Vad gör Ursula idag?

När Glöd träffade Ursula Ferretti hösten 2003 var hon 17 år och det bästa i livet var boxning. Boxningen är fortfarande viktig för Ursula, men har fått konkurrens. Av amerikanske Jason. Och av deras nyfödda tvillingtjejer.

Precis som för drygt tre år sedan så ses vi i Narva boxningsklubbs lokaler. Ursula styr den breda tvillingbarnvagnen mellan uppvärmande boxare och genom de trånga rummen i källarlokalen. Den taktfasta musiken och det lika taktfasta hoppandet från 30 par fötter verkar inte störa Lei-Lei och Jennifer i vagnen.

Ursula hade en svår graviditet, och fick åka in till akuten redan i sjätte veckan.

– Vi trodde att det var missfall. ”Nej”, sa de då. ”Men däremot är det två!”

Ursulas tvillingar var inte ens påtänkta hösten 2003. På den tiden var livet indelat i tre faser – äta, träna och sova.

– Så var det också när jag träffade Jason, berättar hon. När jag började fatta … ”den här killen är det något speciellt med” då tänkte jag, ”jag har inte tid med det här, jag har ju min träning!”

TAPPADE KONTAKTEN

Ursula skrattar åt minnet, och berättar att hon träffade amerikanske Jason, nu 23 år, när han var på besök hos vänner i Stockholm vintern 2005. Just som de började lära känna varandra skulle Jason åka tillbaka hem till Florida och plötsligt hamnade de i ett distansförhållande i telefon. Våren var jobbig för bägge två. De såg ingen framtid för förhållandet, och till slut tappade Jason bort Ursulas telefonnummer.

– Jag undrade ju varför han inte hörde av sig på så länge, berättar Ursula. Men han hade tydligen försökt på alla möjliga sätt att komma i kontakt med mig. Så en dag fick jag ett sms från en av hans kompisar i Stockholm: ”Jason letar efter dig. Ring det här numret”. Inte långt efter det flyttade Jason till Stockholm för att få vara med Ursula. Och i mitten av december friade han.

– Han väckte mig mitt i natten och sa ”Nu har jag tänkt. Och jag vill inte vara med någon annan än dig”. Ganska snart började vi prata om att skaffa barn.

FAMILJ I EXPRESSFART

Att träffa den person man ska leva ihop med för resten av livet, och att bilda familj, det är en process som ofta tar många år. För Ursula och Jason tog det ungefär ett halvår. Enligt Ursula kändes det helt naturligt.

– När vi väl hade bestämt oss för att gifta oss så var det logiskt att prata om barn också. Vi räknade inte med att vi faktiskt skulle få barn så snart. Vi visste att det kan ta jättelång tid, speciellt om man har ätit p-piller länge som jag.

Som det mesta när det gäller Ursula så gick det väldigt snabbt att bli gravid. Reaktionerna bland Ursulas närmaste var blandade, mest över den expressfart allt gick i.

– Mamma var överlycklig, hon såg fram emot att bli mormor. Min storebror var mer skeptisk, som en storebror ska vara, säger Ursula.

– Tänk dig vad han är med om: här kommer en amerikansk snubbe, tar min lillasyster ifrån mig – gör henne på smällen – och påstår sen att han ska gifta sig med henne! Det är klart att han var fundersam. Nu har han fattat att Jason är en bra kille, men det tog tid. Det var nog först vid bröllopet som brorsan kramade om honom och välkomnade honom till familjen.

BARNEN TRIVS BLAND BOXARNA

Vi sitter och pratar i klubbens kontor, väggarna är täckta av affischer och foton på boxare från olika generationer. Här är det så trångt att tvillingarnas barnvagn inte har en chans att få plats, men tjejerna verkar lugna och trygga även utan mamma. Inte konstigt, Ursula själv utstrålar just lugn och trygghet. När verkligt biffiga boxare stannar för att gulla med Lei-Lei och Jennifer jollrar de glatt och när de efter ett tag ändå börjar gråta ursäktar sig Ursula, hämtar dem och tar dem i famnen. Och så fortsätter vi prata.

– Tvillingarna var här på klubben nästan direkt när jag fick komma hem efter förlossningen, berättar Ursula.

Det var inte fråga om att Ursula skulle sluta boxas bara för att hon blivit mamma. Men att kombinera mammalivet med fritidsintressen och kompisar kräver att Ursula planerar dagarna mer än förr.

– Man får försöka tänka smartare och hela tiden planera några steg framåt, förklarar Ursula. Det går inte bara att dra iväg för att träffa folk när som helst. Nej, man tänker ”har de rena kläder? Finns det vatten kokat?” Men lika ofta skiter det sig, och man kommer för sent till den där träffen i alla fall.

– När jag tränar tar Jason hand om flickorna eller så tar jag med dom hit. Jag ställer vagnen i ena hörnet och hoppas på att dom sover hela passet.

JASON STÖTTAR

Ursula födde tvillingarna med kejsarsnitt. Först nu har hon läkt tillräckligt för att kunna träna boxning igen. På vägen tillbaka till ringen är Jason hennes största stöd.

– Han peppar mig och ger mig massor av kärlek. Han tycker det är ascoolt att jag boxas! Det var väl det han tänkte när vi träffades, ”hon är tuff, och tar ingen skit – henne ska jag ha!” Än så länge kan Ursula inte sparras för fullt, men hon leder flera träningspass i veckan på Narva. Tidigare har hon varit tjejtränare i en boxningsklubb i Rinkeby, och helst skulle Ursula vilja vara tränare på heltid.

– Nu är det bara några få som kan försörja sig på det i Sverige, men efterfrågan ökar, tack vare att många vanliga gym söker ledare till boxercisepass.

Proffsboxning då, som blivit tillåtet i Sverige igen?

– Nej, det känns inte aktuellt, svarar Ursula utan någon längre betänketid. Skulle jag skada mig allvarligt vore det oansvarigt mot tvillingarna.

– När jag tränar tar Jason hand om flickorna eller så tar jag med dom hit. Då ställer jag vagnen i ena hörnet och hoppas på att dom sover hela passet.

– Proffsboxning känns inte aktuellt, säger Ursula. Skulle jag skada mig allvarligt vore det oansvarigt mot tvillingarna.

BAKGRUND

Hösten 2003. Glöd träffar 17-åriga Ursula i boxningslokalen.

Vintern 2005. Ursula och Jason träffas på krog i Stockholm. Hösten 2005.

Jason tillbaka i Florida, Ursula i Stockholm.

December 2005. Jason flyttar till Stockholm.

Mars 2006. Giftermål.

Augusti 2006. Tvillingarna Lei-Lei och Jennifer föds med kejsarsnitt.

Januari 2007. Ursula är tillbaka i träningslokalen.

• Publicerad 2007-04-30
• Text: Sujay Dutt, Ulrica Zwenger