Tunghäfta, fummel och svettiga händer

Det finns tillfällen när man bara känner sig helt fel. När man bara vill försvinna, inte vara synlig för någon. När kroppen inte lyder en och rösten känns tunn. Det är just de där gångerna i livet som man tror att varenda människa i rummet tittar på just mig. Att de synar varje rörelse man gör eller varje steg man tar. Och försöker man säga något känns varje ord bara konstigt, fel och väldigt, väldigt dumt. Glöd har träffat tre blygisar.

Samuel, 19 år: Rädd att säga fel saker

OM JAG SKA träffa någon jag gillar brukar jag bli tystare än jag är annars. Jag vet inte riktigt hur jag ska vara. Det är jobbigt. Och så blir jag rädd att säga fel saker. Jag börjar liksom tala mer vårdat och blir mer noga med orden. Jag brukar inte veta hur jag ska ha händerna, så jag stoppar dem ofta i fickorna. Då håller man dem i styr, det blir tryggare så.

Lisbeth, 17 år: Orolig för vad folk ska tycka

JAG VAR JÄTTEBLYG för några år sedan. Det är lite bättre nu. Jag är helt mig själv när jag är med mina två tjejkompisar. Jag skrattar och pratar om vad som helst. Men är jag bland människor jag inte känner blir jag en annan person. Jag blir tyst och vågar inte möta deras blickar. Tittar ofta ner i marken. Och så blir jag osäker. Får inte fram några ord. Fortfarande skulle jag aldrig gå tvärs genom ett gäng som står i korridoren om jag är själv. Då tar jag en omväg, liksom går runt de som står där. Jag vill inte att dem ska lägga märke till mig. Förut kunde jag inte gå genom cafeterian eller matsalen utan att undra vad de andra tyckte eller sa om mig. När jag någon gång gjorde det i alla fall tittade jag åt alla möjliga håll på vägen. Visste inte var jag skulle ha händerna. Men jag har tränat mig, så nu kan jag gå där och känna efteråt att: Åh, vad härligt det kändes! Jag klarade det! Och det känns helt okej!

Claudia, 18 år: Pinsamt att sitta ensam

JAG VAR VÄLDIGT blyg när jag var yngre. Då vågade jag knappt prata med någon. Det är inte så nu, men om jag är med människor som jag inte har något gemensamt med kan jag fortfarande bli tyst och känna mig blyg. Sen finns det situationer när jag känner mig helt obekväm och just därför blir blyg.

Min bästa kompis fick en annan bästa kompis, så det händer numera att jag går själv till matsalen. Det är kämpigt. Jag äter fort för jag vill inte att de andra ska se att jag sitter själv.

Det känns pinsamt att sitta ensam. Ibland tar jag upp mobilen så det ska se ut som om jag pratar med någon. Ofta försöker jag gå till matsalen samtidigt som de andra i klassen går. Då ser det ut som om jag sitter med dem även om jag sitter lite för mig själv. Jag går nästan hellre hem på rasten och äter än sitter själv i matsalen. Man är inte så utsatt då.

Blyghet är en del av livet

DE ALLRA FLESTA känner sig nog blyga ibland. Även om det inte verkar så. Man kan säga att blyghet är en del av livet. Och att det är fullt normalt. Men vissa är så blyga att de verkligen lider av det. Då kan man söka hjälp på ungdomsmottagningen och få tala med en kurator där.

NÅGRA KANSKE ÄR blyga hela uppväxten eller bara är det i skolan men inte hemma. När de ska hålla föredrag i klassen eller när killen eller tjejen de är kära i kommer förbi och de inte vet vad de ska säga. Kroppen kan reagera på blygheten. Det är för att den förbereder sig på flykt. Flyktbeteendet är en urgammal reflex, ett sätt kroppen tar till för att klara sig. Den gör så vid stress eller blygsel. Man kan få fjärilar i magen, hjärtat börjar bulta eller så rodnar man om kinderna och halsen. Och så får man yrsel, blir illamående eller får svettiga handflator.

ÄR DU BLYG kan du öva dig i att bli mindre blyg. Om du är på en fest eller med en grupp okända människor och tror att du är den enda som är tyst, prova att titta dig omkring! Då märker du säkert att det är andra som inte heller säger så mycket. Då kan det kännas bättre.

DET ÄR ANTAGLIGEN inte så att andra går omkring och tänker dåliga saker om dig, även om du tror det själv. De flesta har fullt upp med att tänka på vad de själva ska säga, eller vad folk tycker om dem. Det syns ju inte utanpå vem som är osäker. Den som verkar hur cool som helst kanske också står där och kallsvettas. Inuti många verkligt coola personer bor en blyg och osäker liten en.

DET FINNS LÄNDER där blyghet är någonting fint och bra. I Sydostasien är blyga personer till exempel mer populära än andra. Där står ett så kallat mjukt beteende högt i kurs. I USA är det tvärtom, blyga människor är inte de mest populära. Ändå visar undersökningar att hälften av alla amerikaner känner sig blyga.

• Publicerad 2007-04-30
• Text: Anna Blomqvist, Bild: Moa Hoff