Vissa saker borde inte hända
Under flera år tog Alexanders storebror på honom på ett sätt som var obehagligt och fel. Det tog lång tid innan Alexander vågade berätta om övergreppen. I dag vet han att det går att bli glad igen, även för den som har varit på botten.
Alltihop kom smygande, små saker som långsamt förändrades. När Alexander försöker minnas hur övergreppen började är det därför inte helt lätt. Han ruskar kort på huvudet, som om han fortfarande inte riktigt får ihop berättelsen. Hans brorsa var som en bästa kompis, de lekte tillsammans när de var små, busade, höll ihop.
– Jag brukade tänka att han skyddar mig. Jag var trygg med honom. Och jag gillade honom jättemycket. Såg upp till honom och ville vara lika tuff som han.
När Alexander var ungefär nio år och hans bror tretton började deras relation förändras. Storebrorsan började bli hemlighetsfull. Han ryckte till när någon kom in i hans rum och han gömde högar av porrtidningar under sin säng. Också datorn fylldes av nedladdade porrbilder.
– När jag hade kommit på honom började han visa bilderna för mig. Han ville att jag också skulle se. Jag var nio år och ... Jag förstod ingenting.
Nu har Alexander fyllt 20. Han pratar lugnt om det som hänt, dukar fram kladdkaka och häller upp kaffe. Blicken är stadig, men när han pratar om sin bror börjar vänstra handens fingrar riva av små nagelflisor från den högra handen. Naglarna visar att han har gjort det förr.
– Nuförtiden känns det okej att prata om det. Men under många år höll jag alldeles tyst.
STRÄNGT HEMMA
Efter porrbilderna hände fler saker som Alexander inte kunde förstå. Brorsan kom obehagligt nära och ville ”pröva saker”. Det hände allt oftare, han ville testa nya grejer. Han ville att de skulle ta på varandras kroppar och kön. Första gångerna skulle båda röra vid varandra, men snart handlade övergreppen om att Alexander skulle tillfredsställa sin storebror. När han tittar tillbaka och försöker förstå hur det kunde gå så långt, tycker han själv att det hänger ihop med att deras hem var så fullt av stränga regler.– Det var så mycket som var förbjudet, vi var vana att göra allting i smyg. När mamma och pappa inte såg passade vi på att göra allt sådant som vi inte fick för dem. Vi åt godis i smyg och svalde en massa snö efteråt, för att få bort lukten. När vi var lite större smög vi ut tillsammans i hemlighet, för att träffa kompisar.
BLEV RÄDD
Syskonen fick inte vara ute lika länge som sina vänner, de fick inte gå på kalas eller följa med på skolutflykter.– Det som min bror gjorde mot mig blev som ett av alla förbjudna bus. Jag tappade bort gränserna. Eftersom vi nästan alltid hade andra regler än våra kompisar visste jag till slut inte vad som var normalt. Men övergreppen kändes alltmer obehagliga.
Alexander började protestera när brorsan närmade sig, han bad honom att sluta.
– Men jag blev också rädd för honom. När jag sa att jag inte tyckte om vad han gjorde sa han ”jag vet, jag ska sluta, snart har jag träffat en tjej och då lägger vi av”.
Men det var inte sant. Åren gick och övergreppen fortsatte. Alexander lärde sig snart att ”läsa av” sin storebror. Han kände på stämningen när det skulle hända något.
– Jag var alltid beredd. Såg jag till exempel att han satt vid datorn försökte jag att backa ut snabbt och sticka därifrån innan han märkte mig. Jag märkte att han gick igång på något där. Men om han hann ropa mig till sig vågade jag inte springa iväg. Han hade en sådan makt.
VÅGADE INTE BERÄTTA FÖR NÅGON
Under alla år som övergreppen pågick, vågade Alexander inte berätta om dem för någon.- Kompisarna snackade ju om tjejer. Men ingen sa något om vad de gjorde med sina brorsor eller med någon annan i familjen. Jag fattade att det aldrig kan vara meningen att en storebror ska göra som han gjorde.
Alexander försökte att inte tänka på vad han var med om. När bilderna och tankarna dök upp i huvudet skakade han dem av sig.
– Tänk om en enda person hade sagt något till mig. Bara ”om någon tar på dig på ett konstigt sätt, då kan du berätta det för mig”. Inte mer, det hade räckt! Jag kanske hade fått stopp på allt mycket tidigare då. Men ingen sa något, ingen lärare, ingen.
Först när Alexander var 14 år slutade övergreppen. Hans bror träffade en tjej och lämnade honom ifred. Men fortfarande bar Alexander sin hemlighet som en stor, tyst klump i magen.
– Fast så fort jag såg någon information om övergrepp sög jag i mig vad det stod. Jag läste om hur viktigt det är att man berättar för någon. Annars kunde man bli deprimerad, verkänslig, arg, ledsen och bryta ihop långt senare i livet. Jag ville berätta, men jag förstod inte hur jag någonsin skulle våga göra det.
KÄRLEKEN BLEV RÄDDNINGEN
Alexanders historia hade kunnat sluta helt annorlunda om det inte var för den där kryssningen han åkte på när han var 18 år. Hans kompisar hade köpt biljetterna, de åkte tillsammans. Och där, vid ett biljardbord många timmars resa från Sverige, fick Alexander syn på den person som skulle omma att förändra hans liv. Fortfarande kan han inte sluta le när han berättar om det.– Hon var så jättefin. Rolig, hon garvade hela tiden, och skojade. Blond, med vita jeans. Jag tyckte att det liksom lyste om henne!
Han börjar prata snabbare, berättar om hur hans kompis tjatade på honom att våga hälsa. Hur han till slut tog mod till sig. ”Jag bara skakade!” Hur de gick omkring ute på båtdäck på natten när kompisarna hade slocknat i sina hytter, hur de skojade, berättade om sig själva… Och han minns den första pirriga dejten på land, på ett fik några dagar senare.
– Jag hade aldrig känt mig så lycklig, så kär, hon var helt fantastisk. Det var overkligt. Fortfarande vet jag inte vad jag hade gjort utan henne. Sedan dess har Alexander och Matilda hängt ihop.
– Jag har litat på henne, redan från första början. Det är något med Matilda som gör det lätt att prata.
Efter något år tillsammans bestämde de sig för att förlova sig.
– Jag hade fortfarande inte berättat något om det som hänt. Men jag visste att jag inte skulle kunna förtränga det hela livet. Jag tyckte att hon liksom hade rätt att veta vad hon gav sig in på innan vi förlovade oss. Att det fanns en jobbig grej.
Några dagar före förlovningen bestämde sig Alexander för att berätta. Han blinkar några gånger extra när han tänker på det. De satt utomhus, på en restaurang.
– Hon var fantastisk. Hon var helt lugn, lyssnade och sa sen att jag måste prata med en psykolog om det.
Så har det blivit. Alexander har pratat och pratat om det. Med psykolog, med Matilda och med andra vuxna. Han har också berättat för sina föräldrar och konfronterat sin bror. Att tänka på familjen gör allra mest ont.
– De klarar inte av det som har hänt. De kan inte tro att det är sant, och ibland säger de att det är sådant som alla barn gör. Jag kan inte umgås med dem så länge som de tycker så.
SER FRAM EMOT DET NYA LIVET
Han ser både lugn och bestämd ut när han fortsätter.
– Ändå är jag så glad att jag vågade berätta. Jag var modig och kan se att jag inte har gjort något fel. Nu koncentrerar jag mig på mitt liv och att fylla det med lycka.
Alexander känner att han är på väg mot ett ljusare liv igen, han är full av längtan. Han vill hjälpa andra som har varit utsatta för liknande saker, och han vill bygga upp sitt eget vuxenliv. Först på listan står en egen lägenhet, där han ska bo tillsammans med Matilda. Sen väntar en långresa till Asien.
– Först flyttar vi in, vid årsskiftet. Nu tittar vi på möbler… Det är lite som en dröm, att få skapa sitt liv tillsammans. Det känns som om det kan bli väldigt fint.
Fotnot: Alexander och Matilda heter i verkligheten något annat.
VAR VÄNDER JAG MIG OM JAG HAR BLIVIT UTSATT FÖR SEXUELLA ÖVERGREPP?
Kuratorn på skolan. Oavsett dina frågor eller problem ska din kurator hjälpa dig.
Ungdomsmottagningen. Det kostar inget och är öppet för alla mellan 13 och 23 år. Du hittar din lokala mottagning i telefonkatalogen eller på www.ungdomsmottagningen.info.
BRIS Ring 0200-230 230. Det kostar inget, du är anonym och det syns inte på telefonräkningen vart du ringt. Du får ett personligt svar från en vuxen. De som jobbar där har tystnadsplikt. Öppet för alla upp till 18 år. Mer info på www.bris.se.
Rädda Barnen Ring 08-698 90 00. Mån–fre, 8.30–17.00. Här får du stöd och svar på frågor av utbildad personal.
Terrafem Jourtelefon för tjejer med utländsk härkomst. Här kan du få stöd och råd på 43 språk. Ring 020-52 10 10. Mer info på www.terrafem.org. Inlaga 2007/2 07-10-09 11.33
OM KOMPISEN BLIVIT UTSATT
ATSUB Föreningen Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade Barn.
Hit vänder du dig om du har en anhörig som blivit utsatt för övergrepp.
Ring 08-644 2112. Mer info på www.atsub.se.