Drömmen om att bli fotbollsproffs

 Jakob Johansson, 16 år, har just skrivit på ett proffskontrakt med IFK Göteborg. Hur känns det när drömmen förverkligas? Vi träffar också Milan Barjaktarevic, som efter tre lärorika år i skotska Hearts valde att flytta hem till Sverige.

JAKOB: Så länge det känns roligt är pressen helt okej

Det ekar ödsligt i Jakobs nya lägenhet. Han har inte haft tid att köpa möbler. Det har varit fullt upp med träning, skola och att komma till rätta i Göteborg. Jakob Johansson, 16 år, har just skrivit på ett proffskontrakt med IFK Göteborg. För Jakob har en dröm gått i uppfyllelse. Hur känns det när drömmen förverkligas?

Namn: Jakob Johansson. Ålder: 16 år. Familj: Mamma, pappa och två äldre bröder. Bor i: Kålltorp i östra Göteborg. Moderklubb: Trollhättan BOIS Spelar nu i: IFK Göteborg. Landskamper: 7. Position: Mittfältare. Fotbollsdröm: Vinna VM med Sverige och vara lagkapten.

Lägenheten ligger perfekt. Gångavstånd till både Kamratgården, IFK Göteborgs träningsanläggning och kansli, och Munkebäcksgymnasiet i vars gymnastikhall en stor del av vinterns fysträning äger rum. Försäsong betyder nämligen tuff träning. Efter dagens fysträning ser man tydligt att det gör ont i musklerna  Spelarna linkar ut från omklädningsrummet. Jakob kommer ut strax efter Stefan Selakovic och Bengt Andersson, båda tidigare utlandsproffs och landslagspelare.

– Det är klart det är roligt att spela med dem, det är motiverande. Det betyder också att jag själv har kommit en bit på vägen. Någon gång i framtiden är mitt mål att själv bli utlandsproffs, säger Jakob.

Berömmet har regnat över Jakob. IFK Göteborgs sportchef Håkan Mild har till exempel sagt att han har en ”oerhörd potential” och ”möjlighet till en fantastisk utvecklingskurva”. Men det krävs mycket för att lyckas hela vägen. Det kortsiktiga målet är att få vara skadefri och träna. Nästa mål är att på allvar konkurrera om en plats i IFK Göteborgs startelva.

– Jag vet vad jag kan och går för. Men jag kan inte göra mer än att prestera mitt max. Har jag gjort mitt bästa har jag gjort så mycket som jag kan, oavsett om det leder till IFK:s A-lag eller till division fyra.

HAR SPELAT SEN HAN VAR LITEN

Jakob är uppväxt i Trollhättan. Föräldrarna har berättat att han redan som litet barn alltid sparkade boll. Det krävdes bara en fotboll för att Jakob skulle underhålla sig själv. Om det inte fanns en fotboll gjorde han en av papper, kuddar eller vad som helst. Hans eget första fotbollsminne är givetvis ett mål.

– Jag minns faktiskt det första målet jag gjorde. Vi delades upp i olika lag, Milan, Arsenal och så vidare. Jag var fri med målvakten och fick till ett otroligt dåligt skott. Men standarden på målvakterna var inte bra, så det gick in.

Det var i Trollhättans BOIS ungdomsskola. Sedan dess har karriären gått spikrakt. Som fjortonåring spelade han i Trollhättans BOIS A-lag i division fyra. När han var femton värvades han till Trollhättan FC som spelar i Superettan. I fjol var han ordinarie på deras mittfält och IFK Göteborg var en av flera klubbar som hade koll på honom.

– När de hörde av sig blev jag väldigt förvånad, faktiskt lite chockad. Det var först i slutet av säsongen jag förstod att Håkan Mild hade haft ögonen på mig.

IFK Göteborgs erbjudande om ett treårskontrakt ledde till stora och långa diskussioner i Jakobs familj. Det som avgjorde var framförallt möjligheten till fler och bättre träningar och att det gick att kombinera skolan med fotbollen. Ett plus var att hans gamla tränare i Trollhättan, Jonas Olsson, blev ny andretränare i IFK. Trots allt är det ganska nära mellan Trollhättan och Göteborg, så på helgerna kan Jakob åka hem till familjen och kompisarna.

IBLAND ÄR DET SOM ETT JOBB

– Jag har förstått att det är vemodigt för mina föräldrar. De har blivit ensamma nu, mina äldre bröder flyttade hemifrån före mig. Men det är lite frihetskänsla i att slippa mammas och pappas tjat.

Jakob läser första året på Idrottsprogrammet med inriktning Samhälle. För att hinna med träningarna, som ligger på dagtid alla vardagar, har han fått ett specialanpassat schema och får hjälp med att läsa in det han missar. Men det är stressigt och de nya kraven har gjort att fotbollen känns mer som ett jobb än ett fritidsnöje.

– Redan i Trollhättan blev det mer och mer som ett jobb. Man kan nästan säga att jag har två jobb, fotbollen och skolan. Men så länge allt runt omkring känns bra blir pressen inte negativ.

Hur känns det då att plötsligt spela med ett av Sveriges bästa lag?

– Det är roligt. Framförallt är tempot mycket högre än jag hade föreställt mig, men jag kommer snart in i det. Annars är det ungefär som jag trodde.

TEXT: CARL-MAGNUS HÖGLUND, BILD: EVA STÖÖP

MILAN: Jag har uppnått mer än vad jag kunde drömma om

För tre år sedan öppnades alla dörrar för Milan Barjaktarevic. Han var en målvaktstalang och erbjöds kontrakt i två utländska klubbar. Efter långa diskussioner hemma bestämde han sig för att flytta utomlands. Efter tre lärorika år i skotska Hearts valde han att flytta hem till Sverige. Nu spelar han i allsvenska Kalmar FF.

Namn: Milan Barjaktarevic. Ålder: 19 år. Familj: Mamma, pappa och en äldre bror. Bor i: Kalmar. Moderklubb: Hammarby. Spelar nu i: Kalmar FF. Landskamper: 1. Position: Målvakt. Fotbollsdröm: Spela i en av Europas bästa ligor.

Nittonårige målvakten Milan Barjaktarevic blev utlandsproffs i fotboll redan när han var 16 år. Han kontaktades av både Manchester City i England och The Heart of Midlothian (”Hearts”) i Edinburgh på Skottlands östkust. Han valde Hearts för att det var en mindre klubb. Dessutom tyckte Milan att

Edinburgh var en trevlig stad. Det tog bara ett par månader för Milan att känna sig hemma i Edinburgh. Han lärde sig den skotska accenten, kom in i klubbgemenskapen och umgicks med flera av spelarna på fritiden. Klubben hade också utsett ett värdpar som han bodde granne med. När han var ensam eller uttråkad kunde han gå över till dem och äta middag eller bara titta på TV.

– Det var ett äldre par som var hur trevliga som helst. Mannen var en gammal Hearts-supporter som hade slutat att gå på matcherna. Nu började han kolla när jag spelade i ungdomslaget istället. Med ett stabilt nätverk omkring sig fungerade också det fotbollsmässiga bra för Milan.

– På träningen var jag 110 procent fokuserad på fotbollen. Men när jag gick ut från anläggningen tänkte jag aldrig på min insats som vad jag kunde ha gjort bättre och sånt. Det är inte bra att gå omkring och tänka på sådant.

DET BEHÖVS BÅDE VILJA OCH TUR

Men Milan fick aldrig chansen att komma med i A-laget. Given förstemålvakt var Craig Gordon som också är Skottlands landslagsmålvakt. Milan fick inte ens sitta på bänken. Därför valde Milan han att lämna Hearts när treårskontraktet gick ut. Det blev Kalmar FF i Allsvenskan.

– Många ser det som ett bakslag att flytta tillbaka till Sverige. Men jag ser det inte så. Jag har uppnått mer än vad jag kunde ha hoppats på i Hearts. Jag har fått väldigt bra träning och utvecklats mycket. Inte minst har jag skaffat mig rutin.

I Kalmar FF konkurrerar han om att vara förstemålvakt. Men då gäller det att bevisa för de nya tränarna att han är värd den platsen.

– Den pressen får mig bara att vilja ännu mer. Den är absolut ingen glädjedödare, tvärtom. Jag har kvar glöden för fotbollen.

Vad krävs då för att lyckas som ungdomsproffs?

– Talang är en sak, men det krävs också vilja och en hel del tur. Det ska stämma med tränaren och de andra spelarna i laget. Sedan kan det vara tillfälligheter som avgör. Om ett inlägg går i en konstig båge in i mål kan det vara kört och chansen går till någon annan. Även om man vet att det var maximal otur som avgjorde.

TEXT: CARL-MAGNUS HÖGLUND BILD: JOSÉ FIGUEROA

Att tänka på

Det är ett stort steg att flytta hemifrån för att bli ungdomsproffs. Tomas Lyth, spelarutbildningsansvarig på Svenska Fotbollförbundet, säger att man ska tänka på dessa saker:

- Är det verkligen bättre att flytta än att stanna kvar där man är?

-  Är man tillräckligt mogen för att flytta hemifrån?

-  Är man mogen för den hårda konkurrensen?

- Hur kommer skolgången att lösas?

-  Hur kommer det sociala livet att fungera?

Inom damfotbollen har klubbarna mycket mindre resurser. Därför finns det än så länge inga tjejer som är ungdomsproffs.

– Man värvar inte alls på samma sätt på flicksidan. De värvningar som sker är lokala, säger Anneli Gustafsson, talangutvecklare på Svenska Fotbollförbundet.

En skillnad är att tjejer tidigare får spela med seniorerna. Flera allsvenska lag har tjejer i åldrarna 15–18 i sin trupp. De kommer alltså från klubbens naturliga upptagningsområde. Men ingen av dem kan leva på fotbollen.

– Däremot finns det många spelare som väljer att flytta hemifrån och gå i något av våra fotbollsgymnasier för att satsa på fotbollen. De finns i Västerås och Borås, säger Anette Gustafsson. 

• Publicerad 2007-04-30