättejobbigt.
Henke har fyllt arton, det har inte My. Han går oftare ut och festar och My träffar hellre sina tjejkompisar och bara hänger hemma hos någon.
– Han brukar gå ut med ett grabbgäng och man vet ju ungefär hur folk är när de går ut och festar.
De bor i samma område men kommer från olika gäng. My har inte umgåtts så mycket med dem som han går ut med.
– Ibland vet jag inte vad de tycker om mig. Så när de är ute kan jag bli nojig för att de ska peppa honom till att träffa någon annan.
Det är det som gör My rädd, tanken att han skulle vilja vara ihop med någon annan. Hon blir mest orolig för att han ska haka på om någon tjej flirtar med honom.
– Jag tror inte att han skulle börja. Och egentligen tror jag inte att han skulle göra nåt, men ändå. Det är särskilt vissa tjejer jag oroar mig för. Såna som jag vet gillar honom eller som det har varit något med förut.
Vad är det då som gör att man blir så svartsjuk? Visst handlar det om att lita på den andra personen. Men My vet att det också handlar om hennes egen osäkerhet.
– När jag blir svartsjuk blir jag ju automatiskt orolig att han ska hitta någon bättre. Som om man plötsligt vet att alla andra är bättre och snyggare, och att man själv inte har nåt att komma med. Så det hänger ihop med ens självförtroende.
– Särskilt i början, fortsätter hon, innan man lär känna varandra. Man är nojig för att inte duga, och man försöker vara så himla bra hela tiden. Fast jag tror att han också kände så. Han var lite skrytig i början, det var säkert också för att han var osäker och ville visa sig cool. Men efter ett tag slappnar man av.
– Nu bor han själv och jag är där nästan hela tiden. Så nu kan det nästan vara skönt om vi inte hörs på en hel dag.
”VILL HAN INTE HA MIG?”
Det händer att My exploderar, men bara om något verkligen hänt. Annars känns svartsjukan mest som en gnagande tanke.
– Som när han inte ringer, det är en sån grej som jag kan bli störd på. När jag har gått och längtat, och så ringer han inte. Då bygger jag upp helt osannolika grejer som kan ha hänt. Tänk om han gör det och det. Då blir jag oftast ledsen. Och börjar tänka ”vadå, vill han inte ha mig?” Fem minuter senare kommer jag på mig själv och tänker ”vad håller jag på med, det är klart att det inte hänt”. Men det är svårt att stoppa tankarna när de väl sätter igång.
My och Henke har snackat om det här många gånger. Och det känns som om de förstår varandra. Men ibland tar det emot att visa att man blir orolig eller misstänksam.
– Jag brukar inte visa att jag blir sur på en gång, säger My. Först tänker jag efter vad jag ska göra, hur jag ska lägga upp det. Jag vill inte bara slänga ur mig nåt precis när jag blivit arg eller ledsen, det blir bara fel. Då kanske man startar ett bråk helt i onödan.
Ett bra sätt att lugna ner sig är att diskutera med sig själv, tänka efter varför man blir svartsjuk. My brukar försöka tänka åt alla håll, ”varför gjorde han så?”, ”men jag vet ju att han älskar mig”. Och sen vänta med att säga något till dagen därpå.
Fast ibland hinner hon inte kontrollera sig. Som en gång när Henke varit ute med sina kompisar. Han hade inte ringt på hela kvällen och när han kom hem pratade han om bartendern som var så snygg.
– Då bara skrek jag, jag blev helt tokig! säger My. Jag skulle ju aldrig göra så eller säga så. Jag anstränger mig för att vara pålitlig och ringa, för jag vill att andra ska vara så mot mig. Han kunde väl fan ha lånat någons mobil, tänkte jag.
En gång har det hänt att Henke själv känt på sig att han inte direkt gått över gränsen, men varit nära. Han kom hem och berättade att han dansat rätt mycket med en tjej. Han kände sig hemsk, fick värsta skuldkänslorna.
– Även om det var jobbigt att höra så är det skönt att veta att vi ser på det på samma sätt. Han visste också att det inte var helt okej, och ångrade sig. Vi har nog samma åsikter om var gränsen går. Om jag säger ”jag tyckte det var jobbigt när du gjorde så” och han inte förstår, då vänder jag på det ”tänk om jag hade gjort likadant, hade inte du blivit sur då”? Då erkänner han såklart att han skulle det.
HAN SÄGER ALLTID RÄTT SAKER
Det är det som gör att det funkar. Att de tar sig igenom de jobbiga grälen. Henke lyssnar på Mys oro, förklarar och lugnar. Verkar säga och göra precis rätt saker så att hon känner sig trygg igen.
– Det är ju det som är viktigt. Att man förstår att det var ett missförstånd. Att han visar att han älskar mig.
Hon berättar att de pratade om allt i början när de blev tillsammans. Det var okej att bli svartsjuk och visa det, att bli sur och visa känslor. Det gjorde att de lärde känna varandra väldigt bra.
Något som också är viktigt när det krisar är kompisar. Om det har hänt något med
Henke, eller om My håller på att spinna loss i tankarna, då ringer hon en kompis och berättar allt.
– Jag ringer och skriker ”jag står inte ut!”, sen spyr jag ur mig allt, inte för att få råd utan mest för att få det ur mig. Om man går och håller det inom sig blir det värre. Tankarna får fäste och rusar iväg.
– De av mina vänner som själva har killar är lugnare och mer stadiga. Mina singelvänner kan vara mer hetsiga. Har det hänt nåt kan det hända att de tycker att jag ska strunta i honom.
Det är svårt att släppa något som man blivit sur över, men My säger att hon egentligen inte är långsint. Om hon fått en förklaring, och förlåtit, då är det lugnt. Men det finns saker som hon inte glömmer.
– Sådant han har sagt om andra tjejer finns kvar i mitt huvud! Om man har hört det
en gång och hon kommer på tal igen, då dyker den där tanken upp direkt.
– Fast han är likadan. Han hakar upp sig på de enda två som jag nånsin sagt att jag tycker är fina, Seth i OC och Orlando Bloom. Det har han tjatat om hur mycket som helst … Det är dubbelt, för samtidigt som jag hatar känslan, så älskar jag när han blir lite svartsjuk tillbaka. När jag är ute med kompisar, och han ringer och låter lite sådär undrande, och säger att han längtar efter mig. Det är härligt, man känner sig åtrådd! Som att han verkligen bryr sig om mig.
Så blev vi tillsammans
– Jag såg honom på en fest och tänkte bara ”Honom ska jag ha!”. Han kom och satte sig bredvid mig och jag sa väl hej eller nåt, han sa tvärt ”hej” och vände sig bort. Jag kände mig hur dissad som helst! Sen fixade han så vi hamnade på samma nyårsfest. Vi satt uppe och pratade hela natten, om allt. Jag tänkte ”wow, vad är det här för kille!”. Helt annorlunda än dem jag träffat förut. Han var lugn, och lyssnade verkligen på vad jag sa. Jag trodde inte såna killar fanns. Nu har vi varit ihop i 1 år och 3 månader.
Stalingrad Cowgirls - Somewhere High