Novell: Det var i oktober vi träffades
Detta är historien om Honom och mig. Den människa som betyder allt. (Tror han och jag tänker låta honom göra det.)
OBS! Läs inte det som står inom parantes! Det är mina tankar som ingen skall veta om, förutom de som vill se den grymma sanningen. Vågar du, kära läsare?
Min coola kompis Annika hade en spelkväll och Han skulle komma. Vi hade träffats på årets första pianolektion och dagen efter visste hela första ring: Mia var kär. Jag förnekade det inte, det vore onödigt, alla vet allt ändå … Ok då, jag kunde inte hålla tyst. Min mun var formad att skrika ut det. Han var ganska lång, mycket längre än mina en och femtioTRE cm. Han hade blont hår. (Att jag föll för honom så snabbt egentligen, jag skulle ju föreställa tjejen som gillade mörkhåriga spanjorer. De springer runt hela tiden ju och säger: chica och muy bonito. De är som magneter och jag är som en annan magnet som dras till dem, det bara blir så. Och sedan deras vältränade magar … Åh.) Och var helt underbar. Precis min typ av kille, han hade blåa ögon med en liten nyans av grönt. Jag kunde inte se ett enda fel på denna varelse från Ovan. Men, det kunde jag ju självklart inte säga. Jag bet ihop och flörtade på som en galning istället. Med båda fötter, händer och mina små söta ord som gör att man smälter. (Till och med Annika. Hon har blivit bisexuell. P g a mig. Eller var det efter Shakiravideon med lera för något år sedan?)
Han satt i en fåtölj, jag satt i den andra. Kvällen blev lång, vid tvåtiden tog vi en promenad. Jag kunde nästan inte stå på grund av den förfärliga ”flickvärken” jag hade just denna dag. När jag skrattade kunde jag inte stå rakt och när jag gick var det som att gå på jordens vassaste glas. Men, tro sjutton att jag gick. Aldrig ville jag att kvällen skulle ta slut. Det här var ju vår kväll. Och spelens. Alla spelade på, också vi, men ingenting var bättre än vår allra första kväll tillsammans med eller utan poker. (JAG VANN, JAG VANN, JAG VANN!) Ingenting var viktigare. (Jag vann, loser, loser, loser.) Ingenting.
Dagen efter: Så gick vi till Liseberg och han måste nog ha varit lite galen för ingenting skrämde honom. Jag skrek så jag inte kunde prata på flera dagar. (Vilket min svenskalärare tyckte var underbart.) Helt ärligt, jag var vettskrämd och bad stilla böner när han gick och köpte sockervadd. Men, förstår du inte, människan är inte normal! När vi åkte Balder sjöng han We will rock you och i Gasten skrämde han de så kallade spökarna. Jag njöt ändå (Mellan mina kväljningar.) Och flörtade som om jag skulle dö nästa dag. Hade jag sett mig själv hade jag ropat: Jävla slampa. Inte för att jag haft så många erfarenheter, utan mest för att det är så man gör. Erfarenheter, jo, så var det ja. Killarna i min klass är äckliga treåringar i äckliga unga manskroppar. Deras ordförråd består av: Öh och dö. Och deras bästa tips att få en tjej är nog att kasta papper och skjuta bollar på henne. Men de är säkert trevliga människor (ALDRIG, när grisar kan flyga, när Helvetet fryser till is och när jag äter kött igen. ALDRIG.) Innerst inne, vet de nog bara inte hur man skall bete sig i dagens samhälle. (Låt mig döda dem, snälla. Jag gör så att det ser ut som en olycka. Snälla?)
Jag har haft två killar i mitt liv. Den första var Peter: Spenderade dagarna framför datorn med att spela Jag-skall-döda-diglångsamt- med-en-elvisp-spel. Vi gick i trean och blev tillsammans framför Ringaren i Notre Dame. Han grät och då försökte jag trösta honom. Lösningen blev en långtradare. Som är det samma som en extremt lång, tråkig puss. Efter detta var vi tillsammans i tio minuter innan han sade att han inte tyckte om mig. Det var allt. Nej, eller jag vet inte om det räknas.
Den andra var min kusin John: Vi skulle gifta oss. Skaffa tio barn och en rymlig, grå Volvo. Kombi. Mer om det har jag inte hört. Så jag antar att det är över. Du kanske förstår att mitt sortiment på killar har varit begränsat. Annika däremot skaffade säkert sin första BH på dagis och oskulden försvann säkert också där. Skulle inte förvåna mig om hon våldtog någon på vilostunden
Vår första kyss: Det är ju meningen att allting skall vara så där perfekt romantiskt. Det var det. (INTE!) Vi var hos honom och lekte barnvakt för hans lillasyster. Jag brukar i hemlighet kalla henne Åsnan från Shrek. Hon slutar nämligen aldrig tjata, inte ens när hon sover kan hon vara tyst. Och så kommer det: – Vet du vaaaaaad? (Och hon pratar ju inte snabbt, utan drar ut på alla ord så man bara vill strypa henne.)
Vi satt säkert i dagar och nätter och dagar och nätter, innan hon somnade. Sedan var vi båda så upphetsade att vi gick direkt in i hans pojkaktiga rum. (Från golvflis till hål i taket, bara dessa förfärliga fotbollsbilder. Och med all skit, så hade de lika gärna kunnat måla rummet svart-vitt. Det hade varit mer diskret.)
Jag lade mig på sängen. Han lade sig ovan på mig. Genast började vi kyssa varandra. Mina tankar kom direkt in på förbjudna banor (Vad är det för en tandkräm han använder. Jag känner igen den. Denivit? För vitare tänder. Pepsodent? Extra?) Han fumlade med sin hand innanför mitt linne. (Jag känner ju igen det!) Sedan började han knäppa upp mina byxor. Då insåg jag något som betydde mycket för mig just då. (Minttablett!) Jag var kär.
Allting fortsatte på detta vis, tills vi hörde en ljus röst skrika från dörren bakom oss. Inte bara var romantiken borta utan också, vilket jag snart upptäckte, min BH. Vart hade den tagit vägen? I all panik drog jag bara på mig linnet och sprang hem. Men bortser man från det, var allting rätt bra ändå. Första kyssen och så. (Det var väl lite synd att hans mamma hittade BH:n och pratade om mig som ”Den där” efter det, men, men.)
Tillsammans: Vi blev tillsammans en morgon. Vi hade strulat i en månad och en morgon, när jag vaknade i hans varma nakna armar, så frågade han mig:
– Vill du, bli min, typ, du vet …
Och jag svarade:
– Ja, det är ju liksom coolt. Okej.
Sedan ringde vi, för att visa hur ärliga vi var (För att mitt samvete skrek åt mig.) till min mamma. Det nervösa ögonblicket i en flickas historia. Jag är tillsammans med en kille. Och han har tagit min oskuld. Jag förväntade mig Hades brännande pilar och en utskällning som liknade inget annat. (Värre än när jag matade ihjäl hennes nya, sällsynta fiskar.) Men hon mumlade bara lite stressat:
– Jaha, ni använder väl skydd. Ja, ja, bra. Förresten det finns lite gratäng i frysen, om du vill ha.
Nu var vi officiellt tillsammans.
Ett år senare: Vi är fortfarande tillsammans. Älskar varandra över allt annat. Fast saker har förändrats. Vi är så vana vid varandra att vi ibland inte ens ser att den andra är i rummet. Nu har han hittat extranyckeln till huset (Låg i blomkrukan, inte behöver man vara ett geni.) Så det är inte sällan som han sitter och ser på repriser på Rederiet, när jag kommer hem från skolan. Jag har sedan en tid tillbaka börjat gömma maten för att den inte skall ta slut med en gång och dragit loss kablar så Interneträkningen inte skall bli för hög.
Sedan har vi traditioner. Varje lördag beställer vi pizza. (Vegetarisk, om jag hinner först, och hemmagjord sallad till. Ringer han blir det extra tjock Hawaii med mycket dressing.) Sedan diskar vi. Han torkar. Efter det har vi sex, om vi inte lånar en av hans syrras filmer.
Det tog lång tid, men nu äntligen är vi ett riktigt par. (Killing me softly.)