Sveriges bästa ungdomstidning!

TEST: online-communities

Att träffa människor som har samma intressen som man själv är inte lätt. Man går till ungdomsgårdar, fester och konserter med hopp om att träffa likasinnade. När man väl träffar dem är man kanske för blyg för att börja snacka. Och sen är chansen borta. Men med Internets framfart i våra liv har chansen att hitta våra blivande själsfränder mångdubblats.

FÖRST KOM online-chattarna: vi spenderade timmar med att bara prata med människor vi inte ens visste vilka de var. Det enda som fick oss att fortsätta var hoppet om att namnet ”söt_tjej_15” kanske användes av en söt tjej i våran egen ålder.

Sen fick föräldrarna höra om vårt nya nöje och fraser som ”det kan ju vara vilken snuskgubbe som helst på andra sidan” och ”det är bara pedofiler som använder det där” blev ursäkterna för att vi inte fick chatta mer. Chattrummen vi alla älskade förvandlades till oseriösa raggningscenter för omogna småkillar och vips var ”söt_tjej_15” utbytt mot ”kåt_tjej_15”, men denna gång visste vi att på andra sidan satt minst två busiga killar i tolvårsåldern.

Så plötsligt hände något: digitalkameror blev billiga. Nästan alla kunde ha råd med en och snart var vår anonymitet på Internet hotad, på ett bra sätt. Men på chattarna kunde man inte ha bilder, de ville att man skulle vara anonym av någon anledning. Men vi ville träffa våra själsfränder och se deras ansikten.

Räddningen kom snabbare än vi anade. Efter många ägarbyten och lika många namnbyten hette till slut hjälpen Lunarstorm. Det var inte nätets första community, men det var Lunarstorm som gjorde ordet online-community känt för oss vanliga människor. Där kunde man presentera sig på en egen sida, både i ord och bild. Man kunde skriva till människor man tyckte såg trevliga ut, helt ”oanonymt”. Självklart hittade även pedofilerna till Lunarstorm, men tack vare funktioner som att man kunde se vilka vänner alla hade eller vilka som skrivit till någon kunde man snabbt skilja på vänner och snuskgubbar.

Många år har gått sedan onlinecommunitys först såg dagens ljus och Lunarstorm är inte längre ensamt på tronen. Vi på Glöd tycker att alla bör ha minst en själsfrände att prata med. Därför har vi här listat sex communities att prova eller undvika.

Glöds nätproffs Linus har testat och listat sex communities att prova eller undvika:

WWW.LUNARSTORM.SE

En av Sveriges första har i dag hamnat lite i skuggan av alla nya, flashiga sajter. Men medlemmarna är fortfarande trogna, alla 1,5 miljoner. Även Lunarstorm föll för idén om ”Teams”, men här kallas de klubbar och är inte lika snygga som på Playahead. Synd bara att även Lunarstorm till slut föll till det eviga begäret efter mer pengar: allt roligt kostar. Men man kan ha skoj på tom ficka även här.

+ Snygg design.

+ Många medlemmar.

– Varför kostar det roliga?

– Rörigt med för många knappar.

– Vad röstar man på egentligen?

WWW.PLAYAHEAD.COM

Playahead är ett av Sveriges absolut största Communities med cirka 1,5 miljoner medlemmar i alla åldrar. Friheten är det som lockar mest; du kan få din presentation av dig själv att se ut nästan hur du vill och du kan låta besökarna lyssna på din favoritmusik. Du kan även gå med i olika ”Teams” och få nya kompisar med samma intressen. Men allt detta har tyvärr sitt pris. De roligaste teamen kostar, de snyggaste designerna kostar, musiken kostar; allt skoj kostar. Men även som gratis-community är Playahead klart roligast.

+ Hitta likasinnade genom tusentals Teams.

+ Väldigt många medlemmar.

+ Väldigt mycket att göra.

– Inget gott är gratis (inte här i alla fall).

– Väldigt långsam.

– Ful design.

WWW.BILDDAGBOKEN.SE

Alla älskar att fota, det spelar ingen roll om det är en fjäril eller bästisens nya frisyr som är modell. Ännu roligare är att visa sina foton för resten av världen. På www.bilddagboken.se skapar man helt enkelt en dagbok med bilder, dag för dag, vecka för vecka, månad för månad.

Att beskriva sin dag med hjälp av några bilder är inte bara lätt, det är sjukt roligt.

+ Lättnavigerad.

+ Snygg design.

+ Sjukt roligt gratisnöje.

– Sjuka människor = sjuka bilder.

– Inga snygga presentationer.

– För få funktioner.

WWW.SNYGGAST.SE

Den här sidan handlar bara om att rösta på ”snygga” bilder. Det säger allt! Sidan funkar för dem som vill ta risken att bli tittgodis för pedofiler och andra störda typer. Bakgrundsbilderna består av bilar eller bikinibilder på plastiga brudar.

Att det sedan finns kategorier som tjejer och killar säger ännu mer: killarnas sektion handlar om muskler och tjejernas om små kläder. Ytligt, nördigt och otroligt tröttsamt. GLÖD kräks! Väx upp.

+ Den går att stänga av.

– Ful design (Rosa?).

– Utseendefixering till MAX.

– Sjukt tråkigt.

WWW.HELGON.NET

Som det står på helgons startsida är detta ett forum för så kallade alternativa människor. Att sidan sedan har mer än 175 000 medlemmar gör den kanske inte så alternativ. Men om livsstilen och språket passar är helgon.net en väldigt bra community, att allt är gratis är bara en bonus. Den tråkigt gråa designen kan man själv ersätta med tolv andra färgscheman vilket ger hela sidan ett  stort lyft. Ett bra val för dig som vill vara annorlunda.

+ Snygg design och enkel sida.

+ Nästan ingen reklam alls.

+ Allt är gratis.

– Inga snygga presentationer.

– Ingen variation på medlemmarna.

– Lite deppig stämning.

WWW.JAMMA.SE

Varje dag skapas ett nytt band runtom i Sverige; popband, rockband, punkband och metalband slåss alla om att få nya lyssnare. Då är det bra med en community som Jamma, där man enkelt, lätt och gratis lägger upp sina egna band som andra kan lyssna på. Lägg upp låtar och bilder på ditt band och berätta för alla var de kan se er spela nästa gång. Det är gratis. Det enda som kostar är extra utrymme för låtar och bilder, vilket i detta fall känns som en bra idé eftersom det faktiskt handlar om att göra reklam för sitt band.

+ Snyggaste sidan hittills.

+ Många olika band att lyssna på.

+ Jamma ordnar många tävlingar och spelningar.

– Extra utrymme kostar.

– Många skojband utan låtar.

  • Publicerad 2006-09-27
  • Text: Linus von der Burg, Illustration: Andreas Knutsson, Foto: Ulrica Zwenger