Kampsporten som är som en dans
Sabine Louvet, 17 år, har varit och kollat på en grupp som tränar Capoeira. Sabine går på medieprogrammet och har praktiserat hos Glöd detta nummer.
Ute är världen grå.Jag drar luvan över huvudet för att försöka fly regnet. Det är höst.I gymnastiksalen i en liten skola i Kristineberg tränar ett gäng ungdomar capoeira. När jag kommer in genom dörren till gymnastiksalen möts jag av ett glatt leende och ett varmt handslag: tränaren Lasse välkomnar mig till träningen. Den har inte börjat ännu. Folk sitter i små grupper och pratar,någon spelar musik, en kille står på huvudet. Det är capoeira som pågår. Det vilar ett lugn över lokalen, som sakta fylls av människor.När musikanten ackompanjeras av en till och slutligen ännu en blir jag nyfiken. Musiken spelas på en sträng, spänd på en lång pinne.I handen håller man en liten sticka och en slags maraccas. Med stickan slår man på strängen och ett ljud som påminner om mungiga uppstår. Bredvid de tre som spelar det här märkliga instrumentet sitter två som spelar tamburiner med den brasilianska flaggan på. Musikanterna förklarar att stränginstrumentet kallas Berimbau,och att tamburinen heter Pandeiro.
"Capoeira påminner lite om breakdance.
Men det är softare,
nästan som i slow motion"
UPPVÄRMNING
De andra börjar värma upp nu, springer runt i en ring.Musiken spelar och tonerna får en att vilja dansa. Då och då ropar Lasse ut instruktioner.–Vifta på armarna!skriker han,sedan fortsätter han att slå på sin Pandeiro.
–Är ni varma? frågar Lasse.
Deltagarna står på tre rader vända mot honom. Nu börjar en slags följa-John-lek. Lasse gör olika sparkar och armrörelser och gruppen följer efter. Ibland står deltagarna med händerna på golvet på alla fyra och ibland ligger de på golvet, på väg upp i en ny rörelse. Alla mjukar upp muskler och leder i kroppen. Det är fullkomligt lugnt i salen. Musiken har tystnat och det enda man hör förutom fläktens svaga brus är andetag och händer och fötter som nuddar golvet. De rörelser man övar nu kommer till användning när man möts i ringen i slutet av lektionen. Plötsligt stannar allt upp och alla står helt stilla, frusna i sina rörelser. Lasse går runt och tittar. Han stannar till vid en kille och rättar till hans position. Armen ska vara lite längre ner, hans fot ska vara längre bak. Sedan fortsätter rörelserna. Jag kan inte låta bli att undra om det är svårt, för det ser svårt ut. Malcolm Hedman, 15 år, säger att det inte är det.
–Man börjar inte med det svåraste,säger han. Man tar en sak i taget tills man klarar av att göra en ny sak. Man utvecklas hela tiden.
Malcolm har spelat capoeira i ett halvår. Tidigare bodde han i England. En dag följde han med en kompis som tränade capoeira och sedan dess har han varit fast.
–Från början var det slavar i Brasilien som tränade, berättar Malcolm. För att dölja att det var en kampsport spelade de musik till och sa att de bad till sina gudar. Nu är det mer dans och mer på kul.
Man dansar eller tränar inte capoeira, man spelar capoeira. Det är som ett spel, en lek.Fast i det här spelet finns det ingen vinnare och förlorare, i stället håller man på tills man blir trött.
–Alla som jag känner som har provat på capoeira har tyckt att det var jättekul,säger Malcolm.
Malcolm bor i Gnesta,fem mil söder om Stockholm. Jag undrar om det inte är jättelångt att åka bara för att träna.
–Det tar en timme, men det är värt det, säger han.
Malcolm har tränat capoeira ett halvår.Varje lördag reser han två timmar för att få spela capoeira.
MJUKA SPARKAR
Träningspasset är snart slut och gruppen samlas i en ring för att spela tillsammans. Instrumenten byts så att alla får spela. Alla sjunger på portugisiska samtidigt och Lasse leder sången.
–Kan vi inte sjunga sången som handlar om när vi gick och sparkade i löven? frågar en av deltagarna i ringen. Visst, gruppen stämmer upp i sången. Nu rör sig två personer sakta in mot mitten. De möts i en katt-och-råttalek. De följer varandras rörelser, jagar varandra och sparkar mjukt mot varandra. Inte för att skada, men för att visa att den andra har gjort fel. Det är en del av dansen, av spelet.
När jag lämnar lokalen i Kristineberg kan jag inte låta bli att tänka på hur fel det känns att ha tagit del av denna underbara sport i en vanlig gymnastiksal. Vi borde i stället ha varit på en lång brasiliansk sandstrand med solnedgången i bakgrunden.
Capoeiran kommer ursprungligen från Brasilien. Det finns olika varianter av capoeira:
• Capoeira Regional som har inspirerats mycket av andra kampsporter som jiu jitsu
• Capoeira Angola, en mer gammalmodig variant där man försökt bevara ursprungsformen.
• Vissa grupper använder graderingar. De symboliseras av ett rep runt midjan.
• Capoeira består av både musik och rörelse. Ändå år det ingen dans, utan mer en dansant kampsport.
• En person som utövar Capoeira kallas en capoeirista.
• Äe du intresserad av capoeira kan du läsa mer på nätet:
du läsa mer på nätet:
www.capoeira.virtue.nu
www.abada-capoeira.nu
www.capoeira.nu
www.bellaflor.nu/capoeira