Hur har det gått för Reza?
Reza har i flera år kämpat för en enda sak: att få stanna i Sverige. Vi mötte honom i förrförra numret av GLÖD. Där berättade han om förlusten av sin mamma, skolan och kampen för uppehållstillstånd. Sedan dess har Reza slutat skolan och ingenting är sig likt längre. Nu har vännerna, studierna och fritiden försvunnit.
”Att andra skulle göra sig besväret att hjälpa mig var något ädelt. De har fått mig att hoppas, att kämpa.”
I våras tog Reza studenten. Något som brukar förändra de flestas liv. Många börjar jobba, andra lämnar stan för att studera och resten, ja, de gör precis vad de vill. Men för Reza var möjligheterna inte stora.
– Just den dagen visste jag inte om jag skulle vara glad eller ledsen. Det är ju något man bara upplever en enda gång, något man ska vara stolt över. Men jag tänkte mest ”vad ska jag göra nu”? Skolan var ju mitt enda nöje. Enda chansen att komma ut, träffa vänner och göra något nyttigt med mitt liv. Skolan var min trygghet och med studenten försvann den, berättar Reza medan han drar fram den svarta mössan ur fickan.
Den mössan han fick av sin mamma innan hon utvisades.
– Jag har ju alltid mössan på mig så när jag är utan den en stund blir jag lätt kall, förklarar han. Och det syns. Öronen har fått en lite ljusröd färg och ser ut att riktigt längta efter den där välkända mössan. Han drar den över huvudet men blir plötsligt tyst.
– Jag tänker på hur tiden går, men ändå inte, säger han fundersamt medan han tänker tillbaka på studenten. För nu, flera månader efter den stora dagen, sitter Reza fortfarande kvar i det lilla rummet i Göteborg.
Han får inte längre studera och något jobb har han heller inte hittat. Medan andra människor förverkligar sina drömmar gör Reza allt för att orka med dagen.
ALLA VILL HJÄLPA
Trots att mer fritid bidrar till mer ensamhet gör Reza allt för att fylla dagen. Till hjälp har han GLÖDs läsare. De personer som har läst om honom och tagit kontakt. Det är allt från människor som bara vill prata till de som fått en idé om hur de kan hjälpa honom. Klasskompisar, vänner och helt okända började ägna sina liv åt att hjälpa Reza. De ringde till tidningar som DN och Aftonbladet, de skapade namnlistor och försökte få tag på advokater. Allt för att hjälpa till. Trots att hans chanser att få stanna i Sverige inte har ökat är han otroligt tacksam.
– Jag har alltid haft någon vid min sida men att andra, främlingar, skulle göra sig besväret att hjälpa mig, det var något ädelt. De har fått mig att hoppas, att kämpa, berättar han.
Att kämpa var precis vad han gjorde ett tag. Han försökte hänga med i politikernas diskussioner kring asyl och uppehållstillstånd och mitt i allt vimmel hände något bra. De började prata om amnesti.
– Gissa om jag blev lycklig! Jag kunde se mina föräldrars ansikten framför mig. Jag kunde se den dagen vi ringde till dem och berättade att jag fått uppehållstillstånd. Jag kunde se mig själv studera, ta körkort och åka på semester. Jag kunde se mig själv trygg.
Reza blundar och stannar i just det ögonblicket. På några sekunder blir tanken verklighet och Reza skrattar till. Ögonen blir som smala strimmor och vad som nu rör sig i hans huvud verkar inte ha några gränser. Men det har hans verklighet. När han själv kommer på det blir ögonen stora och allvarliga igen.
KÄMPADE FÖRGÄVES
Reza börjar tänka på sommaren som varit. På hur alla berättar om att den förändrat deras liv. De flesta av Rezas vänner har flyttat för att plugga i andra städer, åkt utomlands eller ryckt in i lumpen. Saker som Reza vet att han aldrig kommer att få göra medan han bor i Sverige.
– För inte så länge sedan var jag hos Röda Korset för att be om hjälp. Jag trodde att jag skulle få höra det gamla vanliga, en massa tomma ord och löften. Men den här gången sa de något helt annat. Enligt dem och deras erfarenheter kommer jag förmodligen aldrig att få något uppehållstillstånd.
För enligt lagen är Rezas hemland Iran ett säkert land och de som kommer därifrån behöver inget skydd.
– Så efter åtta år får jag höra att större delen av mitt liv har varit bortkastat. Att det helvete jag levt i och allt jag kämpat för inte har gjort någon skillnad.
Den ledsamhet och tomhet som hela tiden funnits i Reza kommer upp på nytt.
Han rättar till mössan på huvudet och låter den ligga lite snett över pannan. Mössan påminner honom om att det snart gått ett år sedan han sist såg sin mamma och åtta år sedan han såg sin pappa.
– Människor vaknar, går till jobbet eller till skolan och de har sin fritid. Däremellan går livet både upp och ner. De har sina dåliga dagar och de har sina bra. Jag vet inte hur sådant känns. För mig går det varken upp eller ner, framåt eller bakåt. Det går bara nedåt och jag sjunker.
OM REZA
Reza är 19 år gammal och kom till Sverige när han var elva. Hela sin tonårstid har han bott här med sin mamma och sina bröder. Här har han gått både grundskola och gymnasium, där han läste natur. Hans framtidsdröm är att bli läkare.
I dag har det gått åtta år sedan han såg sin pappa sist och Reza har sedan inte haft någon kontakt med honom. Han fick stanna kvar i deras hemland, Iran, då han är väldigt sjuk.
Just nu bor Reza hos sin bror i Göteborg. Alla hans syskon, tre bröder och en syster, bor i Sverige och försöker ställa upp för honom så mycket de kan. Rezas mamma, som är gammal, blev utvisad för snart ett år sedan. Hon blev lovad att Reza skulle få stanna om hon åkte tillbaka. Löftet bröts och nu är Reza mer ensam än någonsin.
SÅ HÄR KAN DU HJÄLPA REZA OCH ANDRA I HANS SITUATION
• Bli flyktingfadder! För 200 kronor i månaden hjälper du swera (svensk flyktinghjälp) i deras projekt för asylsökande och flyktingar. Vilket flyktingprojekt du vill skänka pengarna till väljer du själv. Mer information på www.swera.se.
• Du kan även ingå i sweras frivilliggrupper. Med det menas att du i grupp får besöka asylsökande och andra som saknar uppehållstillstånd. Ålder och utbildning spelar ingen roll här, bara du vet att du har tid och verkligen vill hjälpa.
• De flesta organisationer för flyktingar behöver bidrag, och det kan du hjälpa till med. Du behöver inte betala stora summor eller ge pengar varje månad. Små bidrag då och då är till stor hjälp.
• Det är inte lätt att komma någon vart med namnlistor eller samtal till politiker och tidningar. Men det finns de som har lyckats! Att uppmana andra till att agera kan bara göra saken bättre.
• Har du vänner eller bekanta som du vet lever som flyktingar? Då kan du kontaka olika organisationer (till exempel www.swera.se, www.ingenillegal.org) för flyktingar eller besöka deras webbplats. Där finns råd om hur du på bästa sätt kan hjälpa och vara ett stöd.
• Pengar är inte allt. Det räcker långt att vara en bra medmänniska. Vågar vi höja rösten och tillsammans minska fördomar mot flyktingar och invandrare har vi kommit en bit på vägen.
• Nästa år är det val! Politiska partier som vill ge Reza och andra gömda flyktingar rätt att stanna i Sverige: vänsterpartiet, folkparitet, miljöpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna.