På lajv och död
En två meter lång orch svingar sitt svärd mot Rebecca Forsmark, 16. Hon spänner sin pilbåge och siktar mot hans hjärta. GLÖD har varit på lajv med ett gäng alver.
08.00
I alvernas läger sover alla utom Erik Lidman, 17, och Rebecca. Ett par spetsiga öron i latex kikar fram ur Rebeccas linblonda hår och en mörkgrön mantel vilar över hennes axlar.
– Brrr, det är inte så varmt än, säger hon och kliver omkring bland ryggsäckar, vattenbuteljer och matpåsar som ligger huller om buller på marken.
I dag är den tredje och näst sista dagen på fantasylajvet Skogen och ondskans anlete. Tvåhundra personer, mest ungdomar, lever sig in i olika roller som skogsvarelser, svartblod eller människor i en skog strax utanför Västerås.
– Det här är ett ganska litet lajv, berättar Rebecca. På de stora är vi typ tvåtusen.
Rebecca var på sitt första lajv för fyra år sedan. Hon hade råkat surfa in på en hemsida om lajv och en helt ny värld öppnade sig.
– Jag blev förvånad att det fanns så många som lajvar! Och eftersom jag är en sån som vill testa allt så åkte jag iväg på ett lajv helt själv.
– Det första lajvet var rätt nervöst, minns Erik. Men det första som hände var att någon frågade om jag ville äta med dem. Man känner en stor gemenskap här.
9.00
Resten av alverna i lägret vaknar. Det är frukostdags.– Vårt läger är off-lajv, berättar Erik. Då kan man äta vanlig mat, bo i vanliga tält och ta en paus från sin roll. Men ofta bor man in-lajv och då måste man spela sin roll hela tiden.
– Då äter man bara mat som funkar i lajvet. Om det är ett medeltidslajv tar vi med oss mörkt bröd som vi bakat själva, äter torkat kött och sånt, förklarar Rebecca.
10.15
Alverna börjar förbereda sig för lajvet. De ritar snirkliga tatueringar på varandras kroppar. Rebecca får sitt hår tvättat av alven Gustav.
– En tredjedel av lajvandet går ut på förberedelser, säger Erik. Det är nästan lika roligt som lajvet.
Hur känns det att leva sig in i en roll egentligen?
– Speciellt. Det tar ett tag att komma in i det, men det är riktigt kul. Man har ju planerat rollen i förväg: vilken personlighet den ska ha, vad den tycker om, vad den inte tycker om. Den kanske tycker att knytt är söta eller är rädd för strider.
– Inspiration hittar man överallt, säger Rebecca. Man kanske läser nåt i en bok och tänker ”den där egenskapen skulle jag vilja spela på”. I det här lajvet spelar jag en alv som är på en treårings nivå mentalt!
– Men det är krävande också. Man måste tänka på vad karaktären skulle vilja göra, inte vad man själv vill göra, menar Erik.
13.50
Två skogsalver kommer förbi lägret och meddelar att mycket har hänt inne på lajvet. Man bestämmer sig för att ses in-lajv, på Lönnkrogen, för att utbyta information. Rebecca, eller Lómiel som hon heter nu när hon är in-lajv, skuttar barfota genom skogen med två alver i släptåg. I Lönnkrogen sitter ett gäng gröna, fnissiga skogsknytt och äter. – Låt bli att tugga på skålarna! skriker värden till en av knytten som inte blivit mätt av sina pannkakor.
Lönnkrogen är en plats där man kan äta en bit mat utan att riskera att bli dödad eller skadad. Här måste svartblod, människor och skogsvarelser hålla sams. Rebecca beställer en blåbärspaj på alviska. När värden kommer ut med pannkakor i stället blir hon rasande.
– Fajca! svär hon på alviska och sätter sig på en sten och surar.
16.30
Skogsalverna syns inte till så Rebecca och Erik söker upp dem vid deras lägereld.
– Orcherna är rädda för häxmästaren, berättar en av skogsalverna. Om vi lyckas
döda honom kommer det att bli slitningar mellan orcherna och de kommer att förgöra varandra.
– Vi dräper häxmästaren ikväll, säger Erik lågmält men bestämt.
17.00
Alverna går off-lajv och diskuterar olika strategier för att döda häxmästaren.
Händer det att ni blir rädda eller ledsna på riktigt när ni lajvar?
– Nja, ofta vet man ju vem personerna bakom rollerna är, nästan alla är ju kompisar off-lajv, säger Erik.
– Jag har blivit rädd! På mitt första lajv mötte jag en drow mitt i natten, en slags
demon som bor under jorden. Drowerna är väldigt duktiga på att spela och jag har så livlig fantasi, så jag blev verkligen överväldigad av spelet, berättar Rebecca.
– Men om vi ser att någon blir ledsen eller gör sig illa på riktigt så bryter vi rollspelet på en gång, säger Erik.
– Något som är lustigt är att när jag spelar en roll blir jag aldrig rädd fastän vi är ute i skogen mitt i natten, säger Rebecca. Hade det varit off-lajv skulle jag ju vara livrädd!
18.40
Tunga regnmoln drar in över skogen. Ett ljusblått bergsknytt skyndar förbi och meddelar att en alv blivit dödad.– Vi kommer in så fort det slutat regna, säger Erik.
Erik, Rebecca och de andra alverna ligger kvar i en hög, käkar choklad och skrattar medan regndropparna studsar mot tälttaket.
– Lajv är avkoppling till hundra procent, säger Rebecca. Man slipper mobiltelefoner och klockor. Vi sover när vi är trötta och äter när vi är hungriga. Det gör mig extremt lycklig!
– Plötsligt förstår man vilket stressigt samhälle vi lever i. Även när man är på semester så ska man kolla på klockan, passa någon buss och göra en massa grejer. På lajv varvar man verkligen ned.
19.20
Molnen skingras och det är tid för strid! Alverna ska söka upp översteprästinnan för att få klarhet i alvmordet. De hoppar över bäckar, kliver över ormbunkar och balanserar på förmultnande plank. Fågelkvitter, surrande insekter och kvistar som bryts är det enda som hörs. Tills plötsligt:
– Stig på! Här är alla varelser välkomna, bara de har pengar, ropar en storvuxen man från en servering.
Alverna har kommit till människobyn. Här finns paviljonger och hyddor uppbyggda.
Två killar i rustning övar svärdskonst vid ett av tälten. Alverna söker upp översteprästinnan som sitter på en fårfäll i sin paviljong, rökande på en vattenpipa. Men prästinnan vill inte samarbeta.
– Jag talar inte med honom där, säger on och pekar på Erik. Ta bort honom!
20.30
Efter misslyckandet med översteprästinnan får alverna tillbaka mot lägret för att äta middag. Solen sjunker långsamt och färgar skogen varmt gulgrön.Vilka är de vanligaste fördomarna ni stöter på?
– Att lajv är allmänt konstigt och jättenördigt, säger Rebecca.
– Lajv är inte nördigare än nåt annat, som fotboll! Folk tror att man bara är ute i skogen och slåss, men min roll är en stridare och jag har nästan aldrig slagits, säger Erik. Många tror att vi är skogsmullar också och … det är vi ju, haha!
– Jag orkar inte alltid berätta att jag lajvar, för folk kollar oft a snett på en då. Men sen när man börjar berätta mer så tycker de flesta att det låter coolt, säger Rebecca.
Middagen avbryts plötsligt när alverna får höra att häxmästaren har dött. Alla är snabbt på fötter för att gå mot Lönnkrogen och ta reda på vad som hänt.
21.40
På väg mot Lönnkrogen märker alverna att allt inte står rätt till. I skogen skymtar svartblod bland träden. Plötsligt flämtar Rebecca till. I skogsbrynet syns konturerna av tio stora, svarta gestalter.
– Orcher, säger hon.
Alverna är lurade i en fälla.
22.00
Orchernas ansikten är vanställda. Krokiga, långa näsor, huggtänder och gula kattögon. De höjer sina vapen och skriker på svartiska. Erik gör sig redo för att gå fram och tala med dem. Rebecca spänner sin båge.
Utan förvarning går orcherna till attack. Rebecca hoppar upp på en sten och skjuter iväg pilar som dödar två orcher. När hon ska döda en tredje kommer hon för nära. Hennes pil träff ar orchen rakt i hjärtat, men när han faller framåtstupa träffar hans svärd Rebecca. Hon skriker till, segnar ihop på marken och dör. Under tiden har Erik och Gustav tagit sig fram till häxmästaren. De tvingar honom ned på knä och dödar honom genom att dra ett svärd över hans hals.
22.40
Gustav bär Rebecca till lägret på sina armar.
– Jävla skit, det är alltid jag som ska dö! Nu måste jag hålla mig off-lajv i tolv timmar innan jag lever igen, gormar Rebecca.
Erik och de andra alverna ger sig tillbaka ut i skogen. Resten av natten försöker de hålla svartbloden ifrån sig och klarar sig utan fler förluster.
03.00
– Jag är jäkligt nöjd, ler Erik när han kommer tillbaka till lägret. Vi lyckades döda häxmästaren och skrämma iväg massor av svartblod. I morgon är den sista och roligaste dagen. Det är då lajvet avgörs.
Vad skulle ni vilja säga till dem som är nyfikna på att lajva?
– Lajv är den bästa hobby som finns. Det är ultimat, säger Rebecca.
– Våga testa! Ingen kommer att ångra en lajvupplevelse.
Vad är lajv?
- Lajv är ett levande rollspel där deltagarna spelar olika karaktärer. Som improvisationsteater fast utan publik.
- Det finns olika sorters lajv i olika miljöer, till exempel fantasy, nutid, science fiction, vampyr och medeltid.
- Vill du hitta en lajvförening nära dig? Gå in på sverok.se.
Det här har Erik och Rebecca lärt sig sedan de började lajva:
- * Respektera naturen.
- * Spela teater.
- * Förhandla, kompromissa och lösa konflikter.
- * Svärdskonst.
- * Hantverk.
- * Pilbågsskytte.
- * Alviska.
- * Matlagning.
- * Sy och laga kläder.
- * Hålla koll på ekonomin.