Hon blev kille, han blev tjej

Tänk att få testa att vara det andra könet. Bara för en dag.
GLÖD bad Hanna Sundén och Robban Olofsson att prova. Med hjälp av en sminkös och en koreograf fick de nytt utseende och kroppsspråk. Sedan gick de ut på stan för att flirta, shoppa och gå på offentlig toalett …

Robban rakar försiktigt bort sina polisonger. Underlagskrämen, pudret och rougen får inte rinna
av. Ögonfransarna är böjda och målade. Munnen glänser av rosa läppstift och de långa dreadsen är uppsatta med en sjal.
– Men jag har inga bröst, ropar han till Hanna som får låna ut sin BH. Robban fyller den med toapapper medan Hanna binder sina bröst med en halsduk.
Hanna och Robban ska byta kön för en dag. De går sista året på S:t Eriks gymnasiums teaterlinje i Stockholm och lever sig ofta in i olika roller. Men att spela det motsatta könet är de inte vana vid. Robban har valt att gestalta en blyg och lite tillbakadragen street-tjej som han döpt till Agnes.
Hanna har valt en karaktär som är hennes raka motsats.
– Jag ska vara Stefan, en hobby-brat! Det är en nöjd snubbe som tar mycket plats och är självsäker, berättar Hanna medan sminkösen målar hennes ögonbryn buskiga och klistrar fast fjuniga polisonger på hennes kinder.

MINER OCH KROPPSSPRÅK

Tidigare under dagen har Robban och Hanna varit hos koreografen Malin Hellqvist Sellén för att arbeta fram sina karaktärers kroppsspråk. Hanna övade på att sitta bredbent och gå med en tillbakalutad, självsäker gångstil.
– Det var skitkul! Jag fick öva på hur Stefan skulle hålla en kopp, ta upp en tidning eller öppna en dörr. Bara en sån sak som att folk har sitt personliga sätt att hålla en kopp, det är riktigt häftigt! Jag började också tänka på hur jag själv går och sånt, säger Hanna.
Genom att kura ihop sig, lägga ena benet över det andra och sitta långt ut på kanten i soffans ena hörn signalerade Robban att Agnes inte ville ta stor plats. Som om hon var blyg och på väg någon annanstans.
Sedan övades en svängigare gångstil och ett smidigare kroppsspråk in.

DE FICK VÄLJA SIN EGEN STIL

– Jag har lagt märke till att när män går är deras överkropp som en kloss. Benen är det enda som rör sig. Tjejer är ofta mer rörliga i överkroppen, säger han. Han tror att killar är stelare i kroppsspråket för att verka coola så att ingen ska kunna döma dem. Samtidigt som Hanna, Robban och koreografen Malin jobbade med ett traditionellt manligt och kvinnligt sätt att röra sig var de alla överens om att kroppsspråk också är individuellt. Det finns ju massor av tjejer som tar plats, pratar högljutt och sitter bredbent på samma sätt som det finns killar som inte gör mycket väsen av sig.
– Jag skulle ju kunna valt en tjejkaraktär som tog mer plats, men jag vill prova att vara en som inte är så framåt. Hon är ganska olik mig, förutom i klädstilen, säger Robban.
Han drar på sig ett par tajta jeans och en glittrig halsduk. Hanna har lånat kläder av sin brorsa. Sminkösen slickar hennes hår bakåt med en massa vax tills hon har den rätta bratlooken. Det är dags för ”Stefan” och
”Agnes” att ge sig ut på stan. Glöd skickar med ett anteckningsblock och ber dem skriva dagbok.

– När män går är deras överkropp som en kloss. Benen är det enda som rör sig.
Tjejer är ofta mer rörliga i överkroppen, säger Robban.

DAGBOK

14.30 HANNA: Vi börjar med Kulturhuset. Jag försöker gå på killtoan, men vakten som tar betalt ber mig gå till damernas. ”Va?!” säger jag och känner mig som en flata som vill vara kille. Jag undrar hur det är för dom som ser androgyna ut eller faktiskt har bytt kön.
14.45 HANNA: Det är inte så många med backslick på Kulturhuset. Känner mig obekväm, som om folk undrar vad Stefan gör här.
15.20 ROBBAN: Vi drar till Hötorget. Frukthandlarna ropar ”Hej hej lilla flicka! Vill du köpa?”
15.30 HANNA: Jag får inte lika stor uppmärksamhet vid fruktstånden som när jag är mig själv. I vanliga fall undviker jag det stället om jag är på dåligt humör för jag pallar inte när dom ropar efter mig, men nu när jag är Stefan är dom inte alls lika på.
15.38 ROBBAN: Vi sitter i Hötorgstrappan och Melitza från vår parallellklass går förbi. Jag vinkar men hon känner inte igen oss. En poäng till oss!
16.00 HANNA: Går nedför Drottninggatan och folk flyttar på sig. Jag tänker ”Här kommer jag!”.
ROBBAN: Ingen vill flytta på sig när jag går nedför gatan!
16.10 HANNA: Vi är på Åhléns. Det är svårt att hitta grejer som är riktade till killar. Robban kollar in sminket, men jag undrar vart jag ska ta vägen.
ROBBAN: Personalen på sminkavdelningen ställer sig lite ”på givakt” när jag kommer. Det gör dom inte när jag är där som kille. Känner mig som en måltavla.
16.20 ROBBAN: Försöker flirta med killar i rulltrappan på Åhléns. Det går åt skogen.
16.30 HANNA: Jag tänker gå in på killtoan men där är det fullt med män och jag blir nervös. Vi flyr till Stureplan!
16.40 ROBBAN: Ett asiatiskt par pratar om oss på tunnelbanan. Dom tittar, funderar och verkar inte förstå vad vi är för typer.
17.00 HANNA: Trivs som fisken i vattnet på Stureplan.
17.30 ROBBAN: Jag tappar bort Hanna då och då. Även om jag letar och letar ser jag henne inte förrän hon är bara några meter ifrån mig. Hon smälter in riktigt bra som Stefan!

DAGEN EFTER…

… sitter Hanna och Robban på ett fik och diskuterar gårdagen. Hanna är mest nöjd.
– Det var häftigt för jag kände mig som Stefan i huvudet. Det var bekvämt, han var ju en nöjd typ. Men någon gång hände det att jag blev nervös när Stefan inte skulle ha blivit det. Som när vi skulle in på Åhlénstoan. Jag skulle lägga upp pengar och hade min pappas stora vantar på mig och fumlade med pengarna. Hela karaktären och det belåtna smajlet rann ned till en pöl på golvet. Sen när jag skulle öppna dörren till herrarnas var det fullt med killar där inne. Jag kunde inte gå in! Helt avslöjad.
Robban tycker att det var svårt att verkligen känna sig som Agnes. Dels för att han ibland förlitade sig helt på sminket och glömde bort kroppsspråket, dels för att han inte trivdes som tjej vid flera tillfällen.
– Det var rätt jobbigt på Åhléns och längs hela Drottninggatan. Det slog mig hur mycket som riktades till mig; brudreklam, sminkskolor… Jag kände mig som ett mål, en möjlig köpare. Det var ju överallt! Hela tiden! Så känner jag inte som kille.

NEDPREJAD PÅ GATAN

Även om både Hanna och Robban märkte att de blev bemötta annorlunda har de ibland svårt att förklara på vilket sätt eftersom det ofta handlade om stämningar eller blickar.
Men när de gick nedför Drottninggatan var skillnaden tydlig.
– Ingen ville flytta sig för Agnes! Säger Robban. Jag var tvungen att vara smidig, annars hade jag blivit nedprejad. Till exempel var det en man som såg mig, men han brydde sig inte utan fortsatte rakt fram i samma
spår. Han märkte väl ”där är en tjej som flyttar på sig”. I vanliga fall tar jag nog mycket plats, för det där händer aldrig annars.
Hanna däremot behövde inte väja för någon med Stefans målmedvetna gångstil.
– Jag testade när folk kom gående tre och tre. Jag gick bara rätt på, och de flyttade sig. Men jag tror det beror på vad man utstrålar. Det behöver inte vara för att jag var kille, utan för att jag var självsäker och bestämd. Det kanske är bra att ha Stefans här kommer jag-attityd, bara man är lite ödmjuk också.
– Men samtidigt, fyller Robban i, tror jag också att folk antar att killar ska ta mer plats och därför flyttar de på sig. Jag tror inte folk menar något illa, det bara kommer som instinkter.

– Jag testade när folk kom gående. Jag gick bara rätt på och de flyttade sig. Jag tror det beror på vad man utstrålar, säger Hanna.

HOPP OM FRAMTIDEN

Att spela det motsatta könet väckte många funderingar hos både Hanna och Robban. Hanna började fundera över hur det egentligen är att vara brat. Om pengarna gör dem till lyckligare människor och om de känner sig lika överlägsna som de ser ut. Robban hade väntat sig taskiga kommentarer för sitt utseende, eller åtminstone lite mer uppmärksamhet. I stället var det inte så många som reagerade och han säger att han blev glad när han kände sig accepterad.
– Och så började jag fundera om tjejer verkligen är mer lågmälda, säger Robban. Hur mycket plats tar mina tjejkompisar? Jag har börjat kolla in mina vänner. Men jag har inte fått några svar direkt. Och hur skulle det vara att leva sig in i fler karaktärer? Hur skulle det vara att gå i slöja? Eller ha en extrem stil fast på fel ställe?
Hanna menar att det finns vissa fördelar med att vara kille, som att de får mer respekt.
– Tjejer måste kämpa mer, särskilt om man är liten i växten. Jag känner många små tjejer som måste vara hårda för att inte bli bemötta som ”lilla tjejen”. Men det är annat som spelar roll också, som åldern. Som ung händer det ofta att man inte blir tagen på allvar och äldre kräver respekt just för att de är äldre. Så bemötandet behöver inte bara bero på kön. Jag blev ganska glad att jag upptäckte det. Det känns hoppfullt.

Tack till Fancy Face Hair & Body och Malin Hellqvist Sellén
som hjälpte till med förvandlingen.