En egen grej
Ibland lyckas man hitta något man verkligen brinner för. Ett intresse som tar upp en stor del av ens liv. Något som ger livet extra glöd.
Vi har träffat Madde, Andreas, Joakim och Kim, som har hittat varsin alldeles egen grej.
– I mangaserierna kan allt hända
JOAKIM SANDBERG,15 ÅR
–KOLLA,SÅ HÄR FORT GÅR det när jag ritar!utbrister Joakim,15 år.På bara några minuter har det snabba streckandet med skisspennan blivit till en krigisk mangafigur.
–Men det är klart,det ska till detaljer och sådant också.Allt från skuggor till muskler och blodådror. Men det är ganska lätt.
Joakims intresse för Manga började för ett år sedan,när han tillsammans med en kompis lånade några böcker av den tecknade serien Dragonball.Sedan dess har han nästan blivit beroende av dem och i hans hylla står en hel radmangaböcker. Hans dator är full till bristningsgränsen av ned- laddade bilder och filmer med de så speciella japanska tecknade hjältefigurerna med de stora ögonen.
–Det bästa med mangaserierna är att precis allting kan hända.Det är mycket fantasy och drakar, vilket jag gillar.Det görs ingen skillnad mellan könen.
–Även om det är tecknat är det ju inte direkt lämpat för barn, i alla fall inte de serier jag gillar. Det är inte som Mumintrollen direkt
–De kvinnliga figurerna är precis lika starka och hjältemodiga som de manliga och har ofta huvudrollerna i serierna.Ett exempel är Gunsmiths Cats,figurer som är hälften kvinnor och hälften katter och som gillar att skjuta och spränga saker i luften. Och som är världsbäst på att köra racingbilar. Skulle jag tipsa om någon bra film skulle det nog bli en med dem.
–Även om det är tecknat är det ju inte direkt lämpat för barn,i alla fall inte de serier jag gillar.Det är inte som Mumintrollen direkt.
Så fort Joakim får lite tid över sitter han vid sitt ritbord och tecknar egna mangaserier.Han har skickat in en teckning som troligen kommer publiceras i nästa nummer av Dragonball.Även på rasterna i skolan brukar han rita och fantisera sig bort.
–Jag skulle vilja resa till Japan.Inte till Tokyo,utan t på landsbygden bland de små husen och bonsaiträden och få vara med om ett riktigt mangaäventyr.
– Helt såld på AIK
MADDE MARKNE,18 ÅR
–MIN FÖRSTA MATCH var mot Hammarby 1998.Jag var nervös redan när jag skulle köpa biljetten.Men stämningen på läktarna var helt underbar och när AIK dessutom gjorde mål och vann släppte knuten.Sedan dess har jag varit helt såld på AIK,och ser så många fotbollsmatcher jag kan. Madde var 14 år den dagen,idag är hon 18 och har sett fler matcher än hon kan minnas.Hon äger nästan bara svartgula kläder och jobbar ibland på AIK:s kansli med att skicka ut papper till medlemmar och hjälpa till med biljettförsäljningen.Men varför det blev just AIK är hon inte helt säker på.
–De flesta i min skola höll på Djurgår- den och eftersom jag gillar att gå emot strömmen valde jag AIK.Det kändes rätt, helt enkelt.Visst blev det en del gliringar från kompisarna när det gick dåligt för laget,men det är så det ska vara. Jag retas ju tillbaka när det går bra. AIK-intresset tar upp en väldigt stor del av Maddes liv,nästan för mycket tycker hon själv.
–Jag sitter och kollar på hemsidor och tabeller på Text-TV och räknar ut var AIK kan hamna om dom vinner eller förlorar. Och så är det matcherna förstås. Det är det bästa jag vet.Det näst bästa är när jag är på väg till matchen. Madde berättar att hon är ganska hetlevrad under matcherna.Hon skriker och sjunger med i klackens ramsor.Nu håller hon på att lära sig busvissla,så hon kan höras ännu mer.
–Det brukar höras på mig när jag har varit på match eftersom jag brukar vara rejält hes dagarna efteråt.Speciellt om matchen har varit mot Hammarby,IFK Göteborg eller Djurgården.Då är det så mycket prestige som står på spel att stämbanden får jobba extra hårt.
–De flesta i min skola höll på Djurgården och eftersom jag
gillar att gå emot strömmen valde jag AIK. Det kändes rätt helt enkelt."
– Kan allt om schlager
ANDREAS BOHLIN,15 ÅR
En stor del av min fritid ägnar jag åt melodifestivalen. Jag lyssnar på låtarna när jag äter och pluggar, och jag måste erkänna att jag skär ner lite på läxorna för att plugga in fakta om melodifestivalen istället.
–DEN ULTIMATA SCHLAGERLÅTEN är ”Fångad av en stormvind ” med Carola . Den har allt och är min favorit. Och så gillar jag Lasse Holms låtar. Jag brukar spela in hans schlagerprogram Diggiloo varje helg och titta flera gånger. Andreas,15 år, började intressera sig för melodifestivalen på allvar för ungefär ett år sedan. Riktigt varför vet han inte, visserligen hade han lyssnat en hel del på musiken redan innan, men inte på samma nivå som idag.
– En stor del av min fritid ägnar jag åt melodifestivalen. Jag lyssnar på låtarna då jag äter och pluggar, och jag måste erkänna att jag skär ner lite på läxorna för att plugga in fakta om melodifestivalen istället. Men det är ingen fara, skolan fixar jag ändå. Och istället för att surfa på Internet eller sporta , lyssnar jag på och läser om melodifestivalen. Att Andreas kan sin sak råder det inga tvivel om. Blixtsnabbt svarar han ”Sommaren som aldrig säger nej ”på fråga n om vilken låt som vann 1973. Fast egentligen gillar han låtarna som kom efter 1974 mer.
– Ungefär där går gränsen. Innan dess var det så mycket Siw Malmkvist och Lill-Babs. Det var bättre när ABBA och liknande band började vara med. Kvällen när melodifestivalen sänds på TV är helig. Då laddar Andreas upp med en massa chips och tittar och lyssnar hel–koncentrerat. I pausen brukar han ringa en kompis som är precis lika intresserad, och diskutera vilken låt som borde vinna och hur kvaliteten varit i år.
– Men vi kan sitta i timma r i telefon och prata om melodifestivalen även när den inte är på TV. Vi förhör varandra på vinnare och går igenom år för år om ”rätt låt vann ”.
– Jag spelar piano, och en dröm är att skriva en låt som får vara med. Det skulle vara både häftigt och läskigt. Tänk om jag vinner!
– Lettiska är min grej
KIM JIHANIDOTTER,18 ÅR
KIM GÅR I GYMNASIET ”Mobila ”i Stockholm.När hon skulle välja moderna språk (franska,spanska eller tyska)blev det komplikationer.Kim är nämligen hörselskadad. På andra lektioner har hon hjälp av en tolk, men tolkarna kunde inte tolka dessa språk till teckenspråk.Så det såg ut som om hon skulle tvingas att stryka kursen.
– Jag vägrade att stryka den på grund av mitt handikapp,säger hon.Jag kan visst lära mig språk,trots att jag är hörselskadad. Kim sökte pengar från fonder och fick ihop till privatlektioner.Språket var givet för henne:hon ville lära sig lettiska!
–Jag har alltid varit intresserad av öst. Tidigare hade jag en klasskompis från Lettland.Hon skämdes för sitt ursprung,och det tyckte jag var synd.Vi brukade sjunga i skolan,både med röst och med händer,och till slut fick jag ur henne den lettiska nationalsången,säger hon.
–Jag har alltid varit intresserad av öst.–Jag blev jätteglad när jag äntligen fick börja lära mig lettiska!
Kim kände redan till en tänkbar lärare, en vän till hennes mamma som var lettiska. Efter många om och men fick hon igenom sitt språkval.
–Jag blev jätteglad när jag äntligen fick börja lära mig lettiska!säger hon. Lettiska är ett språk som skrivs som det talas,och därför lättare för Kim att lära sig.
–Jag hör inte ord lika naturligt som hörande människor gör.Men lettiska talas nästan alltid precis som det skrivs,och det är ju bra.Däremot är vissa bokstäver och ljud svåra,de har ett väsande ljud,jag hör knappt skillnad på dem och de är svåra att uttala rätt.
Förutom att lära sig talspråket i lettiska lär sig Kim det lettiska teckenspråket.
–Det är kul med andra länders teckenspråk, säger hon. Jag var på ett internationellt läger för hörselskadade i somras,och där var det en deltagare från Lettland.Vi pratade rätt mycket,både på engelsk och lettisk skrift,lettiskt teckenspråk och så klart internationellt teckenspråk.Jag kan ju inte lettiskt teckenspråk så bra.
I framtiden vill Kim arbeta i Lettland eller bo i Sverige och arbeta med något som har med Lettland att göra.
– Kanske jobbar jag på ett barnhem eller en skola för döva barn, säger hon.
Sabine Louvet (Kim)
FOTO: Ulrica Zwenger