Hela världen kommer till vår by
Martin och Inez är kusiner och har känt varandra sedan de var små. GLÖD träffade dem i den lilla byn Igrane i Kroatien. På sommaren är byn full av turisterfrån världens alla hörn. På vintern är de flesta av husen tomma och livet står alldeles stilla.
Inez slår ut med armarna och skrattar.
– Hela världen kommer hit och turistar. Det är fantastiskt. I dag var det en familj från Kina som handlade i bageriet.
Hennes kusin Martin ler och undrar:
– Hur hittar alla hit? Till den här lilla byn!
Det är sensommar när GLÖD träffar Inez och Martin. Musiken dånar fortfarande ur högtalarna från alla de små glassbarerna och turistrestaurangerna. Turisterna rör sig långsamt upp och ner ur havet. Inez jobbar i byns bageri på dagarna och i mammas och styvpappans restaurang på kvällarna. I vinter ska hon fortsätta att utbilda sig till frisör. På vintern bor Martin i en by sex mil söderut som heter Komin. Nu jobbar han på parkeringsplatsen vid stranden och på restaurangen på kvällarna. I höst ska han fortsätta att plugga på hotell- och restaurangskola. Mest drömmer han om att starta ett eget band.
– Vi träffade några från Nya Zeeland igår och festade med dem på kvällen, berättar Martin.
– Men ååh, säger Inez och ser plötsligt upprörd ut. Det är så roligt och levande nu men sedan på hösten åker alla hem och det blir bara vi kvar. Det är deprimerande. Man känner sig tom och ensam.
Romantisk sommar
Hon berättar om att hon träffade en kille från Frankrike för två år sedan på hotellets disco.
– Han var så intressant och ovanlig. Det var kärlek och vänskap i tre veckor. Vi fick smyga eftersom alla känner mig här och jag får absolut inte träffa någon kille. Jag är för ung.
Hon ler vid minnet av när hon trots förbudet hade bestämt sig för att åtminstone kyssa honom.
– En kväll gick vi dit bort, säger hon och pekar mot en liten vik dold bakom några höga stenar. Efter en kvart kom min mammas kusin som var ute och gick. Vi sprang fnittrande upp i skogen och gömde oss. Sen klättrade vi upp på klipporna där borta, säger hon och pekar mot en liten ö man kan simma till.
– Då kom en annan släkting som var ute för att lägga nät!
– När killen åkte hem till Frankrike blev allt som vanligt för mig igen. Jag längtar så mycket. Samtidigt är jag nyfiken på nya turister som kommer. Både tjejer och killar.
Hon och killen hade mejlkontakt ett halvår men sedan rann det ut i sanden. Martin har haft en tjej i ett år. Just nu är det slut. Men han hoppas att det ska bli bra när han kommer hem igen efter sommaren.
– Jag älskar henne, säger han och de bruna ögonen ser alldeles varma ut.
Martin tycker om att bo i en liten by där alla känner varandra. Det är tryggt och alla vet hur man är. Inez håller inte riktigt med. Hon tycker att det är svårt att vara den man är i en liten by. Hon berättar om en kompis som strulade med två killar förra sommaren. Hon blev utfryst och blev kallad fula saker både av vuxna och unga och flyttade till en större stad.
– Men jag vill alltid leva vid havet säger Inez. På natten har jag fönstret öppet så att jag kan höra vattnet.
– Jag tror att man kan tänka större när man har ett stort hav framför sig hela tiden säger Martin.
Minns kriget
Till Igrane kommer många från hela det område som var Jugoslavien före kriget. Ibland känner de av att det blir spänt.
– I dag kom det en serbisk bil till parkeringen, säger Martin. Vi har växt upp med konflikter och min reaktion var att jag blev arg och inte skulle låta dem parkera. Men när jag såg de svettiga barnen och alla badgrejer i baksätet tänkte jag att de vill ju bara bada.
Inez och Martin var små när kriget bröt ut. Men de minns paniken hos de vuxna. De hörde och såg flygplan och tanks där de bodde. I Igrane kan man se spår av kriget, som tog slut 1995. Många av de gamla husen är märkta av skotthål. Martin ser ut över vattnet. Han pratar tystare nu:
– Kriget fanns överallt. En gång var jag ute med min pappa när vi såg en man bli skjuten mitt på gatan. Min kusin dog när han var 20 år.
Inez skruvar på sig och säger att det känns viktigt att berätta om hur de hade det under kriget, även om det mest är ett virrvarr av känslor och minnen av arga och livrädda vuxna. När det blev för farligt i Igrane flyttade de till Komin. Inez var 6 år då.
– Där bodde alla familjer på undervåningarna i husen, för det var säkrast när husen bombades. Vi barn lekte och tyckte om att bo trångt. Jag vet att jag tänkte att inget kan hända oss. Som om jag kunde se in i framtiden.
Men Inez byter samtalsämne.
– Jag känner mig fri nu och tänker på att jag är ung och vill göra saker som gör mig glad, säger Inez.
Och snart är det vinter. Då åker turisterna hem och alla turistrestauranger och glasskiosker slår igen. Bara en enda restaurang håller öppet.
– Alla vi som känner varandra brukar hänga där. Det är inte som på sommaren.
Men det är mysigt på ett annat sätt. Inez ler och berättar att hon träffat en kille i det större samhället två mil bort.
– Han heter Ivan och är 19 år. Han är metal och sååå cool. Jag älskar hans läppar, hans hår, ja allt.
TEXT ULRICA ZWENGER
MARTIN VLAKOVIC, 16 ÅR
Ska bli: Flygplanstekniker, hotelldirektör men helst rockstjärna.
Intressen: Lyssna på rock från 70–80-talet, tävlingscykling.
Vill resa till: Los Angeles i USA, Australien, Nya Zeeland.
Framtiden: Vill ha familj, bo i Kroatien nära havet. Ha ett rockband.
Bästa musikgrupp: Country Creeds.
INEZ DUGANDVIC, 16 ÅR
Ska bli: Hårfrisörska. Och lyckligare!
Intressen: Lyssna på punk och metal. Vara en urban själ.
Vill resa till: Italien, Grekland, Sydamerika och andra historiska platser.
Framtiden: Vill vara lyckligt gift, ha två barn och en egen hårsalong.
Bästa musikgrupp: Guns n’ Roses, Toy Dolls.